Tredje söndagen i advent

Bered väg för konungen

Matt. 11:2-10

 

2. Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände han bud med sina lärjungar Luk. 7:18 f.
3. och lät fråga honom: "Är du den som skulle komma, eller ska vi vänta på någon annan?"
4. Då svarade Jesus och sade till dem: "Gå tillbaka och berätta för Johannes, vad ni hör och ser:
5. blinda får sin syn, halta går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'. Jes. 35:5 f. 61:1. Luk. 4:18.
6. Och salig är den, för vilken jag inte blir en stötesten." Luk. 2:34.

 Eftersom Johannes hade fått duvans tecken på vem som var Messias och han frimodigt hade vittnat om honom, har man ibland tänkt att Johannes inte lät fråga detta av Jesus för sin egen skull utan av omsorg om sina lärjungar. Visserligen är det inte omöjligt att han därvid tänkte på sina lärjungar och ville stärka dem i deras tro, men Johannes själv ville säkert också gärna ha fler vittnesbörd om Jesu Messiasidentitet, trots att han inte tvivlade på det tecken som han redan hade fått.
Nu var det så att Jesus började sin verksamhet sent i förhållande till Johannes, och Johannes hade kanhända inte varit med och sett på en enda gång, när Jesus utförde något Messiastecken. Johannes ville därför ha bekräftat att de under, som han i fängelset hörde talas om, verkligen var dessa tecken som var nämnda i skrifterna.
Således svarar Jesus med att citera profetiorna om sina gärningar, men nu i presensform som pågående händelser. Skrifternas Messiasprofetior var ett centralt och aktuellt ämne för judarna, kanske också särskilt under den romerska ockupationstiden, och även Johannes tycks ha känt till dem.
Tillägget 'Salig är den, för vilken jag inte blir en stötesten' ger ytterligare ett kännetecken på Jesus som Messias. Ingen annan än Gud själv kan proklamera en sådan makt över människors själar: Den som tror skrifternas vittnesbörd om Jesus som Messias är salig, 'men den som inte tror är fördömd'. 
Nu fick alltså Johannes med sina lärjungar bekräftat via skrifternas profetior att Jesus var den Messias 'som skulle komma' och som man väntade på.

På liknande sätt ges tron åt oss sentida människor: via skrifterna. Men nu har vi därtill Nya testamentets skrifter om den fullbordade frälsningen. Det finns inget annat sätt att få tron på Kristus och hålla den vid liv än att få den via skrifternas vittnesbörd. De människor som såg Jesus göra sina Messiastecken, men inte kunde sammanlänka dem med profetiorna, begapade undren utan att förstå vad det var fråga om. De hade på förhand gjort sig en mänsklig önskeförställning om en världslig Messias och avvisade därför skrifternas egentliga innehåll.

 7. När dessa sedan gick bort, började Jesus tala till folket om Johannes: "Varför var det som ni gick ut i öknen? Var det för att se ett rör, som dris hit och dit av vinden? Luk. 7:24 f.
8. Eller varför gick ni ut? Var det för att se en människa, klädd i fina kläder? De som bär fina kläder, dem finner ni ju i kungapalatsen.
9. Varför gick ni då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.
10. Han är den, om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.' Mal. 3:1.

 Folket hade kommit till Johannes i öknen för att 'se en profet'. Men hade de tagit vara på hans budskap, nämligen Jesus som Messias och världens Frälsare?
Utan sitt budskap var Johannes ingenting att se: en fattig figur i kamelhårskläder. Men på grund av det himmelska budskap som han hade fått var han t o m mer än en profet.

Profeterna såg Guds Son som ett löfte i framtiden. Johannes däremot vittnade om honom som närvarande. Och inte nog därmed, utan Johannes verkade redan i och genom evangeliets kraft på samma sätt som Jesus själv i överensstämmelse med orden som han uttalade före sin offerdöd: 'Redan nu får den som skördar.. . samla in frukt till evigt liv". Joh. 4:36. På samma sätt är nu var och en som förkunnar evangeliet om den fullbordade frälsningen 'mer än en profet'. Johannes vägberedning för Jesus bestod i att han vittnade om honom som Guds Lamm som tar bort världens synd och att han döpte människor till syndernas förlåtelse i kraft av detta vittnesbörd.  Folket behövde nödvändigt få veta att Jesus var just den utlovade Messias, som skulle ta bort folkets synder. När de fick höra detta bekände de sina synder och lät döpa sig av Johannes till syndernas förlåtelse.