Andra söndagen i advent

Din konung kommer i härlighet

Luk. 21:25-33 (34-36)

 

Detta tal av Herren Jesus, från vilket texten är hämtad, höll han för sina lärjungar strax före sin bortgång via korsdöden. Talet har allmänt tolkats felaktigt som gällande hans återkomst från himlen till jorden. Det är i stället en beskrivning av händelser efter hans återkomst från de döda, den tid då evangeliet om Kristi nåderike börjar förkunnas. Herren Jesus undervisar om sitt eget rikes öden, det rike som han genom sin död skulle upprätta. De timliga skeendena är i första hand, om inte helt, bilder av andliga verkligheter i anknytning till hans rike.

25. Och tecken ska ske i solen och i månen och i stjärnorna,

Solen, som i den yttre kyrkan på jorden skulle vara Kristi evangelium som den sanna rättfärdighetens sol (Mal.4:2), blir övertäckt av lögnens mörker och ersatt av en Antikrist, som förkunnar en människans egen rättfärdighet.

Månens fulla sken är i Höga visan en bild av brudens skönhet (HV, 6:9), och bruden är en benämning på Kristi församling. När församlingen eller kyrkan förkunnar ett rent Guds evangelium är den skön. Den ger då ett återsken av det sanna solljuset Kristus. Men enligt textorden kommer kyrkan att avvika från sanningen och ändra sin förkunnelse.

Himlens stjärnor ska enligt Mark. 13:25 falla ner. Det är de kyrkans förkunnare som skulle lysa i okunskapens natt med evangeliets ljus, men som avfaller från tron (föll på jorden. Upp. 6:13) - under det att de ändå blir kvar i kyrkan och förför andra. Judas skriver i vers 13 om ogudaktiga människor i församlingen: De är irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat till evig tid.

och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, Jes. 13:10, 34:4. Hes. 32.7. Joel 2:10,31. 3:15 f. Matt. 24:29 f. Mark. 13:24 f. Apg. 2:20. Upp. 6:12 f.

Havet är människorna. 'Men de ogudaktiga är som ett upprört hav, ett som inte kan vara stilla, ett hav, vars vågor rör upp dy och orenlighet.' Jes. 57:20.

Jordens havsvatten har redan i alla tider förorsakat stora katastrofer och förskräckelse bland människor. Det som Jesus talar om här är det stora andliga kaoset och meningslösheten, som den falska andliga solen och månen och de fallna stjärnorna försätter människorna i.
Vågorna är också människor tillika med deras många falska läror, religioner och ideologier, med vilka de har ersatt evangeliets sanning. 'De är vilda havsvågor, som kastar upp sina egna skändligheters skum.' Judas v. 13. 'Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt försöker främja villfarelsens listiga anslag.' Ef. 4:14.
Man är rådlös när man tillsammans med sina avfallna andliga ledare har vänt ryggen åt den ende som har de trygga råden och som därför kallas 'Underbar i råd'. I allt virrvarr av mänskliga läror som motsäger varandra, och där ingen ges rätt att ha Sanningen, kommer livsångest över själarna.

26. då nu människor ger upp andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himlens makter ska bäva. Jes. 34:4.

Himlens (kyrkans) makter är de lagar [se HS 1972 spalt 664] som styr stjärnorna (förkunnarna). Kyrkan kommer att ändra sina egna lagar hit och dit i strid med Sanningen alltefter världens påtryckningar, och då blir det fritt fram för många löst irrande stjärnor med sina villoläror. Om kyrkan skulle hålla fast vid Guds ord och ha ett fast grepp om sina förkunnare, då skulle den ha ett räddande ord att ge åt alla dem som inte ser något annat än meningslöshet i sitt liv.

27. Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky' med stor makt och härlighet. Dan. 7:13. Matt. 26:64. Apg. 1:11. 1 Tess. 4:16. Upp. 1:7.

