Tjugosjätte söndagen efter pingst

Den tro som håller i nöden

Matt. 24:1-14

 

1. Och Jesus gick därifrån ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bad honom ge akt på helgedomens byggnader. Mark. 13:1 f. Luk. 21:5 f.

Innan Jesus med sina lärjungar kom ut ur templet, hade han haft en våldsam uppgörelse med de skriftlärda och fariséerna och hade till slut sagt: "Se, ert hus ska komma att stå övergivet och öde. Ty jag säger er: Härefter ska ni inte få se mig intill den tid, då ni säger: 'Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn." Mot den bakgrunden var lärjungarnas begäran att Jesus skulle se på templets byggnader rätt malplacerad. Men Jesus svarar vänligt.

2. Då svarade han och sade till dem: "Ja, ni ser nu allt detta; men sannerligen säger jag er: Här ska inte lämnas sten på sten; allt ska bli nedbrutet." Mik. 3:12. Luk. 19:44.

Jesus kom inte med någon nyhet, utan bara upprepade profetian i Mika 3:12, men hans ord åskådliggör den väldiga kontrasten mellan å ena sidan de himmelska osynliga - men bestående - tingen, som han så gärna hade velat delge dem som var samlade i templet, och å andra sidan de i människors ögon mäktiga - men snart försvinnande byggnadsverken. Det som för människor synes stort är ett intet för Gud.
Att templet skulle förstöras sammanhänger dels med judarnas otro och dels med det faktum att den gammaltestamentliga tempeltjänstens tid var ute i och med att Jesus, det egentliga offerlammet, hade kommit. 'Templet' är också Jesu kropp, den av människor brutna lagens tempel, som för syndens skull måste brytas ned ända till döds. Joh. 2:19 f. Denna sista betydelse leder direkt in på Jesu svar nedan på lärjungarnas fråga.

3. När han sedan satt på oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de var allena, och sade: "Säg oss, när detta ska ske och vad som blir tecknet till din tillkommelse och tidens ände." Mark. 13:3 f. Luk. 21:7.

Det är typiskt för oss människor att likt lärjungarna rikta uppmärksamheten på yttre, synliga ting och händelser: nyss byggnadernas mäktighet och nu tidpunkten för deras förstörelse. Men Jesus hade viktigare ting att berätta än tidpunkten för det jordiska Jerusalems och tempelbyggnadernas förstöring. Han för i sitt svar in tankarna på andliga ting.
Detta hände strax före hans död för världen och hans inträdande i sin härlighet och rikets upprättande. Lärjungarna hade mycket dunkla föreställningar om när och hur detta skulle ske. Deras fråga är följande: 'Finns det någonting som vi kan ta fasta på redan i förväg om när denna väntetid är slut och det ska hända att du kommer i ditt rike och vi får komma och regera med dig?' Matt. 19:28. Fastän Jesus hade försökt förklara för dem att han skulle bli korsfäst och dödad, fattade de ingenting av detta och blev helt utom sig när det sedan hände. Men det var genom sin död och uppståndelse som han skulle upprätta sitt rike och sätta sig på sin härlighets tron och få domsmakt över allt och alla. Matt. 19:28. Ef. 1:20 f. [Se förklaringen till evangelitexten för septuagesima eller tredje sönd. före fastan årg. 2]

Jesu 'kommande i sitt rike' skulle ske på tre sätt, först så att han genom sin död och uppståndelse skulle upprätta riket, och sedan skulle han genom evangeliet om riket komma till dem som hör budskapet, och till sist ska han komma från himlen för att hämta sina trogna från jordelivet till den eviga tillvaron i sitt rike.

4. Då svarade Jesus och sade till dem: "Se till, att ingen förvillar er. Mark. 13:5 f. Luk. 21:8 f. Ef. 5:6. Kol. 2:8. 2 Tess. 2:3.
5. Ty många ska komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och ska förvilla många. Apg. 5:36 f. 1 Joh. 2:18, 4:1.

I sitt svar på lärjungarnas fråga förbigår Jesus här sitt kommande i sitt rike genom sin död och uppståndelse. Han tar i stället upp sitt kommande till oss genom evangeliet. Och då är det viktigt för oss att skilja på budskap och budskap, för att känna igen honom i hans ord. Alla budskap som ger sig ut för att vara evangeliet är inte det sanna evangeliet, och alla som säger sig vara Messias är inte det.

6. Och ni ska få höra krigslarm och rykten om krig; se då till, att ni inte förlorar besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu inte änden inne. Jesus talar här i jordiska bilder angående sitt andliga rikes upprättande bland människorna. Det kommer inte alls att ske så plötsligt och snabbt som hans lärjungar tänkte. Det kommer tider då Jesu rike ser ut att gå under på jorden. Det pressas från alla håll. Men det är inget tecken på att änden på rikets utbredande i världen skulle vara nära. Det är i stället i sin ordning att evangeliet väcker motstånd i världen ända tills alla utvalda har samlats in i hans rike.

