Sjunde söndagen efter pingst

Kärlekens lag

Matt. 5:20-30

 

20. Ty jag säger er, att om er rättfärdighet inte övergår de skriftlärdes och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket. Jak. 2:10.

Denna vers är klippt ur ett tidigare sammanhang, där Jesus i dispyt med fariséerna understryker Guds lags omutlighet i minsta detalj. Han menar, att fariséerna trots sina ansträngningar att hålla lagen, är på helt fel väg för att nå rättfärdighet. Han själv är den ende som kan åstadkomma och skaffa fram en fullkomlig och bestående rättfärdighet åt världen. Det var ju därför som han hade kommit. Endast i tron på hans gåvorättfärdighet kan man komma in i det rena himmelriket.

Genom att lämna bort ordet 'ty' har handboksförfattarna fått den i versen nämnda rättfärdigheten att syfta på Jesu utläggning av lagen i de följande verserna. Eftersom inte Jesu syfte med utläggningen, sådan han nämner den i vers 48 kommer med - 'Var alltså ni fullkomliga, så som er himmelske Fader är fullkomlig' - blir det hela en fallgrop till att tänka att vi själv ska kunna vinna denna rättfärdighet genom ännu större noggrannhet än den som fariséerna utvecklade.

21. Ni har hört, att det är sagt till fäderna: 'Du ska inte mörda; och den som mördar, han är skyldig inför Domstolen.' 2 Mos. 20:13. 5 Mos. 5:17.
22. Men jag säger er:

De judiska andliga ledarna hänvisade till sina 'äldstes stadgar', men Jesus talar i kraft av sin gudom. [SF 1998 noten]

Var och en som vredgas på sin broder, han är skyldig inför domstolen; och den som säger till sin broder: 'Du dumhuvud', han är skyldig inför Stora rådet; och den som säger: 'Du dåre', är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. Ps. 14:1. Ords. 10:23. 1 Joh. 3:11 f., 23.

Det femte budet 'Du ska inte mörda' gäller inte bara mord i yttre bemärkelse utan också hårda ord, och i grunden är det fråga om hjärtats inställning till medmänniskan. Den som vredgas på en annan är en mördare i sitt hjärta.

23. Därför, om du kommer med din gåva till altaret och där drar dig till minnes, att din broder har något emot dig,
24. så lägg ned din gåva där framför altaret och gå först bort och försona dig med din broder och kom sedan och bär fram din gåva. Matt. 6:14. Mark. 11:25.

Lagen fordrar inte bara renhet från ont sinnelag, den fordrar också ett kärleksfullt sinnelag. Det finns inget tillstånd däremellan. Antingen är man ond eller så är man kärleksfull. Fast man inte själv har gjort någon oförrätt eller ens hyser agg mot en annan, men denne har något emot en, då kräver den sanna kärleken, att man försöker ställa förhållandet till rätta. Man älskar inte Gud i ett rätt tacksamhetssinne i sitt gåvogivande, om man inte älskar sin medmänniska så mycket, att man är mån om ett gott förhållande till denna. Gud och våra medmänniskor hör nämligen samman i detta stycke genom att medmänniskorna är älskade av Gud, så mycket att han utgav sin Son till deras frälsning.

25. Var villig till snar försoning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart inte drar dig inför domaren och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren och du blir kastad i fängelse. Luk. 12:58 f. Ef. 4:26.

Kravet på ett kärleksfullt sinnelag gäller med omedelbar verkan här och nu. Försutten möjlighet till förlikning tyder på bristande kärlek och är ett lagbrott. En oförlikt medmänniska är ett vittne om detta.

26. Sannerligen säger jag dig: Du skall inte slippa ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

Det sista öret kan aldrig i evighet betalas av oss, eftersom vi hopar synd på synd så länge vi finns till. Men Jesus hade också under detta tal i åtanke sin egen föresats att betala allt för oss genom sitt lidande och sin död.

27. Ni har hört, att det är sagt: 'Du ska inte begå äktenskapsbrott'. 2 Mos. 20:14. 5 Mos. 5:18.

28. Men jag säger er: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. Job. 31:1.

Också detta bud kräver inte bara renhet i gärningen utan också ett rent hjärta.

29. Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig, att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna. Matt. 18:8 f. Mark. 9:43 f.

Ordet 'höger' betecknar i bibliskt språkbruk den eller det som man litar på. 'Ögat' betecknar den andliga synen. Om man likt fariseerna har ett andligt synsätt som inte överensstämmer med Ordets sanning, bör man överge det för att bevara sin själ och undgå den eviga döden.

30. Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig, att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

'Högra handen' betecknar gärningar och människor som man förlitar sig på. Om man i fråga om tron följer mänskliga vilseledande auktoriteter som t ex de lagkloka, bör man upphöra med det för att bevara sin själ och undgå den eviga döden.

Gud kräver genom sin lag sådan lydnad, att vi för rättfärdighets skull avstår allt som för oss vilse, våra egna förnuftsinspirerade föreställningar om andliga ting, våra vilseledande auktoriteter och vårt eget köttsliga sinne som strävar mot Guds Ande och Ord och för oss i evigt fördärv. Att vi inte själv kan åstadkomma en sådan fullständig omvändelse som Gud kräver är en annan sak. Men för Gud är allt möjligt. Den som finner sitt liv (i denna världen), han mister det, men den som mister sitt liv för min skull, han finner det. Matt. 10:39. Luk. 17:33.

 

Sammanfattning

Handbokens ingress och tema för dagen stämmer inte överens med innehållet i denna text. Handboken nämner nödvändigheten att sträva till ett kärleksfullt liv i Kristi efterföljd, men i texten framställer Jesus lagens oöverstigliga fordringar för sann rättfärdighet. Det är två helt skilda saker. Texten är fel vald med tanke på dagens tema. Saken blir än värre, när det tydligen är fråga om en misstolkning av Jesu budskap i texten.
Jesus vill genom detta tal lära oss att förstå hur omöjligt det är för oss att vara sådana som Gud kräver i sin lag, för att vi genom den kunskapen ska falla till föga och erkänna honom som vår Frälsare och genom honom ha den rättfärdighet som övergår de skriftlärdas och fariséernas. Lagen kräver inte bara yttre renhet utan renhet också i ord och tankar och sinnelag. Den kräver inte bara renhet från all ondska utan också hel och full kärlek till Gud såväl som människor. Förstår vi detta och erkänner vår oförmåga, då inser vi också att Jesus är vårt enda hopp ifråga om rättfärdighet inför Gud.

Det sägs ibland att Jesus i detta tal skärpte lagen. Men lagens skärpa är konstant. Den kräver fullkomlighet lik Guds egen. 'Du ska älska Herren din Gud över allting och din nästa som dig själv'. Men i förhållande till fariseernas och de skriftlärdas lära om lagen innebar Jesu undervisning däremot en våldsam skärpning. Han avslöjade deras förvrängda lära, som gick ut på att iaktta bara vissa yttre regler i stället för att beakta lagens egentliga innebörd, kravet på hjärtats renhet. Med sin ytliga syn på Guds lag gjorde de om intet lagens funktion att väcka människor till insikt om syndens djupgående och obotliga skada, vilket är en förutsättning för tron på Kristus.