Strandhyddan

Det var den 24 augusti 2016. Det var utlyst en samling 19.00 på Korsnäs församlings sommarstuga Strandhyddan, och Nina och jag tänkte oss dit. Bengt Djupsjöbacka skulle tala och Erik Sepänaho och Solvej Mikkonen skulle medverka.

Men vägen dit var kanske 80-90 km och vi startade från Lappfjärd ungefär sextiden. Vi trodde oss kunna hitta stället ganska lätt, eftersom vi hade vikit in dit på privat utfärd för några år sedan. Vi hade för oss att avtagsvägen dit skulle vara vid riksväg 8.

Vi körde med gott mod i den fart som vägskyltarna tillät. När vi närmade oss Korsnäs började vi spana efter skylten Strandhyddan, fast vi egentligen hade för oss att avtagsvägen skulle vara på andra sidan om Korsnäs. Men vi hittade inget sådant vägskäl. Och när vi hade kommit inom Malax kommun anade vi att vi hade kört för långt och vände om och sökte ännu noggrannare efter skylten.

Vid det laget hade jag gett upp hoppet om att hinna till mötet. Klockan var redan en bit över sju. Men då det såg ut som om vi inte heller skulle hitta vägen, nämnde jag i det tysta saken för vår himmelske Far och begärde honom att lotsa oss rätt.

När vi kom till Molpe vägskäl beslöt vi försöka hitta någon att fråga. Vi svängde in dit. Först syntes inga människor, men framför ett hus satt två tonårspojkar och samtalade. Kanske de hade varit vid Strandhyddan vid något tillfälle under skriftskoltiden och kände till stället? Mycket riktigt. ”Fortsätt den här vägen förbi restaurangen Strandmölle och så ser ni den eftersökta skylten på vänster sida.”

Vi hade alltså sökt vid fel väg. Klockan var nu tio minuter över sju. Skulle vi våga oss in? Antagligen skulle det vara rätt trångt i den lilla lokalen. Vi parkerade i alla fall och tog mod till oss och närmade oss dörren. Men kökspersonalen hade redan sett oss och lotsade in oss.

Erik Sepänaho visste om att vi hade tänkt komma och hade just annonserat följande sång som han och Solvej tänkte sjunga, nämligen en som har min underskrift: ”Det finns ej mörker, Fader kär, som för din blick mig döljer”, och samtidigt hade han undrat varför vi inte syntes till ännu. Och så började de sjunga. Men i det ögonblicket var vi redan innanför dörren.

Efter duetten var det predikantens tur. Så vi gick inte miste om någonting av predikan. Och ifall vi skulle ha gjort det, så hade jag redan fått en hel predikan av vår Far i himlen. Han hade hört min önskan om vägledning till Strandhyddan och verkställde saken trots att jag tvivlade. Han hade i förväg sett till att det satt två ynglingar nära vägen just vid den tiden och som kände till Strandhyddan och var beredda att förklara vägen. Annars såg jag inte några andra människor i Molpe centrum. Och så hade han bestämt vår tid så, att vi hann vara med om hela predikan och han hade reserverat två platser åt oss i den annars fulla salen.

Vår himmelske Far är trofast, så att han håller sina löften. ”Ropa till mig på nödens dag. Jag ska rädda dig och du ska ära mig.”. Ps. 50:15. Med en sådan Gud är det aldrig någon nöd. Men löftet gäller också små ting som t ex hjälp med att hitta vägen till Strandhyddan. Han ger oss övning i att lita på honom i fråga om små ting för att vi ska kunna göra det också ifråga om större.