Tredje söndagen efter påsk

Guds folks hemlängtan

Joh. 16:16-23

 

I kapitlet som helhet förbereder Jesus sina lärjungar på vad som ligger framför dem: dels den bedrövelse som de ska gå igenom under hans lidande och död, och dels det lidande de själva kommer att få utstå senare på grund av evangeliet om hans död och uppståndelse. Men Jesus nämner också som motvikt till bedrövelsen den glädje som de ska få erfara, dels genom hans uppståndelse från de döda och dels av resultatet av hans offerdöd, vilket Guds Ande då ska förklara för dem.

16. En liten tid, och ni ser mig inte mer; och åter en liten tid, och ni får se mig:" Joh. 13:33.

Jesus har redan tidigare talat om sitt kommande lidande och sin död utan att lärjungarna har fattat något. Matt. 16.21. Nu säger han det igen med andra ord strax före sin bortgång.

17. Då sade några av hans lärjungar till varandra: "Vad är detta, som han säger till oss: 'En liten tid, och ni ser mig inte; och åter en liten tid, och ni får se mig,' likaså: 'Jag går till Fadern'?" Joh. 14:28.

Jesus hade redan för en stund sedan talat med lärjungarna om att han skulle gå till Fadern och att han skulle bereda rum för dem hos Fadern (kap. 14), men också dessa ord hade gått dem förbi som obegripliga.

18. De sade alltså: "Vad är detta som han säger: 'En liten tid'? Vi förstår inte , vad han talar."
19. Då märkte Jesus, att de ville fråga honom, och han sade till dem: "Ni talar med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och ni ser mig inte; och åter en liten tid, och ni får se mig.' 20. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Ni ska komma att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig; Ni ska bli bedrövade, men er bedrövelse ska vändas i glädje. Matt. 5:4.

Orden 'en liten tid' var ju knutna till just talet om Jesu lidande och död, som var så främmande för lärjungarna. Därför börjar Jesus nu från en annan ända, lärjungarnas egen situation. Bedrövelse och glädje var ting som de kände till. Under långfredagen och den dag Jesus låg i graven samt en del av uppståndelsedagen skulle lärjungarna komma att vara uppfyllda av sorg och ängslan, eftersom de inte kunde fatta det som Jesus hade sagt om sitt lidande, sin död och sin uppståndelse från de döda.

Lärjungarna hade visserligen bevittnat hur Jesus hade uppväckt människor till liv från döden, men när det blev fråga om Jesus själv, då var döden i deras mänskliga tanke något oåterkalleligt. Att han kunde väcka upp andra var på något sätt begripligt, men vem skulle väcka upp honom själv? Visserligen hade han sagt, att han hade makt att både ge sitt liv och ta det tillbaka igen (Joh. 10:18), men sådant hade aldrig hänt förr, och därför hade orden gått förbi dem helt.

21. När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon inte mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född till världen.

Det fanns en viss likhet mellan en födande kvinnas ängslan inför hennes barns födelse och lärjungarnas situation under Jesu lidandes dagar. Något värdefullt och stort skulle bli till efter det tunga och svåra. Det 'barn' som skulle komma till efter lärjungarnas bedrövelses stund, var evangeliet om Guds nåd genom Jesu offerdöd. Men det var Jesus som skulle föda fram detta glädjens barn åt lärjungarna genom sitt eget lidande.

22. Så har också ni nu bedrövelse; men jag ska se er åter, och då ska era hjärtan glädja sig, och ingen ska ta er glädje ifrån er. Jes. 35:10.

Lärjungarnas glädje efter Jesu uppståndelse skulle inte komma att ta slut, eftersom Jesus då har övervunnit döden både för sig själv och för dem. Jesus kommer inte att dö mer, utan lever i evighet med de sina. På jorden går han visserligen med dem osynlig, och de ser honom bara genom tron på samma sätt som under gammaltestamentlig tid, men efter jordelivet får de möta honom igen ansikte mot ansikte.

23. Och på den dagen ska ni inte fråga mig om något.

Jesus skulle uppstå till liv igen och visa sig för lärjungarna, och då skulle det klarna för dem varför han måste lida och dö. Jesus skulle komma att förklara de heliga skrifternas profetior om honom för dem, och Guds helige Ande skulle leda dem fram till klarhet.

Sannerligen, sannerligen säger jag er: Vad ni ber Fadern om, det ska han ge er i mitt namn. Matt. 7:7 f. 21:22. Mark. 11:24. Luk. 11:9 f. Joh. 14.13 f. 15:7,16. Jak. 1:5 f.

Här återgår Jesus till något som han redan har nämnt (vers 7 f.), nämligen resultatet av hans lidande. Uttrycket 'i mitt namn' syftar på Jesu offerdöd för världens synd. I kraft av hans död skulle lärjungarnas situation inför Gud förändras i grunden. Fadern skulle vara dem nådig och höra deras böner. Men eftersom Jesu förestående verk var bestämt och oåterkalleligt och skulle gälla både bakåt i tiden och framåt, fick lärjungarna redan nu be till Fadern som till sin egen Far, och han skulle höra och bönhöra dem för Jesu döds skull.

Tyvärr var bönens väg just i den stunden stängd för lärjungarna genom att de inte alls förmådde se så långt som till resultatet av Jesu offerdöd. Bönen tar nämligen sin kraft och förtröstan ur Jesu död, ur allt det som sammanfattas i orden 'i Jesu namn'. Jesus har sitt namn 'världens Frälsare' från sitt stora försoningsverk, och bönens grund är den förlåtelse som finns i detta verk.

 

Sammanfattning

Jesus talar här, liksom han ofta brukar göra, om två saker på en gång. Han talar om det som ligger omedelbart i tiden framför lärjungarna, men använder detta samtidigt som en bild av det som alla hans egna kommer att gå igenom i framtiden. Den bedrövelse som lärjungarna erfor, när Jesus ägnade sig åt sitt lidandesverk och genom att dö gick till Fadern, är en bild av den bedrövelse som alla på Jesus troende erfar i denna världen. Såsom lärjungarnas bedrövelse tog en ända genom Jesu uppståndelse och återkomst till dem, så tar också alla troendes bedrövelse slut när de får lämna jordelivet.

Men lärjungarnas bedrövelse och glädje är en också en bild av ett andligt skeende, det som Jesus uttrycker i sin bergspredikan med orden 'Saliga är de som sörjer, ty de ska bli tröstade' och 'Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, ty de ska bli mättade'. Matt. 5:4,6. Jesu lärjungar i alla tider, de som är födda på nytt till en ny skapelse genom Guds ord och Ande, de sörjer ständigt över sitt eget oomvända hjärtas ondska. Men de har samtidigt alltid sin tröst i evangeliet om nåden genom Jesu död för världens synd.