Juldagen

Ordet blev människa

Joh. 1:1-14

 

1. I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
2. Detta var i begynnelsen hos Gud. 1 Mos. 1:1. Ords. 8:22 f. Joh. 8:58, 10:30, 17:5. 1 Joh. 1:1 f. Upp. 19:13

Evangelisten Johannes har för avsikt att skriva om Jesus, Guds Son, och hans verk, Han börjar därför med att presentera honom för läsaren som Ordet. Jesus är Ordet i den meningen att det är bara genom honom som Gud har uppenbarat sig för världen, och att denna uppenbarelse i Jesu person, lära och verksamhet är helt tillräcklig för vad en människa behöver veta för sitt eviga väl.
Jesus är född av Gud av evighet och var hos Gud, men han var också själv Gud som en av gudomens tre personer, Fader, Son och Helig Ande.

3. Genom det har allt blivit till och utan det har ingenting blivit till, som är till. Psalt. 33:6. Vish. 9:1. Kol. 1:16 f. Hebr. 1:2 f., 10

Gud 'sade', och så blev världen till. Gud skapade allt genom Sonen, som är Guds uppenbarelse personifierad. Guds uppenbarelse inbegriper alltså inte bara återlösningsverket utan också världens skapelse.

4. I det var liv, och livet var människornas ljus. Psalt.36:10. Joh.5:26, 11:25. 1 Joh.5:11

Detta gäller både Jesus själv och hans lära. Dessa är oskiljbara. För att få del av hans ljus måste man anamma hans lära. Jesus sade själv: "Mina ord är Ande och är liv", likaså: "Den som älskar mig, han håller mina ord".
Jesu lära är livsviktig för människans andliga liv. Utan den finns idel död och mörker. Av läran flyter också fram goda gärningar. Det är falsk lära att säga, att livet är det viktigaste och läran mindre viktig. Sanningen är den motsatta, eftersom livet finns allenast i Jesu lära. Den som öser ur den, ska leva.

5. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Jes. 60:1 f. Joh. 8:12, 12:46

Mörkret är ett uttryck för okunskapen om Gud. Guds uppenbarelse skingrar mörkret, där den är verksam. Mörkret har inte kunnat hindra Gud att uppenbara sig i skapandet av världen och i dess återlösande. Mörkret är totalt hos den i synd fallna världen, men dem som Gud upplyser med sitt Ord, kan mörkret inte övermanna.

6. En man uppträdde, sänd av Gud: hans namn var Johannes. Mal. 4:5. Matt. 3:1 f., 11:14. Mark. 1:2 f. Luk. 1:13 f., 3:2 f
7. Han kom såsom ett vittne för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom.
8. Inte var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

Johannes Döparen sade själv att han inte var Messias. (Joh. 1:20) När Jesus hade kommit i världen, kunde ingen veta vem han var utan att det uppenbarades från himmelen. Gud uppenbarade det för Johannes, via de heliga Skrifterna och profetiska tecken. Genom Johannes' förkunnelse och döpande födde Gud ett nytt andligt liv hos de människor som tog emot budskapet. Dessa blev i stånd att anamma Jesu lära.

9. Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. Mal. 4:2. Joh. 3:19, 9:5, 12:35

Jesu lära är till för alla människor, också för dem som förkastar den.

10. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville inte veta av honom.

Människorna var andligen förblindade genom syndafallet och kunde inte känna igen honom som det sanna Ordet från Gud.

11. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.

Hela världen med dess människor hade ju blivit skapad genom honom och var hans verk, men människorna förkastade honom. Också judarna, som ju var hans egendomsfolk, avvisade honom och behandlade honom på ett ovärdigt sätt under hela hans jordeliv. Ingen människa tar av naturen emot Kristus och hans frälsning. Det måste till ett nytt sinnelag genom en ny födelse ovanifrån. V. 13.

12. Men åt alla dem som tog emot honom gav han makt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn; Rom. 8:15 f. Gal. 3:26. 2 Petr. 1:4. 1 Joh. 3:1

Verserna 12 och 13 bildar en helhet och beskriver Guds handlande med människor genom Ordet och dopets sakrament. De människor som genom dopets sakrament och Ordets förkunnelse fick ett nytt och andligt liv blev därigenom Guds barn.
Antingen man använder ordet 'makt' som här och i SK 1992 eller ordet 'rätt' som i UT 1992 och B 2000, är det inte fråga om att människan utför något, utan Gud själv verkar nyfödelsen till hans barn. Vers 13.
Mottagandet av Ordet, uppvaknandet av tron och nyfödelsen är nämligen samtidiga och av Gud verkade skeenden. Därför kan man också vända på vers 12 och säga: Dem som Gud föder på nytt genom Ordet, de tar då emot det och tror det. Orsaken till att evangelisten nämner mottagandet först är bara den att han i vers 11 talar om mottagandet.

13. och de har blivit födda, inte av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud. Joh. 3:3 f. 1 Petr. 1:23. Jak. 1:18

Den andliga nyfödelsen är helt ett Guds verk på hans initiativ och efter hans eget beslut. Människan är inte i stånd att vare sig tro på Jesus eller komma till honom, utan måste bli född till ett andligt liv av Gud själv. Mänskliga strävanden, föresatser eller beslut i den vägen är dömda att misslyckas. Men Gud gör detta genom det heliga dopet, där han ensam är verksam. Likasom ett barn inte medverkar till sin tillblivelse, så medverkar inte heller dopkandidaten till sin andliga nyfödelse.

14. Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning. Matt. 1:16, 17:2. Luk. 1:31. Kol. 1:19. 2 Petr. 1:16 f.

Jesus, som var till hos Gud före allting, föddes hit till världen och vistades här, så att Johannes och alla de som då hade fått andlig syn kunde bevittna hur han utförde Guds frälsningsverk. Han var Guds ende Son och återspeglade så i fullt mått sin Faders storhet i nåd och sanning gentemot det på allt sätt ovärdiga människosläktet. Guds härlighet framträdde allra tydligast i Sonens tåliga ställföreträdande lidande för vår skull.

 

Sammanfattning

Evangelisten Johannes framställer Jesus som Ordet, först som den andra personen i gudomen, sedan som inkarnerad till människa och sist som verksam i världen. Texten spränger således det egentliga julbudskapets ramar och behandlar i verserna 12 och 13 Ordets verksamhet bland människorna i kraft av det fullbordade frälsningsverket.
Evangelisten betraktar Guds storhet i förhållande till den värld som han kom för att ta sig an. Världen och människorna var Guds egna händers verk, men han kom ändå för att bli en människa. Han kom som det enda och starka ljuset i människornas totala andliga mörker.
Men detta Guds ljus, Ordet eller evangeliet, uppenbarar inte bara sig själv utan också det mottagande som det får i världen, nämligen det att ingen människa av sig själv är benägen att ta emot ljuset. Men de människor, vilka Guds Ande i evangeliet föder till ett nytt andligt liv efter Guds vilja och behag, de blir delaktiga av gudomligt och evigt liv, blir Guds barn.