Femte söndagen i fastan

Lidandets söndag

Joh. 11:47-53

 

 

47. Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: "Vad ska vi ta oss till? Denne man gör ju många tecken. Matt. 26:3.
48. Om vi låter honom så fortfara, ska alla tro på honom, och romarna kommer då och tar ifrån oss både land och folk."

Stora skaror av människor följde Jesus och såg hans underverk. Människorna hoppades att han skulle vara den Messias som skulle bli deras jordiske kung och befria dem från den romerska ockupationsmakten.
Men judarnas andliga ledare var av annan mening. Visserligen ville inte de heller mer än folket i allmänhet ha något att göra med Jesu lära. Men de hade i motsats till folket förstått att Jesus inte hade några ambitioner att bli en jordisk förkämpe för judarna gentemot romarna. De befarade emellertid, att han ändå skulle kunna uppfattas av romarna som en upprorsmakare.
Och nu hade Jesus igen gjort ett uppmärksammat under: Han hade uppväckt Lasarus från de döda, och många bland folket som hade bevittnat det kom till tro på Jesus. Bland dessa fanns också en del judar. Vers 45. Nu höll situationen på att gå de judiska ledarna helt ur händerna.

49. Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting,
50. och Ni besinnar inte, hur mycket bättre det är för er, att en man dör för folket, än att hela folket förgås." Joh. 18:14.

Judarnas ledare hade önskat kunna behärska situationen utan att behöva gripa till drastiska åtgärder, som skulle kunna vända folket emot dem. Dittills hade de genom att motsäga Jesus beträffande hans förkunnelse försökt förlöjliga honom inför folket - utan att lyckas. Men vad skulle de nu ta sig till?
Kaifas kommer fram med det förlösande ordet: Vi måste döda honom, och till varje pris. Det måste göras oberoende av hur folket ställer sig. Det är ju ändå för deras bästa: en i allas ställe. Visst ville också de övriga rådsmedlemmarna ha bort honom på något sätt, men Kaifas' ord uttrycker betydelsen av Jesu död. Orden lyfter fram Jesus som det offerlamm, som han skulle vara för hela folket. Denna tanke var förmer än rådsmedlemmarnas önskan att bara sopa bort Jesus som ett avskräde.

51. Detta sade han inte av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket. 2 Mos. 28:30.
52. Ja, inte bara 'för folket'; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn. Joh. 10:16. 1 Joh. 2:2

Kaifas ord har en dubbelinnebörd: Jesus skulle dö, inte bara för att bespara det judiska folket från romarnas misstankar om upprorsmakeri, utan för att frälsa hela världen från dess synder. Han skulle samla och återförena hela världens alla människor med Gud genom att bära deras skuld i sin kropp och återvinna rättfärdigheten, som hade gått förlorad genom syndafallet.

53. Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom. Matt. 12:14.

Det var således inte Jesu lära som blev den definitiva orsaken till detta beslut, utan hans obekvämhet i politiskt avseende.

 

Sammanfattning

Trots alla motsättningar mellan Jesu lära och judarnas förvrängande tolkningar av de heliga skrifternas vittnesbörd var det ändå inte det som fick judarna att fatta beslut om att döda Jesus. Trosfrågor vägde lättare än jordiska och politiska. Egentligen skulle Jesus ha fått predika sin lära fritt. Det som irriterade de judiska ledarna var att han tog ifrån dem något av deras makt och inflytande över folket. Och nu såg det ut att vara risk också för utrikespolitiska konsekvenser av Jesu verksamhet.
Så har det varit alltid: Världsliga ledare förstår ingenting av det andliga. Det existerar ingen andlig sanning för dem. Därför uppfattas tro och trohet mot Guds ord som världslig olydnad eller obekvämt uppförande. Man får tro vad man vill, men tron får inte ha sådana konsekvenser på det inomvärldsliga planet som hotar att försvaga den makt som de styrande menar sig ha över människorna.
Jesus var utan skuld i alla avseenden. T o m judarna och de romerska myndigheterna måste innerst erkänna detta. Därför blev han inte dömd för något brott. Han blev avrättad för att man ansåg honom vara en politiskt obekväm person.

Det som här hände med Jesus i ett jordiskt sammanhang, nämligen att man beslöt offra honom för att förhindra ockupationsmakten att ta ett fastare grepp om folket och landet, detta använde Gud som en bild av sitt eget verk i den andliga världen: Jesus skulle offras i alla människors ställe för att de skulle få leva och inte bli dömda av Gud till evigt straff för sina synder.

_________________

Visserligen anar man bakom denna berättelse Jesu och alla troendes lidanden inför världsliga myndigheter, men texten utvecklar ändå inte ämnet så som dagens rubrik förutsätter. Texten behandlar förhållandet mellan Jesu verksamhet och de världsliga myndigheternas uppfattning om denna, samt i förlängningen därav också världens oförmåga att uppfatta det andligas existens.