När jag i början av juni 2023 blev inlagd på intensiven i Vasa centrlsjukhus lade min hustru Nina med mig ett Nyatestamente med Psaltaren, Väl ditkommen öppnade jag boken och fick upp den 87:nde psalmen och läste: Om Sion ska det sägas: ”Var och en är född där.” Och han, den Högste, håller det vid makt. När Herren upptecknar folken, ska han räkna så: ”Dessa är födda där.” Sela. 5-6. ”O, vilken trygghet”, tänkte jag, ”om Herren räknar så, då är ju min tillvaro i evigheten tryggad! Han har ju fött mig genom det heliga dopet till medborgare i sitt himmelrike!

O, vilken trygghet! Jag blev alldeles överväldigad av denna upptäckt.

Visst hade jag räknat både mig själv och andra kristna som medborgare i Guds himmelrike, men att Herren lägger sådan vikt vid var man är född, att ingenting annat betyder något, när han ”upptecknar folken”, upptecknar vilka alla som hör till det frälsta Sion, det hade jag inte förstått. Men det är ju så det fungerar också i denna världen.

Visst är Psaltaren judarnas sångbok, där det beskrivs den gammaltestamentliga ordningen med vilka som räknades till gudsfolket, och den gammaltestamentliga ordningen är också enligt hebreerbrevet i mångt och mycket en bild av ordningen i Guds rike. Men en skillnad är att det nya gudsfolket i Sion är ett folk som består av många folk, men trots det är alla dess enskilda individer födda där enligt orden ovan ”Var och en är född där.”

Det heliga dopet är visserligen till det yttre en timlig ritual, men själva kärnan av skeendet, där Gud själv genom sin Ande föder en månniska till andligt liv, sker fördolt för våra ögon i himmelens rike. Därför är de döpta verkligen födda i Guds rike som medborgare i Guds rike och räknas som sådana av Gud. En helt annan sak är att många genom otro förkastar sitt himmelska medborgarskap, och deras namn syns då inte i Guds förteckningar över rikets medborgare.