Kristi himmelsfärdsdag

Den upphöjde Herren

Luk. 24:46-53

 

46. Och han sade till dem: "Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda

Efter upplevelsen av Jesu död kom hans uppståndelse som en oförklarlig överraskning för lärjungarna. När Jesus visade sig för dem kunde de varken tro eller förstå att det var sant och att det var han själv som stod framför dem. Vers 16. Därför måste de få stöd för sin tro via skrifternas profetior om Messias. Jesus understryker här ytterligare vad han tidigare har sagt. Vers 27, 44.

47. Och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk och först i Jerusalem. Apg. 13:38. 1 Joh. 2:12.

När nu Jesus frälsningsverk var fullbordat, så att han hade vunnit rättfärdighet och syndaförlåtelse åt mänskligheten, då var följande åtgärd att förkunna detta för alla och genom budskapets inneboende kraft förmå dem att vända om från tron på sin egen rättfärdighet till Guds nåd och förlåtelse, en omvändelse från fåfänga rättfärdighetsgärningar i eget namn - till tro på en rättfärdighet av nåd i Jesu namn.
Ordet 'bättring' är misslyckat så tillvida att det inte uttrycker hur radikal förändring det är fråga om. Människan kan inte förbättra eller bättra på sitt av synd fördärvade naturliga sinnelag gentemot Gud. Men genom evangeliet ges ett helt nytt och andligt sinnelag.

Det var naturligt, att evangeliet skulle predikas först åt Israels folk, eftersom det - trots sin avoghet och halsstarrighet mot Gud - ändå var Guds egendomsfolk enligt Guds tidigare förbund med dem. Men också hednafolken, d.v.s. alla andra folk än judarna, skulle få del av detta evangelium. Jes. 47:6. Genom Kristi verk är nämligen hela världen ett Guds egendomsfolk, och alla som inte genom otro avsäger sig den delaktigheten förblir medlemmar i detta sanna Guds Israel till evig tid. Det jordiska Israel var en försvinnande bild av det i Kristus evigt bestående andliga Israel.
Att förkunna evangelium först i Jerusalem betyder i djupare mening att Guds folk, d.v.s. de som saknar, längtar efter och med glädje tar emot budskapet, ska få det förkunnat. Joh. 21:15 f. Detta är en allmän regel: Evangeliet ska visserligen predikas för alla, men i första hand åt de 'i anden fattiga', de som 'hungrar och törstar efter rättfärdighet' (Matt. 5:3,6), de 'förlorade fåren av Israels hus' (Matt. 15:24).

48. Ni kan vittna om detta. Joh. 15:26 f.

De hade själv på ett mycket påtagligt sätt upplevt hur Jesus utförde sitt försoningsuppdrag, så att de kunde fungera som personliga vittnen till hela händelseförloppet. Dessutom hade Jesus tidigare på många sätt och via skrifterna förklarat för dem innebörden av sin gärning. Lärjungarna kunde således vittna dels om vad de hade sett av Jesu verk som Messias och dels om vad de hade hört honom förklara om sitt uppdrag i världen. 1 Joh. 1:3. De befann sig därmed i en nyckelposition i fråga om Guds rikes utbredande i hela världen. De var Jesu evangeliums utvalda apostlar, särskilt beredda för uppgiften. Men Jesus lägger inte alltför stor börda på dem utan lovar dem hjälp i uppgiften:

49. Och se, jag vill sända till er, vad min Fader har utlovat. Men ni ska stanna kvar här i staden, till dess ni från höjden blir beklädda med kraft." Joh. 14:26, 16:7. Apg. 1:4, 12, 2:1 f.
50. Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.

Jesus välsignade dem i kraft av den frälsning som han hade vunnit för dem och alla människor. I realiteten, d.v.s. enligt Guds syn på saken, var välsignelsen redan ett faktum. Vi är redan välsignade i Kristus genom hans död. Men vi behöver få det förkunnat för oss personligen för att kunna tro det. Jesu välsignelse var en förkunnelse i kraft av en vunnen frälsning. Men denna förkunnelse har till skillnad från världslig förkunnelse en egen inneboende kraft, nämligen till tro, frälsning och evigt liv. Det är samma Jesu välsignelse, som vi i vår tur ska välsigna varandra med.

51. Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himlen. Mark. 16:19. Apg. 1:9.

Att Jesus avlägsnade sig från sin synliga tillvaro i världen innebär inte på något sätt att han skulle ha lämnat världen. Snarare tvärtom. Hans välsignelse avstannade inte utan fortsätter alltjämt genom hans Ande och hans Ord. Han demonstrerade genom sin avfärd från det synliga, att hans frälsaruppdrag var helt slutfört, så att han nu är herre över alla våra fiender, synden, döden och djävulen. Han styr nu världen utifrån sin uppnådda maktposition.

52. Då tillbad de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje. Joh. 16:22.

Äntligen hade lärjungarna kommit därhän i tron, att de kunde glädja sig över Jesu verk och uppnådda makt. Inte minst genom Jesu uppståndelse, som låg nära i tiden, såg de hur mäktig deras Herre egentligen var. Det är i princip samma glädje som vi var och en erfar, när det klarnar för oss att Jesus är maktig till att förlåta våra synder. Upptäckten av hans storhet blir orsak till en spontan lovsång och tillbedjan.

53. Och de var sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.

Det jordiska Jerusalems helgedom var visserligen alltjämt i de falska herdarnas, de judiska ledarnas våld. Men de skriftlärda med sina vilseledande utläggningar hade mist sin trovärdighet och lärjungarna var inte längre rädda för judarna. Ingenting kunde hindra deras lovprisning i templet så länge de inte blev utestängda därifrån. Lovsångerna, psalmerna och de heliga skrifterna var ju alltjämt desamma och det hade kommit ett nytt ljus över dem för lärjungarna. Efter upptäckten av frälsningens stora innehåll kan man inte annat än dela sina överväldigande erfarenheter med andra som har upplevt detsamma. Man behöver få uttrycka sin upplevelse på något sätt bland dem som hör på och som har förmåga att förstå den. Detta kan ske i den gemensamma lovprisningen.
'Helgedomen' står i vidare mening för Ordets, Andens och Kristi närvaro. Det kan vara vilken plats som helst. Joh. 4:21 f.

 

Sammanfattning

Dagens rubriks ram 'Den upphöjde Herren' är ganska välfunnen. Men upphöjelsen består ingalunda i hans försvinnande ur vårt synfält, utan i den seger som han genom sin död har vunnit för världen. Han är nu upphöjd till Herre över alla makter, onda såväl som goda, i himlarna och på jorden. Och denna makt inriktar han nu genom Anden på förkunnandet av den vunna frälsningen för hela världen, helt i linje med syftet för hela hans verksamhet, nämligen oss människor till godo. Jesu makt kommer till synes också rent konkret i det att han startade utbredandet av sitt mäktiga rike i världen med bara dessa få lärjungar, som han hade valt till sina särskilda apostlar och undervisat för uppgiften.