Nionde söndagen efter pingst

Sanning och sken

Matt. 7:15-23

 

15. Ta er till vara för falska profeter, som kommer till er i fårakläder, men invärtes är rovlystna vargar. Mik. 3:5. 2 Tim. 3:5.

Falska profeter är alla människor i sitt oomvända tillstånd, när de försöker förkunna något som Guds Sanning. Ingen känner Gud och hans rikes angelägenheter av sig själv. De må tala vackert om kärlek, ödmjukhet, Jesu efterföljd och mera sådant, men deras avsikt är inte att framställa människan i hennes verkliga tillstånd efter syndafallet och inte heller att framställa Jesus som vårt enda hopp. Eftersom dessa falska profeter själv sysslar med att föröka sin egenrättfärdighet, vill de också föra andra i samma träsk, för att så få stöd för sin villolära.

16. Av deras frukt ska ni känna dem. Inte hämtar man väl vindruvor från törnen eller fikon från tistlar?

Det följer inget gott av falsk lära. Dess frukt är bitter för dem som älskar Sanningen och giftig för dem som inte är befästa i Ordet. De som bekänner Guds evangelium sådant det är tvingas ofta smaka på dessa bittra frukter. De falska profeterna medger inte att de gör något illa, när de ansätter och förföljer de rättrogna. Tvärtom menar de sig göra en god gärning. Sådan var t.ex. aposteln Paulus före sin omvändelse, och han har många efterföljare i våra kyrkor i modern tid, ja, de är i stor majoritet bland förkunnarna.

Till det yttre är de falska profeterna lika de sanna. Deras synliga gärningar kan vara helt lika, och deras tal kan styckevis vara lika. Men var förkunnare har ett syfte med sitt tal, och detta syfte är antingen gott eller ont, antingen upphöjer det Gud, eller så upphöjer det människan. Det ena bottnar i grunden i Sanningen, det andra i falsk lära. Förr eller senare kommer det fram vad profeten ifråga egentligen menade.

Men den som inte är född på nytt och som inte leds av Guds Ande i Guds Ords ljus kan inte åtskilja vad som i grunden är sann och falsk lära, utan tar Sanningen för lögn och lögnen för Sanning. Men Jesu lärjungar, som har hans ord till måttstock och ledstjärna, ser skillnaden. Och skillnaden kommer sig av ursprunget: Sanningen är av Gud och lögnen av djävulen. Skillnaden är i själva verket himmelsvid.

17. Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt. Matt. 12:33 f. Luk. 6:43 f.
18. Ett gott träd kan inte bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt.

Alla människor blev genom syndafallet dåliga träd som bär ond frukt i form av tro på djävulens lögn och blindhet för Guds andliga och himmelska lära. Det kan inte vara annorlunda, eftersom syndafallet var så förödande, att det medförde total andlig död för alla människor.

Goda träd är däremot de som är födda av Gud genom Ordet och Anden i dopet och som lever det nya gudslivet i tro på dopets gåva. Dessa människor har visserligen kvar sitt forna jag och måste kämpa med det, men de lever i Guds gemenskap och i hans Ords närhet i intim förening. Därför kan de inte heller i detta sitt nya liv bekänna annat än Sanningen. Trots att deras gamla jag alltjämt är ett ont träd, som bär ond frukt, är de till sitt nya liv ett gott träd, som bär god frukt.

19. Vart träd, som inte bär god frukt, blir avhugget och kastat i elden. Matt. 3.10. Joh. 15:2,6.

Det säger sig självt, att de som förkastar Guds Sanning och vad de har fått i sitt dop, de får inte vara kvar i det rike som de förkastar. Deras lott blir evig grämelse och plåga under den lögnens furste som de har lytt under sitt jordeliv. Detta är den sista och yttersta frukten av falsk lära genom falska profeter.

20. Alltså ska ni känna dem av deras frukt.

Vem som egentligen står bakom en förkunnare, Gud eller djävulen, framgår således av hans bekännelse och det som denna leder till: Blir den till Guds eller människans upphöjelse? Leder den till liv eller evig död. Detta kan Guds Ande avslöja genom Ordet för Jesu sanna lärjungar.

21. Inte kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja. Hos. 8:2. Luk. 11:28. Rom. 2.13. Jak. 1:22 f.
22. Många ska på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?'
1 Kor. 13:1 f.

23. Men då ska jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt er; gå bort ifrån mig, ni ogärningsmän.' Ps. 6:9. Matt. 25:12,41. Luk. 13:25 f.

Här ger Jesus en beskrivning på ond frukt. Den onda frukten är vacker utanpå. Den kännetecknas av många ytligt sett goda gärningar, som är gjorda t o m genom Jesu namn. Men felet med dessa frukter är att de inte är gjorda efter Guds vilja, så som han ville det. De blev gjorda i avsikt att upphöja människan. De blev inte gjorda som resultat av ödmjuk och sann tro på Guds nåd.
Alla har för vana att tillägga 'i Jesu namn' i sina tal och böner, men det hör bara till fruktens yta hos de falska förkunnarna och är ett missbruk och hädelse av Jesu namn, eftersom skalets skönhet inte motsvaras av fruktens inre kvalitet. Att göra Faderns vilja är att tro på Jesus, sådan han framställer sig i sin lära, evangeliet om frälsning av nåd utan egen förtjänst. Denna tro saknas hos de falska profeterna. De lever inte av och i Jesu nåd, utan bygger sin andlighet på egna förtjänster. Sådan är den onda frukten inuti.