Barnet i
krubban
Jes.
9:6-7
Jesaja profeterade om krubbans barn:
6. Ty ett barn blir oss
fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar
herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare,
Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
7. Så skall herradömet bli stort och friden utan
slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall
befästas och stödjas med rätt och
rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN
Sebaots nitälskan skall göra detta.
Det var inget hjälplöst barn som föddes i Betlehems stall. Mänskligt sett såg han lika hjälplös ut som andra nyfödda barn. Han skulle skötas på samma sätt. Men så liten han var, var han ändå hela världens härskare och Herre. Hela världens existens och fortbestånd låg i hans hand. Herradömet över allt och alla låg på barnets axlar.
Han skulle verkligen inte ha
behövt hjälp av varken Maria eller Josef eller
någon annan. Han kunde ha stått upp och sagt: Här
är jag, och jag är Gud. Men han fann behag i att
låta Maria och Josef och många andra vara med och
betjäna honom. När han sedan led döden för oss
på avrättningskorset, då var han också
alltjämt världens härskare och Gud. Han sa åt
Petrus, att han skulle ha kunnat skicka efter mer än tolv
legioner änglar till sin hjälp - om han hade velat. Han
kunde ha stigit ned från korset och gått sin väg.
Men han ville inte det. Han ville lida våra synders straff -
i vårt ställe.
Som Gud behöver han aldrig någons hjälp, men han
har funnit behag i att låta oss vara med i hans rike. Han
vill ha det så. Så fick också Josef och Maria
betjäna honom.
Ett av hans namn i profetian är
'Under'
Inget större under har skett än att Gud kom till
jorden i Jesu person för att frälsa världen
från dess synder. Han kom för att utföra och
uppenbara sitt frälsningsråd angående oss, det
som han hade beslutat före all tid. Vi är syndare och
har förstört våra egna möjligheter till
rättfärdighet och gudsgemenskap, men han kom till
vår frälsning.
Som vår Frälsare
är han det enda och stora undret, den enda vägen till
Guds gemenskap. Och hela hans jordiska liv var ett enda stort
under. Han utförde frälsningsuppgiften ensam, tog hela
världens alla synder på sig och betalde dem med sitt
blod och sin död. Det fanns ingen som kunde bistå
honom.
Och märk väl: Han är också ensam i uppgiften
att frälsa oss från vår otro till tro, från
andlig död till andligt liv. Hela vårt andliga liv
är som ett smutsigt kläde. Vår fromhet, vår
hängivenhet, vår trohet, vår ståndaktighet,
vårt tålamod och vår vilja till det andliga
är ytterst bristfälliga och helt odugliga till trappsteg
i vår himlastege. Det blir aldrig något helt av
vårt andliga liv. Men han är det stora undret för
oss. Han är vår frälsning.
I 1917 års bibel kallas han Underbar i råd. Det är också sant. För varje kristen kommer det stunder, när vi ser vårt liv allt tydligare - i dess syndgenomdränkta och gudsfrånvända gestalt, stunder då vi undrar: Vem ska frälsa mig syndare? Då är det bra att veta, att Gud inte är rådlös och att han inte har tagit sin hand ifrån oss. Hans evangelium gäller alltjämt, och där säger han: 'Se, här är vad du behöver. Min förtjänst är din förtjänst. Min rättfärdighet är din rättfärdighet. Du må vara hurudan som helst i dig själv - du är ändå ren och helig i min ställföreträdande gärning. Den räcker till för dig både i livet och i döden. Du får vara vid gott mod alla dagar och alla stunder!'
Gud är inte heller
rådlös gentemot den stora onda världen.
Människor brukar klandra honom för att världen
är som den är och för att det går så
våldsamt till bland människorna. Varför gör
han ingenting åt det?
- Visst vet han om allt, men han har tålamod, eftersom han
väntar på dem som ännu inte har kommit in i
fårahuset. Han vill inte rycka upp ogräset, för
att inte samtidigt rycka upp vetet. Men det kommer en dag,
när tiden är ute och hans rättvisa har sin
gång.
Nej, vår Gud är aldrig rådlös. Han har aldrig varit det och kommer inte att bli det. Synden, som är det verkliga onda, har han redan övervunnit en gång för alla. Sen finns det egentligen inget mer för honom att övervinna. Han har allt i sin hand. Detta är också innebörden i hans följande namn i profetian:
'Väldig Gud'.
Vi kan inte nog beskriva hans väldighet. Den omfattar
allt från det allra största i universum till de allra
minsta atomer och allt däremellan. Hans väldighet
omfattar också allt som har att göra med dig och mig,
vårt andliga liv såväl som vårt jordiska.
Han har allt och alla i sin hand. Han har inte lämnat
någonting åt slumpen. Han har inte heller lämnat
någonting att bero av våra bristfälliga krafter
eller av vårt tvehågsna engagemang. Nej, han
håller oss helt i sin hand.
- Detta är en kunskap som är obegriplig för oss människor, konstaterar författaren till psalm 139. Men det är den kunskapen som trons människor lever och dör på. Vårt mänskliga sinne gör allt för att ge vår egen förmåga del i vår frälsning. Det vill se brister i Guds väldighet, brister som vi med bön och ansvarstagande skulle uppväga. Sådana tankar är inspirerade av djävulen och vår egen i synd fallna natur. Och de kommer ofta. Men vi får hålla fast i tro på Guds väldighet - och behöver inte rädas någonting, varken nu eller i det tillkommande.
