Altblockflöjten

När estlandsarbetet med skrivande av predikningar och andra förberedelser tog en lång paus genom Bengts Strengells sjukdom, blev det lite tomgång för mitt intellekt, som ständigt vill vara sysselsatt. Kantorsvikariaten blev också glesare. Men vår himmelske Far visste om det, och han hade planerat in något lämpligt åt mig.

Jag hittade min altblockflöjt, som jag hade köpt för 50 år sen men som hade blivit oanvänd sen dess. Men då jag prövade att spela tillsammans med orgel eller piano stämde inte flötens tonhöjd överens med de andra instrumenten. Det lät inte bra och jag led. Flöjten hade för låg ton, och när jag försökte höja tonen med att blåsa kraftigare, då skrek flöjten.

Flöjten var av ett bättre märke, åtminstone då den blev köpt, men jag tog ändå till ett brutalt knep och sågade av en bit av flöjtens blockdel och vidgade labiets sidokanter, så som man gör på orglarnas pipor ibland. Och verkligen, tonen höjde sig betydligt! Men resultatet var ändå inte bra.

Småningom blev det jul och då hände sig, att jag blev begåvad med en helt ny flöjt av allra bästa märke. Nu skulle det väl ordna sig med tonhöjden, tänkte jag. Men icke! Flöjten var intonerad i ungefär samma tonhöjd som den gamla.

Men då hände sig att det blev donerat ett nytt el-piano till församlingen, vilket - hör och häpna: kunde stämmas om på ett ögonblick genom ett par knapptryckningar, inte bara hela tonsteg utan också bråkdelar av tonsteg.

Det var en fantastisk lösning. Pianot kunde alltså stämmas ner till flöjtens tonhöjd. Nu kom den nya altblockflöjtens sköna ton till fullo till sin rätt.

Naturligtvis var allt detta planerat ovanifrån. Om inte ett sådant piano plötsligt hade kommit till församlingen genom en enskild persons donation, då hade mitt blåsarintresse säkert tagit en ände.

Historien med flöjttonhöjden och el-pianots hitkommande är en i raden av många underliga ”sammanträffanden” och detaljer. Och jag ser i allt hur Himlafadern har förutsett och styrt också detaljerna med suverän hand.