Predikan vid missionslägret i Lappfjärd 2001 och vid gudstjänst i Skaftung bykyrka 6 april 2008

Föd mina lamm
Joh. 21:15-17

 

Herren Jesus har många lamm i sin hjord. Han har fått dem alla som gåva ifrån sin Fader. Därför älskar han dem högt och vårdar dem ömt. Han säger i sin bön till Fadern före sitt lidande: "Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för dem som du har givit åt mig." Joh.17:9.

Jesus bad för sina lärjungar, men också för alla dem, som genom deras ord skulle komma till tro på honom. Han bad också för oss. Du och jag är alltså Gud Faders gåvor till sin Son.

Sådana som vi är i oss själva, är vi inte mycket att ge som gåva åt någon, allra minst som Gud Faders gåvor åt Sonen. Men det som ingenting var, det utvalde Gud. Och för Jesu ställföreträdande lidandes skull är vi dugliga som gåvor. Nu är vi Jesu egendom, som han ständigt och troget vakar över.

Lärjungarna var vid tiden före Jesu lidande som nyfödda lamm. De hade förstått att Jesus var Guds Son och att han var sänd hit av Fadern. De hade sett att han hade makt, och de hade sett honom förlåta synder. Men de fattade ännu ingenting av hans lidande och död för världens synd. De kunde ännu inte tillgodogöra sig den fasta föda, som var given i de profetiska skrifterna. Men strax därefter, genom den handgripliga upplevel-sen av Jesu död och uppståndelse, och sedan när Jesus förklarade sammanhanget för dem, då växte lärjungarna snabbt i nåden och kunskapen. Det kom också snart den dag då de av Jesus blev anförtrodda uppgiften att föda hans lamm. Det var ett stort förtroende.

Den, som ska kunna föda Jesu lamm, måste få en alldeles särskild utbildning och fostran. I denna världen skaffar vi oss kompetens genom att bygga upp våra färdigheter samtidigt med ett allt större självförtroende. Men i Guds rike går det till på ett helt annat sätt. Där ska vi ner till bottennivå med allt vårt självförtroende. Vi måste dit för att få ett rätt perspektiv på Guds rikes ordning. Där nerifrån kan vi se och inse, att det inte är vi som åstadkommer någonting, utan Herren Gud allena, genom sin nåd i Kristus, och genom sin helige Ande. Något av en sådan fostran har vi illustrerad bl.a. i det som berättas om lärjungen Petrus.

Före Jesu korsfästelse och död hade Petrus ett starkt självförtroende. Han hade sagt åt Jesus inför de andra lärjungarna: "Om än alla andra överger dig, så skall jag inte göra det", [Matt.26:33] och vidare: "Om jag än måste dö med dig, så skall jag aldrig förneka dig". [26:35] Men strax därefter bröt han ändå sitt löfte. Av rädsla för att bli fast-tagen av judarna nekade han till att han kände Jesus. Och han gjorde det i vittnens närvaro. I den stunden vände sig Jesus mot Petrus och såg på honom. Då skämdes Petrus och ångrade sig bittert.[Luk.22:62] Han hade svikit sin bäste vän.

Men Petrus föll ändå inte i förtvivlan. Han hade innerst en tro på Jesu vilja och förmå-ga att förlåta. Luk.22:32] Jesus hade bett för Petrus, att han tro inte skulle gå om intet. Och när Jesus hade uppstått från de döda, tog han särskilt hand om Petrus. Därav kom sig att Petrus nu älskade Jesus på ett djupare sätt än tidigare. Han trodde inte heller så mycket om sig själv som tidigare.

Petrus hade således fått Jesu förlåtelse, men därmed var inte allt ännu i sin ordning. Eftersom Petrus hade svikit Jesus offentligt, måste han också få offentlig upprättelse. Det måste bli klart för de andra lärjungarna att Jesus godkände Petri avbön och bekännelse. Detta var nödvändigt för att Petrus skulle kunna fungera som en trovärdig apostel inför de andra. Och Jesus såg till att det blev gjort. Han ställde tre frågor till Petrus.

