Trettondagen

Jesus, världens ljus

Luk. 11:29-32 alternativ text 3

 

29. Men när folket strömmade till, tog han till orda och sade: "Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men inget annat tecken ska ges det än Jonas' tecken. Jon. 2:1 f. Matt. 12:39 f., 16:4. Mark. 8:11 f.

Med det 'onda släktet' menas visserligen judarna i gemen och deras andliga ledare men med dem också alla människor utan undantag, nämligen i sitt naturliga och oomvända tillstånd. Detta släkte står i motsats till ett annat släkte, som är gott och gudfruktigt, nämligen alla de människor som är födda på nytt till ett andligt liv genom Guds ord.

Judarna begärde tecken som skulle bekräfta Jesu gudomlighet och Messiasidentitet. Visst gjorde Jesus underverk bland dem, men dessa under blev inga tecken för dem, eftersom de inte ville tro att han gjorde dem i Guds kraft eller i egenskap av Messias, utan menade att han använde sig av onda makter. De underverk som Jesus gjorde, och även de under som hans efterföljare gör i hans namn, är nämligen till för dem som tror, för att stadfästa evangeliet i deras hjärtan. Mark. 16:20. Undren kan inte direkt förstås som tecken från Gud av dem som inte tror på Jesus som Guds son. Tron ges nämligen inte genom vanliga under utan genom evangeliet. Rom. 10:17.

Men också evangeliet förmedlas genom ett tecken, nämligen Jesu uppståndelse från de döda - som Jesus här kallar Jonas' tecken p.g.a. likheten. Detta tecken bekräftar inte bara Jesu Messiasidentitet utan hela frälsningsverkets fullbordan för hela världen. Den som tror detta tecken tillämpat på sig själv som en individ ibland den av Jesus frälsta världen, den människan har sedan inga svårigheter att också uppfatta andra under som tecken från Gud. Johannes Döparens verksamhet tjänade just till att genom Ordets predikan (Joh. 10:41) förmedla tron på Jesus som Messias - för att människorna därigenom också skulle bli i stånd att uppfatta Messias' gärningar som tecken från Gud och inte från onda makter. Men då i synnerhet judarnas ledare inte trodde Johannes' predikan, (Matt. 21:25) förblev de blinda inför Jesu under.

30. Ty såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så ska också Människosonen vara ett tecken för detta släkte.

Gud ger tecken för att bekräfta att det som sägs är sant. Det att Jonas blev frälst ur buken på en fisk tog nineviterna som en bekräftelse på att det som Jonas sade om Guds varningar till dem var sant.

31. Drottningen av Söderlandet ska vid domen träda fram tillsammans med detta släktes män och bli det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo. 1 Kon. 10:1 f. 2 Krön. 9:1 f. Hes. 16:51 f.

Med 'mer än Salomo' avses förstås en visdom som är förmer än hans, nämligen Jesu visdom, men också Jesus själv. Salomo levde under profetians tid, då man inte kunde annat än tala om en Messias, som någon gång i framtiden skulle komma. När Messias nu hade kommit var han i sin person Guds visdom fullbordad. Eftersom drottningen av Söderlandet ville komma lång väg för att höra om det som var kommande, var det inte för mycket begärt, att judarna lyssnade på Jesus, som redan hade kommit och stod mitt ibland dem.

32. Ninevitiska män ska vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bli det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. Jon. 3:5.

Nineviterna trodde vad Jonas predikade om Guds dom och nåd. Men Jonas tillhörde liksom Salomo profetians tid. Han var bara en förelöpare, som kunde hänvisa till Guds nåd bara i kraft av löften om en kommande Frälsare. Men Jesus var själv denne Frälsare.