Trettondagen

Jesus, världens ljus

Matt. 2:1-12

 

1. När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen på konung Herodes’ tid, då kom visa män från österns länder till Jerusalem Luk. 2:1 f.
2. och sade: “Var är den nyfödde judakonungen? Vi har nämligen sett hans stjärna i östern och har kommit för att ge honom vår hyllning.”

 I den tidens astronomi förknippade man himlakropparna och deras positioner med särskilda händelser på jorden, och stjärntydarna tydde nu något objekt, här kallat stjärna, så att det måste ha fötts en ny ledare åt judafolket. Eftersom dessa lärda män hade besvärat sig att komma så lång väg och till ett annat land på grund av något på stjärnhimlen, bör fenomenet ha varit mycket tydligt och intresseväckande. Men knappast hade de ändå haft ett så stort intresse för en blivande ledare för judafolket, om de inte dessutom hade haft särskilda insikter i judarnas religion. Judarnas fångenskapstid i Babylonien var inte alltför avlägsen, och det är tänkbart, att någonting av judarnas profetiska skrifter ännu hade bevarats i de trakter, varifrån männen kom. Men att de kom till Jerusalem och inte direkt till Betlehem tyder på att de likväl inte kände till profetian i Mika 5:2.

 3. När konung Herodes hörde detta blev han förskräckt och hela Jerusalem med honom.

 Både Herodes och judarna tänkte genast på en jordisk kung. Eftersom judarnas land var under romersk ockupation, var man på sin vakt för sådant som kunde leda till onödiga politiska oroligheter. En ledare från judarnas egna led kunde tänkas få folk med sig för ett uppror med oöverskådliga konsekvenser.

 4. Och han församlade alla överstepräster och skriftlärda bland folket och frågade dem var Messias skulle födas.

 Herodes hade tydligen fått uppgifter om att det kunde röra sig om en viss förutspådd Messias och såg i detsamma en möjlighet att få nykomlingen inringad och kontrollerad.

5. De svarade honom: “I Betlehem i Judeen; ty så är skrivet genom profeten:
6. ‘Och du, Betlehem, du judiska bygd, ingalunda är du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel.”
2 Sam. 5:2. Mika 5:2. Joh. 7:42
7. Då kallade Herodes i hemlighet till sig de vise männen och utfrågade dem noga om tiden, då stjärnan hade visat sig.

 Herodes, i egenskap av ockupationsmaktens representant, ville inte offentligen för judarna visa sig misstänkt intresserad av den nyfödde judakungen och tog därför hemlig kontakt med de främmande männen. Han behövde få veta också barnets exakta ålder, för att kunna identifiera det och så behändigt som möjligt ta det av daga.

 8. Sedan lät han dem fara till Betlehem och sade: “Far åstad och forska noga efter barnet; och när ni har funnit det, så låt mig få veta det, för att också jag må komma och ge det min hyllning.”

 Herodes ljög. Han tänkte inte hylla det utan döda det. Han visade detta i handling senare. (2:16 f.)

 9. När de hade hört kungens ord, for de åstad; och se, stjärnan, som de hade sett i östern, gick framför dem, till dess att den kom över det ställe, där barnet var. Där stannade den.

 Männen hade nu fått både profetians uppgift om orten och stjärnans förnyade ledning, som innebar en precisering av färden till exakt den plats, där barnet var.

 10. Och när de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje.

 Kontakten med stjärnan hade varit avbruten under den tid de befann sig i Jerusalem och hos Herodes. Deras förhoppningar förnyades vid återseendet av stjärnan. De kunde konstatera, att stjärnan talade samma språk som profetian.
Det hade behagat Gud att koordinera tiden för Jesu födelse med tecken på stjärnhimlen, för att dessa män skulle bli ytterligare ett vittnesbörd om Jesu verkliga börd och betydelse för världen.

 11. Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och gav det sin hyllning; och de tog fram skatter och frambar åt det skänker: guld, rökelse och myrra.Psalt. 72:10 f. Jes.60:6

 Barnets torftiga omgivning rubbade inte männens övertygelse att Jesus var judakonungen, som de sökte. De hade stöd av både profetian och stjärnans tecken. Deras gåvor var den tidens lyxartiklar, värdiga en person av furstlig börd. Med eller utan deras vetskap var dessa gåvor också symboliska för Jesu liv och verk: Guldet vittnar om Jesu konungsliga värdighet, rökelsen om hans självutgivande offer och myrran om hans död. [Om guld, rökelse och myrra, se HS1972]
Man kan väl tänka sig att männens besök blev till uppmuntran för Josef och Maria, dels som ett gott Guds tecken och dels rent materiellt. De kunde komma att ha nytta av gåvorna vid sin flykt undan Herodes.

 12. Sedan fick de genom en uppenbarelse i drömmen befallning att inte återvända till Herodes; och de tog så en annan väg tillbaka till sitt land.

 Genom att de visa männen inte rapporterade barnets adress närmare, kunde Herodes inte låta söka upp barnet direkt för att döda det. Maria, Josef och barnet fick därigenom en tidsfrist för att hinna utom räckhåll för Herodes soldater.
Allt var väl planerat ovanifrån. Jesus var inte hjälplös på något sätt. Han var inte given bara i människors omvårdnad. Han var i Gud Faders hand. Dessutom var han själv alltjämt Gud. Han lade aldrig av sig sin gudom under sin jordevandring, inte ens i döden. (Joh. 10:18) Han avklädde sig aldrig sin gudomsmakt, såsom många menar. Tvärtom kommer hans makt till synes också i hans lidande lydnad in i döden.

  

Sammanfattning

 Texten är visserligen en detaljerad berättelse, men dess huvudärende är den fortsättning på uppenbarelsen om Jesu person som de visa männen kom med. Hittills hade det meddelats åt Maria genom en ängel, att hennes barn 'skulle kallas den Högstes Son' ... och att 'han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.' Luk. 1:32,33. Och Josef hade via en dröm fått veta att barnet skulle komma att 'frälsa sitt folk från deras synder.' Matt. 1:21. Men hur detta skulle gå till var visserligen sagt i skrifternas profetior, men ännu inte sagt i samband med frågan om Marias nyfödda barns identitet.

 De vise männens gåvor betydde ytterligare information om Jesu kommande liv på jorden. Guldet underströk det man redan visste: Jesus skulle vara en kung. Men därutöver innebar guldet att Jesus redan som nyfödd var kung, trots att han inte ännu hade upprättat sitt rike i tiden. Han föddes som kung.
 Rökelsen var en profetia om hans självutgivande offer för världens synder. Myrran var en profetia om död, nämligen att hans uppgift som världens Frälsare skulle föra honom i döden. Allt detta bekräftade att barnet Jesus verkligen var den i skrifterna utlovade Messias, Guds Son.
 Vittnesbörden angående Jesusbarnets identitet förmedlades av dessa utomstående' änglar, främmande herdar och visa män fjärran ifrån, för att vi skulle se och tro att detta med Jesu gudomliga identitet inte var något påhitt av människor. Dessutom var Josef och Maria uppenbart överrumplade och fattade inte vad som egentligen var i görningen.

 Texten säger inget närmare om Jesus som världens ljus. En rubrik för texten kunde kanske vara 'Vem är barnet i krubban?'