Jesus säger: 'Var inte rädda för dem som kan dräpa kroppen, men inte har makt till något mer. Nej, honom som har makt att kasta oss i den eviga elden, honom ska vi frukta.' - Vem är det då? Vem är det som har domsmakten? Är det dödens furste djävulen? Ska han döma oss? - Ingalunda. Jesus är vår domare. Det är han som säger 'Jag har nycklarna till döden och dödsriket.' Upp. 1:18. 'Och han är den som upplåter, och ingen kan tillsluta.' Upp. 3:7.
Man brukar utmåla djävulen som en mäktig person, och visserligen har han makt, men den makten har han över de ohörsamma. Han har bara den makt som Gud har gett honom. Guds folk ska inte frukta djävulen. Vi har fastmer orsak att tacka Gud honom, för det att han anfäktar oss och plågar oss dagligen med våra felsteg, så att vi förstår att vi har orsak att vända oss till Guds nåd.
Ja det är Gud som har makten. Han är den väldige. Jesus säger om sig själv: 'Mig är given all makt i himmelen och på jorden'. Matt. 28:18. Han har med sitt blod öppnat himladörren för oss, och ingenting i världen kan stänga den för oss. Och han ska själv bevara oss i tron intill änden genom sitt Ord. Aposteln Petrus säger om oss: 'Vi som med Guds makt blir bevarade'. 1 Petr. 1:5. Och Aposteln Paulus säger: Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. Rom. 8:38,39. Och ingen ska säga att Guds kärlek är overksam eller maktlös. Däremot är 'lilla jag' ganska maktlös mot Guds kärlek. Och Gud vare tack för det - för det är vår räddning.
Någon annan
möjlighet har vi inte. Martin Luther sjunger:
'Vår egen kraft är här för svag. Vi
vore snart nedgjorde. Men för oss (= i vårt
ställe!) går i strid och slag vår hjälte,
Herrens smorde.' Vi är inte ens med i den
avgörande striden. Vi kommer för sent, för slaget
har redan stått, och segern är redan vunnen.
Vi har all anledning att prisa Guds väldighet. Vi ska veta
att den är till för vårt bästa. Och vi ska
hålla fast vid att den alltid övergår allt vad vi
kan tänka och begripa.
Jesu tredje namn i profetian är
Evig Fader.
Det är kanske överraskande att han kallas Fader. Ja,
som Son är han ju inte Fader. Men i egenskap av Gud är
han både Fader, Son och Ande. Sonen var inte ensam. Gud,
hela världens skapare och uppehållare, hade nu kommit i
Sonens gestalt för att vara också världens
frälsare. Jesus själv säger: 'Jag och Fadern
är ett.' Joh. 10: 30. Likaså: 'Fadern är i mig och
jag är i Fadern.' Joh. 10:38.
Vi sjunger det också i en
julsång: 'När juldagsmorgon glimmar, jag vill till
stallet gå, där Gud i nattens timma, ren vilar
uppå strå.'
Som 'Evig Fader' är han alltings upphovsman. Han
är den som står bakom allt från evighet till
evighet. Utom honom kommer ingenting till - och utom honom finns
ingenting till. Eftersom allt finns till genom honom och äger
bestånd i honom, så har allt också betydelse.
Ingenting är utan betydelse. Allt har en mening. Allt som han
har sänt i vår väg under hela vårt jordeliv
ska tjäna oss till det bästa. Fadern är också
den som står bakom vår frälsning och eviga
salighet. När vi ser Sonen bära våra synders
straff, då ser vi Faderns kärlek till oss.
Jesu fjärde namn i profetian är
Fridsfurste.
Det är lätt att säga, att han kom för att
ge oss friden, Och vi kan läsa upp en del bibelord för
varandra. Men vi känner mycket lite av den friden.
Tvärtom är vi mitt uppe i strid och oro. Åklagaren
håller hela tiden på med sitt gnäll: Du är
sån och sån. Vad är du för en
kristen?
Då ska vi påminna oss, att friden inte finns i oss utan i honom: Han är vår frid. Det har ingen betydelse hur det står till i vårt hjärta. Det viktiga är att den frid, som han fick till stånd mellan himmel och jord, mellan Gud och oss. Den är bestående. När Gud är tillfreds med oss för Jesu skull, då råder den verkliga friden. Hur otillfredsställande situationen än är hos oss, i vårt hjärta, så finns vår frid väl bevarad i himmelen. Fadern har ingenting att anklaga oss för, för Jesus har dött för våra synder. Vi får ha blicken på Jesus och hans frälsningsgärning. Han är vår frid och Fridens furste. Han är den allsmäktige härskare i vilkens hand friden vilar.
Jesu rike är ett Fridens rike. Han regerar och utbreder sitt rike genom Fridens evangelium. Fridens evangelium är ett kraftigt vapen. Det får vi också använda. När de onda, djävulen, världen och vårt eget kött hotar att slå ner vårt livsmod genom att ideligen framhålla vår synd, då är det gott att veta, att fridens evangelium alltid är i kraft, evangeliet om Jesu fullkomliga offer för våra synder.
7. Så skall
herradömet bli stort och friden utan slut över Davids
tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet från nu och till
evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.
Davids tron är lika med Jesu tron. Jesus var under sin
jordatid - på mänskligt sätt räknat genom sin
jordiska släkt - den 27:nde rättmätige tronarvingen
till konung Davids rike, ifall ett sådant då hade
funnits. Men nu är han i stället det himmelska rikets
konung. Davids rike blev bara en förebild till Jesu rike.
Med resultatet i hand får vi genom tron ge vårt bifall
till profetians ord: Herradömet har genom krubbans barn
blivit stort och friden utan ände över Jesu himmelska
tron och över hans eviga rike; Och så har riket blivit
befäst med rätt och rättfärdighet till evig
tid. Herrens nitälskan har gjort detta.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande alltid och i evighet.
Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5.
Predikningslistan - Startsidan