Ett bankärende

 

När jag 1997 hade skrivit min doktorsavhandling om orglar räknade jag med att det skulle kunna finnas en viss efterfrågan på avhandlingen i Sverige. Av den orsaken begärde jag genom vår lokala bank i Finland ett bankkonto i Sverige. Det ordnade sig strax.

Men efterfrågan på avhandlingen uteblev. Då tänkte jag att kontot borde kunna användas till något annat. Och när jag då ett stycke in på 2000-talet kom med i Estlandsmissionen och det kom bidrag för missionen från Sverige, så blev det bekvämt att samla pengarna på detta konto och föra över dem klumpvis till Finland.

Det gick bra så en tid. Jag bara fyllde i en blankett, och så kom pengarna till rätt konto i Finland. Men plötsligt blev det stopp. Bankerna hade blivit noggranna med säkerheten och begärde legitimation av sina kunder. Det fungerade inte heller via min lokala bank utan legitimation. Jag borde alltså åka till banken Stockholm, varifrån jag hade fått kontot, och legitimera mig där som kontots innehavare. Men den resan skulle bli oskäligt dyr.

Jag började bli orolig. Det var ju ändå fråga om gåvopengar för missionen. Jag fick veta att man med ett officiellt ID-kort kunde legitimera sig direkt via dator på internet. Alltså skaffade jag mig ett officiellt ID-kort. Men jag fick inte automatiken att fungera.

I det skedet hade jag väntat flera år på en lösning på mitt kontoproblem. Under tiden hade jag flera gånger nämnt saken för min himmelske Far, men han hade dittills inte svarat något konkret. Men så plötsligt en dag fick jag en kallelse från Silverdalens evangelisk-lutherska församling i Småland till deras Allhelgonaläger. Då, tänkte jag, skulle jag ju kunna stanna till i Stockholm och sköta mitt bankärende. Men det visade sig svårt att planera in i tidtabellen. Det var tydligen inte så som Far hade planerat.

Via google framkom det att det fanns en liten bank i Silverdalen som hade en viss kontakt med Swedbank, där mitt konto fanns. Men jag skulle vara i Silverdalen bara på veckoslutet, och jag skulle ha bara en timme på mig för bankärendet på fredagen före stängningsdags. Och var tidsangivelsen att lita på? Jo då, banken i Silverdalen var öppen just så länge att jag hann dit och fick ärendet uträttat.

Tänk så enkelt och praktiskt! Dessutom fick jag en nyttig lektion i att inte oroa mig i onödan utan i stället lita på min himmelske Far.