Tjugofemte söndagen efter pingst

Från död till liv

Matt. 9:18-26

 

18. Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: "Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så blir hon åter levande." Mark. 5:22 f. Luk. 8:41 f.

Jesus hade just besvarat frågan varför hans lärjungar inte fastade: "Inte kan väl bröllopsgästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem?" Jesus var brudgummen och bröllopsgästerna var de som tog emot hans budskap. Det som nu hände, hans uppväckande av synagogföreståndarens dotter, blev en bekräftelse och illustration till hans ord.

19. Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.
20. Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. 4 Mos. 15:38. Mark. 5:25 f. Luk. 8:43 f.
21. Ty hon sade vid sig själv: "Om jag allenast får röra vid hans mantel, så blir jag hjälpt."

Både synagogföreståndaren och denna kvinna föreställde sig, liksom folket i allmänhet, att Jesu botande måste ske genom beröring. Mera sällan trodde någon, att hans blotta ord var lika verksamt. Luk. 7:6 f. Jesus tog hänsyn till denna svaghet i folkets tro.

22. Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig." Och kvinnan var hjälpt från den stunden.

När Jesus såg efter vem som hade rört vid honom, blev kvinnan rädd, eftersom hon kände sig skyldig till att ha använt sig av Jesu kraft utan att fråga. Men Jesus ger henne genast avlösning för detta och nämner henne kärleksfullt som sin dotter, vilket hon genom sin tro på honom också var. Hon var ett Guds barn i tron på hans nåd.

23. När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket, som höjde klagolåt, Mark. 5:38 f. Luk. 8:51 f.
24. sade han: "Gå bort härifrån; ty flickan är inte död, hon sover." Då hånlog de åt honom.

I människornas föreställning är döden slutlig och oåterkallelig, men för Gud är den som en sömn, ur vilken han ska väcka upp alla människor, när den dagen är inne. Då ska han väcka upp oss till den eviga tillvaron utanför tiden, men vid detta tillfälle skulle Jesus väcka upp flickan bara till detta jordiska liv.
Eftersom de som Jesus återuppväckte till detta livet ändå efter en tid måste dö igen, var återuppväckandet i och för sig inte meningsfullt, men Jesus gjorde sådant några gånger för att visa, att han var den i Skrifterna utlovade Messias, men också för sin barmhärtighets skull. Denna flicka var hennes faders enda barn.

25. Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp.

Underverken hade ingen funktion för dem som inte trodde. För dem var de bara ett obegripligt trolleri att förvånas över. Därför visade han ut dem. Han lät bara sådana som trodde på honom som Guds Son vara närvarande: barnets far och mor och några av hans lärjungar. Luk. 8:51. För dessa troende blev undret en bekräftelse på att det som de trodde var sant.

26. Och ryktet härom gick ut över hela det landet.

________________

Denna text motsvarar egentligen inte handbokens tema för dagen 'från död till liv', eftersom Jesu egentliga uppgift inte var att förlänga människors jordiska liv tillfälligt, utan han skulle genom sin död och uppståndelse förvärva oss ett verkligt evigt och andligt liv. Om uppståndelsen till det livet talar Jesus t ex i samtalet med rådsherren Nikodemus i Joh. 3.
Men denna text kan ändå på flera sätt vara en bild av uppväckandet till det sanna livet, det som sker genom Guds Ord och Ande. Vi människor är maktlösa inför både den lekamliga och den andliga döden. Bara Gud har makt att ge liv. Likasom flickan i texten inte ens kunde begära sitt liv, så måste också någon annan begära det andliga livet åt oss. Denna någon är Gud själv. Likasom Jesus gick omkring bland många döende och döda och inte väckte upp alla eller höll alla vid timligt liv och hälsa, så blir inte heller alla uppväckta till andligt liv genom evangeliet, alla ges inte tro, bara dem som Gud för sin barmhärtighets skull behagar låta evangeliet genomtränga och inta.

Beröringen är ett gemensamt tema i båda textens berättelser. Ifråga om vårt andliga uppvaknande eller tillfrisknande är det fråga om Guds Andes beröring genom evangeliet om Guds nåd i Kristus. Likasom kvinnan kände sig ovärdig att ta åt sig av Jesu kraft, så är också vi alla helt ovärdiga till Guds nåd. Men just därför kallas nåden för nåd, och det är helt i enlighet med Jesu vilja, att vi tar för oss av hans nåd - som syndare.