Den första frågan löd: "Simon, Johannes' son, älskar du mig mer, än dessa göra?"
Vad skulle Petrus svara? Han hade ju sagt, att han inte skulle svika Jesus, om än de andra gjorde det. Men han hade inte alls varit bättre än de. Skulle han nu säga: 'Nej, Herre, jag älskar dig inte mer än de andra'? - O, nej. Det kunde han inte säga. Han älskade ju Jesus nu mer än någonsin, när han visste att Jesus hade förlåtit honom. Han svarar alltså vad hans hjärta säger och hänvisar till Jesu förmåga att veta allt.

"Ja, Herre; du vet, att jag har dig kär." Då säger Jesus till Petrus: "Föd mina lamm."
Den som ska vara i stånd att förkunna Guds nåd åt andra, måste själv ha erfarenhet av den. Petrus hade fått det nu. Han hade fått erfara Jesu gudomliga förlåtelse, och han fick nu som förtroendeuppgift av Jesus att tillhandahålla samma förlåtelse åt andra Jesu lamm. Nu visste Petrus, vad Jesu lamm behöver. Jesu förlåtelse är den nödvändiga, himmelska mjölken. Det är det allra första som ska ges åt nyfödda. Utan den födan, skulle de inte klara sig.

Jesu andra fråga till Petrus lydde: "Simon, Johannes' son, älskar du mig?"
Nu var det inte längre fråga om jämförelse med de andra lärjungarna. Hur var det med Petri kärlek i och för sig, var den äkta?
När en sann Jesu lärjunge försöker betrakta sin egen kärlek till Mästaren, då finner man att kärleken är alltför liten, ja, man vill inte tala om den. Men när man ser på Jesus, då måste man trots allt säga med Petrus: "Ja, Herre, du vet, att jag har dig kär. Du vet, att jag för allt i världen inte vill mista dig, fast min kärlek är som den är."

Då säger Jesus till Petrus: "Var en herde för mina får."
Petrus visste nu också hur fruktlöst det är att söka trofasthet och kärlek hos sig själv. Detta är en lärdom, som fåren i Jesu hjord stavar på under hela sitt jordeliv. Petrus fick till uppgift, att som en herde bevara dem från att falla i misströstan över deras egen ofullkomlighet. Han skulle vända deras blick mot Jesus, som själv är den fullkomlighet och kärlek, som av nåd tillräknas fåren. Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss, och sänt sin Son till försoning för våra synder. 1 Joh.4:10.

Petrus fick nu alltså en herdeuppgift i Guds rike, en uppgift som ges åt sådana som har fått den nödiga kunskapen. Guds rikes kunskaper kan ingen människa ta åt sig. De ges av Gud själv, efter hans behag, genom hans Ande och Ord.

Jesu frågade nu Petrus för tredje gången: "Simon, Johannes son, har du mig kär?"
Så många gånger som Petrus hade nekat till att han kände Jesus, lika många gånger begärde Jesus av honom bekräftelse på hans kärlek. Vid den tredje frågan blev Petrus bedrövad. Hur skulle han få Jesus att tro honom? Det enda som han längre kunde göra var att vädja till Jesu förmåga att veta allt: Petrus sade: "Herre, du vet allting; du vet, att jag har dig kär." Då sade Jesus till honom: "Föd mina får."

Visst såg Jesus att Petrus hade honom kär, och som tecken på att Jesus trodde honom och accepterade hans avbön, ger han igen en förtroendeuppgift åt honom. Det handlade igen om att vårda Jesu egna i denna världen, så att de får sin andliga föda. Denna gång gällde det också fåren, de människor som inte bara en gång utan dagligen plågas av sin svaghet i tron.

