Första söndagen efter jul

Den heliga familjen

Luk. 2:33-40

 

33. Och hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom.

Det var naturligt att varken Josef eller Maria förstod innebörden av det som sades om barnet. De kunde bara förundra sig. Evangeliet hade ännu inte predikats och var inte uppenbart för någon.

34. Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans mor: “Se, han är satt till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken, som ska bli motsagt. Jes. 8:13 f. Luk. 20:18. Apg. 28:22. Rom. 9:32 f. 1 Kor. 1:23 f. 2 Kor. 2:16. 1 Petr. 2:6 f

Jesus, hans verk och förkunnelse skulle komma att ha så kraftig verkan, att folket skulle bli delat i två läger, dels mot honom och dels för. De förra är de självgoda, som inte anser sig vara i behov av honom som Frälsare. De senare är de som känner sin synd och tar emot hans budskap med tacksamhet. Genom sitt ställföreträdande lidande och sin död för mänskligheten skulle Jesus komma att bli ett tecken d.v.s. ett vittnesbörd dels om människornas synd och dels om Guds barmhärtighet. Detta vittnesbörd kommer inte att gillas av världen och blir därför motsagt; endast de utvalda anammar det.
[B2000 har översatt versens sista del med ‘ett tecken som väcker strid’, vilket innebär i sak detsamma och harmonierar väl med första leden i följande vers.]

35. - Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. -

Dessa ord har vanligen förklarats med den smärta Maria måste utstå vid Jesu korsfästelse. Men ordet 'också' och satsens placering i sammanhanget ger vid handen att det inte är fråga om den smärtan, utan om den strid i människans själ som Jesus och hans förkunnelse förorsakar. Maria skulle inte vara undantagen från detta genom att hon var Jesu mor. Även hon hade jämsides med tron också sin gamla natur kvar intill graven.
Svärdet är Guds ord, som avslöjar människans synd och skiljer det mänskliga från det som är fött av Gud. Där så sker, är det ett gott tecken, nämligen på att Guds ord har verkat ett nytt liv i människan, ett liv som strider mot människans av synden fördärvade sinnelag.
Denna vers motsäger den katolska dogmen om Marias syndfrihet.

Så ska många hjärtans tankar bli uppenbara.”

Utan Guds ords förkunnelse är alla människor lika, men Jesus och hans förkunnelse gör det uppenbart vem som tar emot Ordet och vem inte.
[SK1997 har inte uppfattat att satsen om svärdet är inskjuten och har därmed fått den efterföljande meningen att syfta på den inskjutna satsen.
B2000 har förtydligat satsinskjutningen med tankestreck.]

36. Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levt med sin man, från den tid då hon var jungfru,
37. och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner natt och dag. 1 Sam. 1:22. 1 Kor. 7:8. 1 Tim. 5:5
38. Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem. Jes. 52:9. Luk. 24:21

Förlossningen för Jerusalem gällde inte det jordiska Jerusalem, lika litet som Jesus hade kommit för att bygga upp ett jordiskt rike. Men Judarnas väntan och dröm om befrielse från det romerska väldets överhöghet är en bild av Guds folks längtan efter befrielse från synden. Jesus skulle frälsa sitt folk ifrån deras synder. Matt. 1:21.

39. Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen. Luk. 2:21 f. Matt. 2:23

Josef och Maria följde det gamla förbundets ceremonilag både för Marias del och för barnets del. Så länge Jesus inte hade grundat sitt nya rike och upprättat ett nytt förbund med människosläktet hade dessa ceremonier betydelse som bilder av det kommande riket. För Maria skulle de låta offra två duvor för hennes rening från barnafödandet enligt 3 Mos. 12:6 f. Det blodflöde från kvinnan som förekommer vid barnafödande räknades som orent som en bild av syndafallets fördärv. Allt som kommer av människan själv d v s det hon presterar i tankar ord och gärning är genomsyrat av hennes gudsfrånvända sinne, så att hon måste renas genom Jesu offer för att kunna bestå inför Guds rättfärdighetskrav. Barnet skulle de bära fram inför Herren enligt föreskriften i 2 Mos. 13:12 f. om att förstfödda gossebarn skulle vara helgade åt Herren. De förstfödda gossebarnen är en bild av Jesus som är Guds förstfödde och ende Son. Bilden går tillbaka till Israeliternas uttåg ur Egypten, när Gud lät döda egyptiernas förstfödda söner, nämligen i de hem där offerlammets blod inte var struket på dörrposterna.

40. Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom. Luk. 1:80, 2:52

Jesus växte till sig både kroppsligen och själsligen som andra barn. Men han var olik andra barn i det att han hade Guds Ande redan från moderlivet, ja, redan av evighet, och ägde alla de resurser som hans gudomlighet innefattade. Detta visade han då han vid tolv års ålder bevistade templet. Men i stort sett gjorde han inte bruk av sina gudomliga egenskaper förrän han började sin egentliga verksamhet vid cirka 30 års ålder.
B2000:s ord 'välbehag' är här bättre än 'nåd' (Matt. 3:17), eftersom Jesus i egenskap av Guds egen rättfärdige och helige Son inte behövde nåd. Inte heller när han bar våra synder fick han nåd eller ens lindring, utan han måste lida våra synders straff till fullo.

 

Sammanfattning

Till sitt väsentliga innehåll handlar texten inte om 'den heliga familjen' eller om Simeon eller profetissan Hanna, utan om Jesus och hans uppgift i världen.
Jesu kommande verk och förkunnelse skulle ha betydelse för hela världen och ha en genomgripande verkan hos var och en som kommer i kontakt med hans lära. Hans lära skulle komma att dela människorna i två läger, för och emot honom. Denna tudelning skulle ske också i vars och ens hjärta, så att det skulle bli uppenbart vad som är andligt d v s av Gud och vad som är köttsligt d v s av människan.