Skärtorsdagen

Den heliga nattvarden

Luk. 22:14-22

 

14. Och när stunden var inne, lade han sig till bords och apostlarna med honom. Matt. 26:20. Mark. 14:17.
15. Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar;

Jesus hade med glädje sett fram emot denna stund tillsammans med sina lärjungar. Det var ju för dem - även om det också var för alla människor - som han skulle lida döden. Vem skulle han inviga i planerna, om inte lärjungarna som trodde på honom? De förstod visserligen ingenting ännu, trots att han flera gånger hade talat om sitt förestående lidande. Men framdeles skulle de erinra sig vad han hade sagt åt dem denna stund, och det skulle ge dem en innerlig glädje, när de äntligen förstod att han hade älskat dem så högt. Denna stund talade han till dem inte bara med ord utan också genom själva måltiden, det påskalamm som de åt och det bröd och vin som de delade med varandra. Allt skulle sammantaget bli en bestående predikan om hans kärleksverk för dem och för alla människor.

a) Jesus var själv det påskalamm, som skulle offras för allas synder. Alla lamm som Israels folk dittills hade offrat och ätit, och även det som de nu skulle äta, var alla bara en bild och en påminnelse om Jesu kommande offer, det enda offer som kunde åstadkomma försoning mellan Gud och människor.
b) Jesus skulle nu stifta ett nytt och evigt Guds förbund med oss människor, inte ett sådant ömsesidigt förbund som skulle riskera att bli brutet genom vår trolöshet, utan ett bestående ensidigt nådeförbund från Guds sida, ett nådeförbund med oss genom syndernas förlåtelse i kraft av Jesu utgjutna blod. Det nya förbundets insignier skulle bli nattvardens bröd och vin som hans kropp och hans blod. Joh. 6:54 f.
c) Den måltid som de nu skulle fira var i sig en profetia om den bestående och eviga måltid som alla Jesu egna skulle få fira i tron på syndernas förlåtelse efter hans död och uppståndelse.

16. ty jag säger er, att jag inte mer ska fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike." Luk. 13:29.

Den högtid som de nu firade var inte den fullständiga och egentliga högtid, som den av Gud var tänkt att bli, utan den var ännu bara en bild och ett löfte om den fullbordan som den skulle få genom Jesu död. Den fullkomliga högtiden skulle firas i det rike som Jesus skulle grunda och upprätta i sin död.

17. Och han tog en bägare och tackade Gud och sade: "Tag detta och dela er emellan;
18. ty jag säger er, att jag härefter inte, förrän Guds rike kommer, ska dricka av det som kommer från vinträd."

Efter sitt fullbordade frälsningsverk, varigenom Jesus upprättade sitt rike på jorden, är han som osynlig tillsammans med de sina varhelst de samlas för att fira det nya förbundets måltid - enligt sina löften. Han har då också genom deras tro på hans verk tagit gestalt i dem och tar även så del i det nya livets högtid med sina egna.

19. Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." Matt. 26:26 f. Mark. 14:22 f. 1 Kor. 11.23 f.

Likasom han bröt brödet, så skulle också hans kropp brytas ner, ända till döds. 'När ni samlas härefter till denna måltid och bryter brödet med varandra, kom då ihåg mig och vad jag har gjort för er.'

20. Sammalunda tog han ock kalken efter måltiden och sade: "Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som varder utgjutet för eder. - 2 Mos. 24:8. Jer. 31:31 f.

Det gamla förbundet mellan Gud och hans folk Israel, vars högtid de nu firade för sista gången, hade offerlammet som ett kännetecken och huvudämne, nämligen en bild av det Lamm som inte ännu var slaktat, Jesus Guds Son. Men Jesus gav nu det nya förbundet ett nytt kännetecken och innehåll, nämligen bröd och vin som hans kropp och hans blod - som ett färdigt utfört offer. Så fick lärjungarna nu på förhand del av Jesu fullbordade offer. De kunde få detta redan innan Jesu offer var verkställt i tiden, eftersom hans offer skulle gälla all tid alltifrån Adam intill den sist födda människan på jorden.

Blodet är syndaförlåtelsens tecken. Hebr. 9:22. I det nya förbund, som Jesus upprättade mellan Gud och människorna, är hans blod en garanti och grund för att förbundet inte kan brytas. Eftersom förlåtelsen genom hans blod gäller för alla tider och för all synd, är människan således inte i stånd att bryta det nya förbundet, och Gud å sin sida måste stå fast vid det, eftersom han har godkänt lösepenningen, sin Sons blod.

Att många likväl inte blir frälsta, kommer sig av en helt annan orsak, nämligen den att dessa föraktar budskapet och vänder sig bort i otro. Guds Ande har understrukit detta genom att ta in Judas just här i denna text.

21. Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet. Ps. 41:10. Matt. 26:21 f. Mark. 14:18 f. Joh. 13.21 f.
22. Ty Människosonen ska gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa, genom vilken han blir förrådd."

Visserligen skulle Jesus dö, men hans död skulle bära frukt med evigt liv åt världen, och han skulle uppstå från de döda efter tre dagar. Däremot var den död som Judas snart skulle dra över sig, en evig död och en pina utan hopp om återvändo. Det var bittert för Jesus, att lärjungen Judas inte lyssnade i tro till hans ord. Jesus manade honom till eftertanke och kallade honom sin vän ännu när han utförde sitt förräderi.

________________

Texten talar om det nya förbundet i Jesus blod. Genom att göra om den gamla påskalammsmåltiden till det nya förbundets festmåltid, har Jesus åstadkommit en återkommande och tydlig påminnelse om det nya förbundet. Han har därvid inte tagit bort den gamla påskalammsmåltidens innehåll, utan bara fullständigat det med budskapet om att det löfte som inneslöts i måltidens ämne, nu är infriat genom hans blod.