Jesu ord till Petrus har språkligt sett formen av uppmaningar, men de är inga uppmaningar, inte sådana som man efter bästa förmåga ska försöka efterkomma. Vi har redan nämnt att det är fråga om nåd och förtroenden. Men vi ska också observera, att det aldrig är människan som uträttar något i Guds rike. Det är Jesus själv, som genom sin Ande och sitt ord är i verksamhet. Han tar oss i sin hand som sina redskap, och han utför det som ska utföras. Jesus är husbonden, som inte sätter ljuset under skäppan, utan sätter det på ljusstaken. Du är ljusstaken i hans hand. Där han ställer sitt ljus, där lyser det, och likaså: där han inte ställer det, där lyser det inte. Vi vet inte var vi ska stå, men han ställer oss på vår plats.

Jesu sanna lärjungar går aldrig före honom. De tar sig inte uppgifter, där han inte har sänt dem. Nej, han leder dem. Han för dem till sin egen lilla hjord, till sina lamm och sina får, till dem som längtar efter honom.

Jesus själv ser alltjämt till att alla hans får får sin rätta föda. Han har sina tjänare ute, varhelst de behövs. Dessa är inte många. De är få, men de är just så många som hans lilla hjord behöver, så att inget av hans får eller lamm lider brist. Det fattas inga arbetare i Guds rike. Alla som ska vara där, finns där. Vi behöver inte be Gud att han skickar fler än han har tänkt. Men vi får be, att han sänder dem som han sänder. När vi ber så, då händer något: Det händer, att han sänder just mig. Jag får förtroendet. Han sänder dem som är underordnade Guds nåd och hans plan av evighet. I Jesu hjord lider ingen brist på föda. Jesus är en god herde.

Alla de uppgifter som Petrus fick av Jesus gällde Jesu lilla hjord. Det var Petri arbetsfält. Han fick inga andra uppgifter. Han skulle inte gå någon annan stans än till himmelrikets barn, dessa som Jesus har fått av sin Fader att ha vård om. Petrus skulle inte dra igång kampanjer för att övertyga dem som inte vill tro. Han skulle inte diskutera med världen. Nej, han skulle vända sig enbart till dem som tog emot evangeliet, för att dessa skulle ha det som de behövde för att bli frälsta. Detta är också vår uppgift. Vi har fått samma arbetsfält.
Visserligen finns Jesu lamm spridda på alla håll ute i världen. Men de hör alla till samma hjord. Jesus känner dem och vet var de finns.

Vi har nämnt att uppgiften att föda Jesu lamm inte kan ges åt vem som helst, utan åt de förkrossade och tillintetgjorda, de som själv för egen del tar emot Jesu förlåtelse.

Men alla dessa får uppgiften. Ingen blir utan. Att föda lammen är den mest elementära uppgiften i Guds rike. Sedan finns det andra uppgifter som inte ges åt alla. Petrus fick sådana uppgifter. Vilka uppgifter Herren Jesus än behagar ge åt dig, är det fråga om hans nåd och ynnest. Han ger dig med dem sitt förtroende - ett förtroende, som du visserligen inte kan bära, men som han bär för dig. Du får sköta om hans kära skyddslingar på jorden och ge dem hans himmelska föda, för att de ska hållas vid liv på vägen till fadershuset.

Jesu ord 'Föd mina lamm' är inte en order. Det är nåd. Den, som får detta ord från Jesus, vill med glädje uppfylla förtroendet. Att förkunna Jesu förlåtelse åt hans egna nådebehövande lamm, är den ljuvligaste av alla uppgifter. Att få se hungrande äta sig mätta, att få se sorgna bli glada, att få se de likt Petrus bedrövade åter möta sin Frälsare och med glädje omfamna honom i tron. Att få glädjas tillsammans med dem och Herren Jesus - detta är en himmelsk uppgift. Jesus säger också åt dig: "Föd mina lamm." Amen.


Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5
Predikningslistan - Startsidan