Fjärde söndagen i advent

Herrens födelse är nära

Matt. 1:18-24

 

18. Med Jesu Kristi födelse gick det så till. Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns hon, innan de kom tillsammans, vara gravid av Helig Ande. Luk. 1:26 f

Det var alltså inte Josef som hade förorsakat Marias graviditet, utan Guds Ande. Det hade skett alldeles så som ängeln Gabriel hade sagt åt Maria. Luk.1:26 f.
Marias graviditet var inte heller förorsakad av någon obestämd andlig kraft, vilket man skulle kunna utläsa av skrivsättet ‘helig ande’ i både B1917 och B2000, utan av Gud själv i hans tredje person. Jesus var född av Gud av evighet men avlades här av Gud till människa. Jesus kunde inte ha varit Guds Son, om hans avlelse hade skett av någon obestämd andlig kraft.

19. Nu var Josef, hennes man, en rättsinnig man och ville icke utsätta henne för vanära; därför beslöt han att i hemlighet skilja sig ifrån henne. 5 Mos. 22:23-27, 24:1

Josef visste ännu inte hur Marias graviditet hade blivit till. Ett äktenskapsbrott ansågs den tiden vara en allvarlig sak, och det skulle bli svårt att hemlighålla förhållandet. Lagens stadgar var sådana, att Josef fann sig nödsakad att bryta trolovningen. Men för att om möjligt kunna skydda Maria för offentlig vanära, beslöt han sig för att göra det i hemlighet.

20. Men när han hade fått detta i sinnet, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för honom och sade: “Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru; ty det som är avlat i henne är av Helig Ande.

Ängelns budskap var uppmuntrande för Josef. Eftersom barnet inte var avlat av någon jordisk man utan av Gud själv, kunde ju inte den judiska lagen rent juridiskt tillämpas på detta fall. Visserligen kunde folket knappast övertygas om det verkliga förhållandet, men till den delen kunde Josef ta fasta på ängelns ord ‘Var inte rädd’, eftersom Gud själv stod bakom den uppkomna situationen och därmed hade ansvaret för att allt skulle förlöpa väl.

21. Och hon skall föda en son, och honom ska du ge namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. ”Psalt. 130:8. Luk. 1:31. Apg. 4:12, 10:43

Ängelns meddelande att det skulle bli ett gossebarn är ett tecken på trovärdigheten i ängelns ord. Sedan ger ängeln också ett tecken för framtiden i form av en profetia som redan fanns skriven i Psalt.130:8. På grund av barnets uppgift i världen skulle Josef ge honom namnet Jesus. [Den grekiska formen av det hebreiska Jeschuá, som betyder Herren frälsar]. Det framgår här att hans frälsningsuppgift inte gällde Israels politiska situation utan andliga ting. Med ‘hans folk’ avses inte judafolket som sådant utan alla människor. (Joh.1:29)

22. Allt detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten, som sade:

23. “Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel.” (Det betyder Gud med oss.) Jes. 7:14, 8:8,10

Jesus har getts många namn. Namnen Jesus och Immanuel står nära varandra till sin innebörd. Det ena innebär det andra. Om Gud frälsar oss, är han med och för oss, och om han är med och för oss, så frälsar han oss. Gud är således med oss på ett bestämt sätt: inte så att han godkänner våra onda gärningar eller ser mellan fingrarna med dem, utan så att han frälsar oss ifrån dem genom att själv lida straffet för dem. På detta sätt är Gud med alla människor, lika gentemot alla, därför att alla är i sig själv lika andligen döda, onda och gudsfrånvända sedan syndafallet och behövde frälsas på detta sätt.

24. När Josef hade vaknat upp ur sömnen, gjorde han som ängeln hade befallt honom och tog sin hustru till sig.

 

Sammanfattning

Texten beskriver den prekära situation som Josef hade kommit i genom Marias jungfrugraviditet. Vidare berättas om den undervisning som genom ängeln gavs åt Josef, för att han skulle förstå vad det var fråga om, då Maria hade blivit gravid utan hans medverkan. Berättelsen ger också uttryck för den suveränitet, med vilken Gud genomför sina planer för världens frälsning - helt i enlighet med hans profeters utsagor.

Mänskligt sett fanns det många hinder för Jesu inträde bland människorna. Då gudomlig avlelse inte är något som mänskligt förnuft accepterar och utomäktenskaplig avlelse var belagt med strängt straff i Mose lag, måste Jesu födelse ske utom räckhåll för nitiska judar. Och konung Herodes var beredd att avliva alla misstänkta konkurrenter till makten. Sammantaget var alla ondskans makter mobiliserade för att hindra Guds planer och ta gudabarnet av daga. Men Gud hade allt i sin hand, så att allt som var profeterat om Sonens inträde i människovärlden obönhörligen gick i uppfyllelse, eftersom Guds Ande som talade genom profeterna är Sanningens Ande.

Josefs position vid sidan av de egentliga händelserna är en god bild av människans insats ifråga om frälsningen. Gud handlar på eget initiativ och på egen hand. Människan bidrar inte med någonting utan får allt till skänks och måste t o m undervisas från himmelen om vad det är fråga om. Detta Guds enväldiga och självständiga handlande gäller för det första hans genomförande av frälsningen genom Jesus och för det andra Andens verk genom evangeliet för att göra oss personligen delaktiga av den fullbordade frälsningen.

Likasom Josef inte kunde förutse vad som skulle hända med Maria genom Guds Ande, så kan inte heller vi utforska Guds Andes väg eller veta vilken stund Guds tid är inne. Likaså kan vi inte heller skapa eller avla ett andligt liv i vare sig oss själva eller i andra. Sist och slutligen kan vi inte heller veta någonting alls om det himmelska och andliga med mindre än att vi får undervisning från ovan. När ängeln kom till Josef i drömmen var han redan beredd att skilja sig från Maria, och så är också vi av naturen beredda att följa vårt förmörkade förnuft innan Guds Ande har upplyst oss genom evangeliet.

_________________

Enligt handboken tillägnas denna söndag Maria. Men det är snarare Josef som är en huvudperson i denna berättelse - han som var på sidan om och blev bara styvfar åt barnet. Kristus är som alltid textens kärna.
Det framhålles vidare i söndagens introduktion att det finns ett samband mellan Marias och Guds folks väntan. Men eftersom Marias väntan ändå inte beskrivs i texten, kan man inte på basen av denna text utveckla någon jämförelse med Guds folks väntan.

[Såhär har det nu gått, när man har velat göra dagen till en Mariadag utan att se till textens innehåll. Detta är dagens enda evangelitext. Varför detta Mariasvärmeri? I praktiken gör man ju redan bebådelsedagen till Mariadag, fastän den handlar om evangeliets centrala budskap, Guds människoblivande, Sonens avlelse genom Anden.]