Jesus kommer alltid ur det för människor fördolda, ur skyn, såsom han också i lärjungarnas åsyn for bort härifrån i en sky. Sky eller moln är i bibeln en bild av evangelium Guds nåd, som är fördold för 'de visa och kloka' men som Gud uppenbarar för 'enkla' människor.
Mitt i allt kaos av människors förvillelser framstår Jesu evangelium - där Gud behagar låta det lysa - som ett över allt annat klart lysande himlafenomen med en kraft som ingen och ingenting kan motstå, eftersom det är Sanningen.
Jesu stora makt och härlighet ligger i evangeliet, ordet om hans frälsningsverk, där han uppenbarar sig som Frälsaren för dem som tar emot evangeliet, men är via evangeliet en domare över dem som inte tar emot det. Detta är huvudinnebörden i orden i Matt. 28:18 om att han har fått 'all makt i himmelen och på jorden' genom sin död och uppståndelse för världen. Aposteln Paulus skriver om evangelium: 'Det är en kraft till frälsning för var och en som tror.' Rom. 1:16. Den makten är så stor att ingen människa, som efter Guds behag och goda vilja träffas av den, kan motstå den.

28. Men när detta börjar ske, då må ni resa er upp och lyfta upp era huvuden, ty då nalkas er förlossning." Rom. 8:23.

Det är visserligen sorgligt att villoläror tar överhanden över stora andliga gemenskaper t ex den judiska, men där Kristi evangelium trots allt kommer in, så att människor får upp ögonen för hur det egentligen står till där med sanningens efterföljd, då är de på väg att vinna sina själar genom att ta emot evangeliets budskap.

29. Och han framställde för dem en liknelse: "Se på fikonträdet och på alla andra träd. Matt. 24:32 f. Mark. 13:28.
30. När ni får se, att de skjuter knopp, då vet ni av er själva, att sommaren redan är nära.
31. Likaså, när ni ser detta ske, då kan ni också veta, att Guds rike är nära.

Kyrkan är likt ett träd. Det kan vara liksom livlöst, men plötsligt skjuter det knoppar: en Luther, en Hedberg och andra som uppträder med ett klart evangelium.
Kyrkan kan i långa tider föra en sanningsvidrig förkunnelse, men så länge den förvaltar Guds Ord i tryckt och läst form samt sakramenten, så länge har Guds Ande redskap till förfogande genom vilka han väcker upp människor till andligt liv. Dessa medel är trädets sav, av vars kraft trädet plötsligt skjuter knoppar, än här och än där.

När trädet (kyrkan, församlingen) ifråga om sin tolkning av Skrifterna befinner sig i ett sovande tillstånd, observerar dess medlemmar inte vilka villfarelser som egentligen i grunden döljer sig under de uttalade (vackra och kanhända på sätt och vis sanna) orden. Men när det genom Guds Andes verk genom nådemedlen blir klart för människor vad man riktigt menar med det ena och det andra, vilken utläggning som härrör från lögnen och vad som egentligen är sanning, då är Guds rike för handen. Då har knoppar skjutit upp. Dessa friska knoppar spränger och kastar av sig den döda bark som är den döda kyrkans ansikte utåt världen.
Sådana skeenden är anmärkningsvärda och glädjande Guds Andes under mitt under allt mörker och all villfarelse. Gud låter kyrkan falla för att visa sin egen makt genom dem som han själv uppväcker till andligt liv.

Ordet 'nära' betyder 'närvarande', inte någonting som kommer senare, utan är för handen i var och en människas liv, nämligen hos dem som får del av det klara evangeliet. Detta gäller alla tider alltifrån begynnelsen av evangeliets förkunnande i världen. Redan Johannes och Jesus förkunnade att Guds rike var nära, nämligen genom deras förkunnelse. Där evangeliet förkunnas klart, där är Guds rike nära.

32. Sannerligen säger jag er: Detta släkte skall inte förgås, förrän allt detta sker.

Det är naturligt att Jesu lärjungar i sin apostlauppgift till en början skulle hysa stora mänskliga förhoppningar om evangeliets snabba erövring av världen. Men Jesus säger här att det kommer att gå också på ett mindre önskvärt sätt: Evangeliet om himmelriket ska inte komma att omvända alla människor och göra hela världen till ett gudfruktigt nytt släkte, utan det kommer att samlas oomvända människor i församlingar och kyrkor i sådan mängd att det som här har sagts om hela stora avfallna kyrkor verkligen kommer att inträffa. Men lyckligtvis inträffar av Guds nåd också att levande knoppar skjuter upp och brister i blom.

33. Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska aldrig förgås. Ps. 102:27. Jes. 40:8. Matt. 5:18. Luk. 17:17. Hebr. 1:11f.

Orden kan ses som en parallell till 'Mig är given all makt i himmelen och på jorden'. Alla människor, om de så samlas i stora kyrkosamfund, är ett intet mot Guds ords sanning. Trots att de kommer att vantolka och fördölja evangeliet med all sin makt, har evangeliet ändå kvar sin inneboende kraft till att uppväcka människor till andligt och evigt liv - när Gud så vill.

34. Men ta er till vara för att låta era hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt; Rom. 13.13. 1 Tess. 5:6. 1 Petr. 4:7.
35. ty som en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare. 1 Tess. 5:2 f. 2 Petr. 3:10. Upp. 3:3.
36. Men vaka alltjämt och bed, att ni må kunna undfly allt detta som ska komma och kunna bestå inför Människosonen." Matt. 24:42. Mark. 13:33. Luk. 12:40.

Med 'allt detta' åsyftar Jesus allt det som han har sagt i sitt tal också före detta textavsnitt, nämligen alla förvillelser och frestelser till avfall. Endast genom att hålla fast vid det rena evangeliet intill änden kan man övervinna prövningarna och bestå inför Människosonen. Han ska komma tillbaka som en tjuv eller en snara över alla 'människor', d.v.s. över vår egen 'gamla människa' och alla oomvända. Men vår av Gud födda och av hans evangelium uppehållna ande blir inte överrumplad utan går med glädje sin Herre till mötes.

 

Sammanfattning

Jesus talar här, liksom alltid, om andliga ting. Visserligen använder han världsliga skeenden som bilder, men oavsett att dessa skeenden inträffar eller har inträffat, såsom t.ex. Jerusalems förstöring, gäller hans budskap himmelrikets verksamhet i världen. Jerusalems förstöring var en liten händelse i jämförelse med mycket större städers förstöring, men eftersom Jerusalem är symbol för Guds folk, använder Jesus Jerusalems öde för att beskriva hur kyrkan kommer att bli intagen och 'förtrampad av hedningar' d v s av otrons folk och Guds folk blir 'förskingrat'.
På liknande sätt är också hela judafolket en bild av Guds sanna Israel i alla tider. Det blev slaget och förskingrat från Guds gemenskap i syndafallet, men det blev åter upprättat och förenat med Gud genom Jesu död och samlas alltjämt genom evangeliets förkunnelse.
[Så är Israel än i dag en bild av Guds sanna Israel. Det kan aldrig förenas i samförstånd med otron, som symboliseras av araberna 'hedningarna'.]

De tider som textens profetia gäller är inte tider i vanlig kronologisk mening, utan situationer förorsakade av evangeliets framträngande i världen - i både var och en människas liv och under kyrkans tid på jorden.
Texten beskriver hur evangeliet blir dels mottaget, dels avvisat, dels vantolkat och missbrukat. Det ska bli till den grad missbrukat att det bildas hela falska kyrkor i dess namn.
Men mitt under all sömnaktighet låter Gud sanningssägare uppstå. Så länge som bibeln finns i kyrkorna och även läses, och så länge som också sakramenten förvaltas, kommer Gud att låta dessa nådemedel verka när han så behagar och låta knoppar tränga sig igenom den döda barken på kyrkans träd.

Jesus höll detta tal till sina lärjungar, och det är riktat till hans lärjungar i alla tider, eftersom endast dessa kan uppfatta och förstå vad det är fråga om. Oomvända människor har inte evangeliets andliga perspektiv på tingen och tänker endast i jordiska banor. Därför far de vilse både ifråga om den tid som denna text handlar om och om textens innersta mening.