Fastlagssöndagen

Guds kärleks offerväg

Luk. 18:31-43

 

31. Och han tog till sig de tolv och sade till dem: "Se, vi går nu upp till Jerusalem, och allt ska uppfyllas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen. Matt. 20:17 f. Mark. 9:31 f. 10:32 f. Luk. 9:22, 44. 17:25. 24:7.
32. Ty han ska bli överlämnad åt hedningarna och de ska håna och skymfa och spotta på honom, Luk. 23:1. Joh. 18:28.
33. och de ska gissla honom och döda honom; men på tredje dagen ska han uppstå igen."
34. Men lärjungarna förstod ingenting av detta; ja, det var dem så fördolt, att de inte fattade, vad han menade.

Det som hade förblindat lärjungarna för denna undervisning var deras föreställningar om Jesus som en jordisk Messias. Visst hade han undervisat dem om att hans rike var ett andligt rike, men de hade samtidigt kvar den bild av Messias som de hade fått av judarnas ledare. Mark. 8:33. Inte förrän efteråt, när de såg att skrifternas profetior om Jesus hade gått bokstavligen i uppfyllelse, kunde de tillägna sig undervisningen.

35. Då han nu närmade sig Jeriko, hände sig, att en blind man satt vid vägen och tiggde. Matt. 20:29 f. Mark. 10:46 f.
36. När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han, vad det var.
37. Och man talade om för honom, att det var Jesus från Nasaret, som kom på vägen.

Genom att säga 'Jesus från Nasaret' undgick man att bekänna någonting om Jesu gudomlighet.

38. Då ropade han och sade: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig."

Den blinde mannen hade på något sätt fått förhandsinformation om vem denne Jesus från Nasaret egentligen var, nämligen den Davids son eller efterkommande, som omtalas på många ställen av profeterna under olika benämningar. Jes. 9:7, 11:1. Hes. 34:23 f. 37:24 f. Hos. 3:5. Judarnas lärare kände bra till dessa skriftställen, men de kunde eller ville inte förknippa Jesus med dem. Några av folket hade däremot gjort det, och denne blinde man var en av dessa. Genom den kunskap, som han hade fått och genom Guds Ande tillägnat sig, hade han också den tro på Jesus som fick honom att ropa.

39. Och de som gick framför sade till honom strängt, att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: "Davids son, förbarma dig över mig."

Kanhända hade den blinde ingen till hands som var beredd att tala för honom hos Jesus, eller så kände han bara starkt att detta tillfälle var hans enda och stora möjlighet att få synen tillbaka. Det skulle inte vara så lätt för en blind att få tag på Jesus på hans predikovandringar. Den blindes agerande är en påminnelse om nödvändigheten att också ifråga om Guds rike gripa det tillfälle som ges. Joh. 12:35.

40. Då stannade Jesus och befallde, att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
41. "Vad vill du, att jag ska göra för dig?" Han svarade: "Herre, låt mig få min syn."
42. Jesus sade till honom: "Ha din syn; din tro har hjälpt dig." Luk. 17:19.

Mannnen hade redan tron på Jesus och hans makt genom kunskapen från de heliga skrifterna. Det som dittills fattades var bara ett tecken eller ord från Jesus som bekräftelse på Jesu vilja angående just hans problem. Tron på Jesu gudom baserad på kunskap i Guds ord, antingen hos de sjuka eller hos deras följeslagare, var en förutsättning för Jesu verksamhet som helbrägdagörare. Matt. 13:58.

Det fanns oändligt med sjukdomar och lidande människor överallt, men för Jesus var undervisningen om det eviga och bestående viktigt mer än allting annat. Mark. 1:37,38. Därför ville han att de underverk som han gjorde skulle vara samtidigt en bekräftelse på hans budskaps sanningshalt. Med tanke på detta var det meningslöst att göra underverk inför dem som bara oförstående begapade det som hände.

43. Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket, som såg detta, lovade Gud.

 

Sammanfattning

Texten består av två hälfter. I den första delen undervisar Jesus om det som i skrifterna sägs om hans förestående lidande. I den andra delen ger han synen åt en blind. Flyktigt sett handlar dessa två delar om helt skilda ting, men i grunden har de vissa gemensamma nämnare. I den förra textdelen är Jesu lärjungar visserligen lekamligen seende men andligen blinda för innehåller i Jesu undervisning. I den senare delen är mannen, som Jesus botar, visserligen blind i lekamlig bemärkelse men andligen seende ifråga om Jesu gudom. Detta visar, att ett lekamligt seende inte för med sig andlig syn, men att en andlig synförmåga kan föra med sig lekamlig syn.

Det finns en koppling mellan Guds ord och dess uppfyllelse. Lärjungarna behövde se skrifternas profetior uppfyllda för att kunna fatta och förstå dem. Den blinde mannen behövde få bekräftat av Jesus att det som han visste om hans gudomsmakt gällde också hans personliga problem.

Texten som helhet undervisar oss om vår oförmåga att ta till oss och göra bruk av Guds ord utan profetians uppfyllelse och bekräftelse. Vår andliga syn är liksom lärjungarnas och alla människors beroende av att Jesus verkligen har gått den tunga vägen till dess slut och fullbordat frälsningsverket för oss alla. Det är det enda tecknet som kan ge oss tron på den Guds nåd, om vilken det profeteras i skrifterna. Matt. 12:39. 16:4.
Detta sammanhänger också med att följden av vårt syndafall, en total andlig död, blir uppenbar först genom Kristi död som vår ställföreträdare. Kännedomen om vårt tillstånd går hand i hand med kännedomen om Kristus. Lärjungarna trodde ganska gott om sig själva under hela tiden före Jesu död och uppståndelse.

I förhållande till dagens tema 'Guds kärleks offerväg' berättar texten mera om nödvändigheten av att Jesus gick denna offerväg för världen och att hans verks fullbordan blev bekräftat genom hans uppståndelse. Likaså beskrivs nödvändigheten av att detta evangelium når oss och blir mottaget när det bjuds, så som den blinde mannen grep det tillfälle som gavs honom.