Sextonde söndagen efter pingst

Guds omsorg

Matt. 6:25-34

 

I det föregående har Jesus talat om hur omöjligt det är att tjäna Gud och Mamon samtidigt, eftersom dessa är varandras motsatser. Den som tjänar Mamon tjänar inte Gud. I föreliggande text, som börjar med ordet 'därför', åskådliggör han det dåraktiga i vårt Mamonsdyrkande.

25. Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, ej heller för er kropp, vad ni ska kläda er med.

Vårt Mamonsdyrkande kommer sig av otron. Vi ser på de jordiska tingen som om de vore till antingen av en slump eller av vår egen förtjänst, fastän de är Guds gåvor. De är inte Mamon i sig själv, men de blir Mamon i vårt sätt att se på dem. Genom att inte räkna med Gud ifråga om våra jordiska behov och ting, hopar vi bekymmer på våra egna axlar. Att ha en naturlig omsorg och plikttrohet mot vårt eget liv och deras som vi har att vårda, det hör oss till, men samtidigt bör vi ha för ögonen, att ingenting står i vår egen makt. Däri ligger skillnaden på att tjäna Gud och att tjäna Mamon: Ser jag detta livets goda som mitt eget verk eller som Guds gåva?

Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Luk. 12:22 f. Fil. 4:6. Hebr. 13:5. 1 Petr. 5:7.

Varför fäster vi oss så särskilt vid mat och kläder och andra yttre ting, som om de vore viktigast? Eftersom Gud har gett oss livet och kroppen, varför skulle han då inte sköta om att vi också hålls vid liv och har något att klä oss med?

26. Se på fåglarna under himlen: de sår inte, ej heller skördar de, ej heller samlar de in i lador; och likväl föder er himmelske Fader dem. Är ni inte mycket mer än de? Job. 39:3. Ps. 147:9. Luk. 12:6 f.
27. Vilken av er kan med allt sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

Allt vi har av krafter, hälsa och möjligheter är oss tillmätta av Gud och vårt livs längd bestämd av honom. Vi gör oss bara onödigt besvär och bekymmer genom att bortse från detta och i otro försöka ta över något av hans gudomliga makt.

28. Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på liljorna på marken, hur de växer: de arbetar inte, ej heller spinner de;
29. och likväl säger jag er, att inte ens Salomo i all sin härlighet var klädd som en av dem.
30. Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då inte mycket mer kläda er, ni klentrogna?
31. Så gör er nu inte bekymmer och säg inte: 'Vad ska vi äta?' eller 'Vad ska vi dricka?' eller 'Vad ska vi kläda oss med?'
32. Efter allt detta söker ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet, att ni behöver allt detta. Ps. 55:23.

Hedningarna lever för Mamon, eftersom de inte har den kunskap om Gud som vi kristna har fått. Men för oss finns det ingen orsak att leva på samma sätt. Vi har fått undervisning om Guds omsorg om sina skapade verk och om människan i synnerhet. Han har uppenbarat sin kärlek till oss genom att utge sin egen son i döden för vår frälsning. Och som allvis och allvetande känner han alla våra behov.

33. Nej, sök först efter hans rike och hans rättfärdighet, så ska också allt detta andra tillfalla er.1 Kon. 3:13. Ps. 37:25.

Hur vi än söker, strävar och arbetar för att skaffa oss mer av denna världens goda, ska ändå allt tas ifrån oss en dag. Mer än så kan vi aldrig få ihop åt oss. Om detta förgängliga då är allt som vi har levat för och hoppats på, då är vi verkligen ömkansvärda. Den däremot som sätter sitt hopp till Guds nåd och goda behag till oss genom Sonen, äger utom Guds ynnest och evigt liv också allt vad han behöver för detta livet.

34. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen, ty morgondagen ska själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."

Vi har nog av att tänka på det vi har för händer och som tillkommer oss att sköta. De uppgifter som föreläggs oss var dag är en tillräcklig börda för oss människor. Vår framtid och välgång ligger i vår himmelske Faders händer, likasom också våra krafter och vår hälsa. Därför bör vi förtrösta på honom för framtiden och morgondagen, ja för nästa timme och minut. Utan hans välsignelse förmår vi ingenting. 'Om Herren inte bygger huset, så är arbetarnas möda förgäves.' Psalt. 127:1.