7. Ja, folk ska resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det ska bli hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;
8. men detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.

Folk med ateistisk filosofi reser sig upp mot redan kristnade folk, och det blir andlig hungersnöd och omvälvningar i den religiösa världen. Men detta är endast yttre skeenden, som inte hindrar Jesu rikes utbredning. De yttre prövningarna har visst betydelse, men bara som en början till rikets födslovåndor. Evangeliet om syndernas förlåtelse är ju det som tänder tron, ingenting annat. Genom att evangeliet börjar ta rum i människors hjärtan sätter födslovåndorna in på allvar. Djävulen vill inte se någon Kristi kyrka på jorden. Han uppviglar alla sina anhängare till strid mot dem som har kommit till tro.

9. Då ska man prisge er till misshandling, och man ska döda er, och ni ska bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Matt. 10:17 f. Joh. 15:18 f. 16:2 f.
10. Och då ska många komma på fall, och den ene ska förråda den andre, och den ene ska hata den andre.

Så länge Jesu evangelium inte har fått rum är man ganska överens i sin blinda otro. Men när någon grips av evangeliet blir det en häftig strid. Det är fråga om en luttring, som åstadkoms av evangeliets intrång på av Satan behärskat område. Evangeliet kommer inte att bli bara tacksamt mottaget, utan också förorsaka hat och vrede, både från världen och inifrån varje människas 'gamla sinnelag' eller 'köttet', som finns också hos den som tar emot evangeliet. Matt. 10:34 f. De som inte är väl förankrade i evangeliet ger upp i prövningar och frestelser. Matt. 13:20,21.

11. Och många falska profeter ska uppstå och ska förvilla många.
12. Och därigenom att laglösheten förökas, ska kärleken hos de flesta kallna.

Med laglöshet menas inte en yttre laglöshet, utan ett sinne som föraktar och förtrampar Guds lag. När människor likt fariséerna och de skriftlärda nonschalerar Guds lags verkliga innebörd och förnekar sin synd, då går de också miste om evangeliets innehåll, den sanna och gudomliga kärleken. Den kärlek som inte har sin källa och sitt flöde ur det sanna evangeliet - mot bakgrunden av människans synd och Guds lags krav - kommer inte att bestå. Man måste känna sig själv i ljuset av Guds lag och erkänna sin synd inför Gud, för att vara i stånd att ta emot och bevara den kärlek som inte kallnar, nämligen Kristus själv.

13. Men den som är ståndaktig intill änden, han ska bli frälst. Matt. 10:22. Luk. 21:19.

Det enda viktiga är att vara ståndaktig i tron på nådens evangelium för syndare tills prövotiden är till ända. Denna ståndaktighet ska prövas och luttras, för att det ska komma till synes huruvida den är ett Guds verk eller människans eget.

14. Och detta evangelium om riket ska bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan ska änden komma. Matt. 28:19.

Här nämner Jesus till slut det som han hela tiden i denna text har talat om, nämligen evangeliet och dess öden i världen. I evighetsperspektiv är inget annat av intresse än evangeliet och hur det blir mottaget. Och äntligen ser det ut som om Jesus skulle ge en fixpunkt som är knuten till tidens ände. Men nej, endast Gud Fader vet när alla hans utvalda har nåtts av evangelium och har samlats in i Jesu rike.

 

Sammanfattning

Jesus uppmanar oss att inte spana efter yttre ting, varken beundra eller rädas det förgängligas skenbara storhet, utan i stället ta vara på det sanna evangeliet, varigenom Jesus tillkommer med sitt rike, och vara ståndaktiga i all prövning.

Den mänskliga tanken har alla tider farit vilse ifråga om vad Jesus riktigt menar i sina tal, eftersom man inte har kunskap om evangeliets verklighet. Man har menat att Jesus i denna text talar om yttre händelser före sin andra ankomst och gudsrikets födelse. Men Jesu rike föddes redan i och med hans död och uppståndelse. Och för det andra har Jesus inget intresse av timliga händelser, hur världsomvälvande de än månde vara. Men hans rike uppstår alltjämt och tar gestalt i var människa som tror evangeliet.

Jesus talar alltså i denna text inte om sitt rikes framtida födelse i samband med yttre världsomvälvande händelser, utan han talar om när riket kommer genom evangeliet, i vilket han själv kommer till oss, och vilket gör slut på okunskapens och mörkrets tid för alla som hör budskapet. Han beskriver här hur hans rike tar form genom evangeliets förkunnelse och hur rikets medborgare måste luttras i både yttre och inre nöd, kallad födslovåndor.

Märkligt nog är dagens tema denna gång ganska kongruent med texten.