Påskdagen

Kristus är uppstånden

Luk. 24:1-12

 

1. Men på första veckodagen kom de tidigt i själva dagbräckningen till graven med de välluktande kryddor, som de hade tillrett. Matt. 28:1 f. Mark. 16:1 f. Joh. 20:1 f.

Det hörde till judarnas sed vid gravläggning, att smörja de döda med välluktande olja och kryddor.

2. Och de fann stenen vara bortvältrad från graven.

Kvinnorna hade oroat sig för hur de skulle få den stora stenen bortvältrad från gravöppningen. Mark. 16:3.

3. Då gick de ditin, men fann inte Herren Jesu kropp.

Bindlarna som hade varit lindade kring kroppen låg kvar, men det fanns ingen kropp i dem. [Mer om detta under vers 8 i förklaringen till påskdagens text årg. 2]

4. När de nu inte visste, vad de skulle tänka om detta, se, då stod två män framför dem i skinande vita kläder.
5. Och de blev förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden.

Den skinande vita färgen på männens kläder är renhetens och rättfärdighetens färg. När en människa under medvetande om sin egen syndfullhet, eller under brist på visshet om rättfärdighet, möter denna överjordiska renhet som en stark strålglans, då blir situationen ohanterlig för människan, och hon blir skräckslagen. När kvinnorna senare berättade för lärjungarna om sin upplevelse, talade de om änglar. Naturligtvis var det männens yttre gestalt med skinande vita kläder som föranledde kvinnorna att tänka på änglar, men dessa två män var framför allt änglar i betydelsen Guds sändebud. De kom med ett budskap som annars var fördolt för människorna.

Då sade männen till dem: "Varför söker ni den levande bland de döda?

6. Han är inte här, han är uppstånden. Kom ihåg, vad han talade till er, medan han ännu var i Galileen,Luk. 9:22, 18:33.

7. att han sade: 'Människosonen måste bli överlämnad i syndiga människors händer och bli korsfäst; men på tredje dagen ska han uppstå igen.'" Matt. 17:22 f.
8. Då kom de ihåg hans ord.

Kvinnorna skulle inte ha trott männens ord om att Jesus hade återuppstått från de döda, om de inte hade påmint dem om Jesu egna ord - helt i överensstämmelse med regeln att tron föds bara av Guds ord.
Helt säkert kom genast tanken för dem: Vem kommer att tro oss, om vi säger att Jesus har uppstått? Men genom att de kom ihåg Jesu ord, fick de frimodighet att vittna för lärjungarna om att Jesus verkligen var uppstånden.

9. Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra.
10. Kvinnorna var Maria från Magdala och Johanna och den Maria, som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.

Hela händelseförloppet vid kungörandet av Jesu uppståndelse var i detalj planerat av Gud. Lärjungarna var som paralyserade av Jesu död och höll sig instängda av rädsla för judarna. Men kvinnorna, som inte ansågs vara Jesu anhängare på samma sätt som hans lärjungar, kunde vara modigare. Gud sände dem till Jesu grav genom att använda deras plikttjänsla för traditionen att smörja de döda. Så fick kvinnorna vara de första att bevittna Jesu uppståndelse. Men det blev ändå Jesu lärjungar som skulle föra budskapet ut i världen. Kvinnorna fick vara vittnen men inte apostlar.

11. Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem inte.

Det ser ut som om kvinnorna inte hade kommit ihåg att påminna om Jesu förutsägelser om sin död och uppståndelse, som de själva hade blivit påminda om av de båda männen vid graven. Överjordiska budskap som inte är förankrade i Guds eller Jesu ord förblir som löst tal, omöjliga att tro.

12. Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin, såg han där allenast linnebindlarna.

Om kvinnorna hade påmint Petrus om Jesu förutsägelser, hade han inte behövt ty sig till sina egna möjligheter att ta reda på hur det förhöll sig. Han skulle då ha fyllts av samma glädje som kvinnorna. Matt. 28:8.
Men Petrus hade också sina egna problem. Han hade ju offentligt och inför Jesus själv förnekat sin bekantskap med honom, och han ångrade sig bittert. Därför hoppades han innerligt att få återknyta kontakten med Jesus igen. Petrus behövde inte vänta länge. Jesus visste så väl om hans sorg och uppsökte honom före de andra lärjungarna. Luk. 24:34.

Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.

Men av sitt besök vid den tomma graven fick Petrus ingenting. Med hjälp av egna tankar kommer man inte längre än till ren förundran. Så förstod sig inte heller judarna på Jesu underverk, eftersom de inte betraktade dem i samband med profetiorna om Messias.

Sammanfattning

Berättelsen börjar när Jesu uppståndelse från de döda redan har skett. Den skedde i det för människor fördolda, lika som när Jesus senare togs bort ur lärjungarnas åsyn genom ett moln och när han en gång ska komma tillbaka ur det fördolda. Människorna kommer inte in i sammanhanget förrän när budskapet om det skedda ska börja delges åt dem.

Budskapets delgivande åt människorna är en invecklad procedur dels p g a deras oförmåga att ta emot och fatta andliga ting och dels för att Gud ska ha all ära och ingen människa ska kunna berömma sig av att själv ha kommit fram till att Jesus hade uppstått. Budskapets uppenbarande måste ske med ordning. Först skulle kvinnorna, som var ute i helt jordiska ärenden, överraskas med budskapet. De fick både se den tomma graven och bli påminda om Jesu profetia om uppståndelsen. Därigenom blev de rustade för att förödmjuka lärjungarna i deras oförmåga att tro. Till sist kom sedan Jesus (utanför denna text) till dem med uttydningen av Skrifternas profetior. Först därmed blev budskapet om Jesu uppståndelse upprättat i lärjungarnas sinnen och de därigenom beredda att förkunna det för hela världen.