Fjärde söndagen i fastan eller midfastosöndagen

Livets bröd

Joh. 6:48-58

 

48. Jag är livets bröd.

Jesus säger detta om sig själv efter bespisningsundret, i samband med att han tillrättavisade folket för att de hade sökt honom för det jordiska brödets skull och inte för att få höra hans budskap. Jesus säger inte att han är ett bröd utan livets bröd, det verkliga livsbrödet, till skillnad från allt annat bröd, som uppehåller bara ett förgängligt och kortvarigt liv.

49. Era fäder åt manna i öknen, och de dog. Hebr. 3:17 f.50.
Men med det bröd, som kommer ned från himlen, är det så, att om någon äter av det, så ska han inte dö.

Av detta skäl borde folket söka Jesus för hans budskaps skull i stället för att bara fara efter det jordiska brödet som han gav åt dem.

51. Jag är det levande brödet, som har kommit ned från himlen. Joh. 3:13.

Jesus är inte en produkt av jorden som annat bröd eller som andra människor. Han blev sänd från himlen och är fylld av andligt liv.

Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd, som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva."

Jesus skulle ge sitt liv för världen, och just därigenom är han världens bröd, alla människors bröd. Och han är detta livsbröd genom sin död och uppståndelse som världens ställföreträdare, så att världen är rättfärdiggjord, uppstånden med honom och lever inför Gud Faders ögon - redan innan världen tar del av det genom tron. Världen har således redan fått sig detta bröd till livs, nämligen. 2 Kor. 5:19. Det är detta - redan åt oss givna - bröd, som vi sedan får äta eller åtnjuta personligen genom tron och i nattvarden. Då tar vi emot Kristus med allt vad han står för av frälsning och evigt liv.

52. Då tvistade judarna med varandra och sade: "Hur skulle han kunna ge oss sitt kött till att äta?"
53. Jesus sade då till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, så har ni inte liv i er.

Jesus löser inte judarnas förnuftsproblem. Han konstaterar bara, att dessa judar 'inte har liv i sig', så att de skulle kunna fatta andliga ting, som det är fråga om, eftersom de inte tar vara på skrifternas vittnesbörd om honom. Om de i stället åt hans kött och drack hans blod, d.v.s. tog emot vittnesbördet om hans självutgivande frälsargärning, då skulle de ha liv i sig och därtill andligt förstånd, så att de inte längre behövde göra sig något problem av hans ord.

54. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. Joh. 1:12.

Den som tror Kristi evangelium ska inte bara få evigt liv efter det jordiska livet, utan han har det eviga livet redan här genom tron. Den som tror har redan övergått från andlig död till andligt och evigt liv. Joh. 5:24. Och det livet sträcker sig genom och bortom den timliga döden. Joh. 11:25-26.

55. Ty mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck.

Den jordiska maten ger ingen bestående verkan. Men Kristi offer har bestående konsekvenser för både tid och evighet.

56. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förblir i mig, och jag förblir i honom. Joh. 15:4. 1 Joh. 2:24, 3:24.

Dessa Jesu ord avser ett mottagande i tron av hans kropp och blod, inte nattvardens timliga ätande och drickande i och för sig. Mottagandet eller ätandet i tro kan ske såväl under nattvarden som vid Ordets hörande. Luther citerar Augustinus' ord 'Tro, så har du ätit.' Att 'äta Jesu kropp och dricka hans blod' betyder att som en ovärdig syndare ta för sig och suga i sig den syndaförlåtelse som Jesu offerdöd innebär. Som skyldiga äter vi den oskyldige. Som onda och orättfärdiga tar vi för oss av den rättfärdiges rättfärdighet. Endast på det sättet kan vi vara och förbli i Kristus, och endast så förblir han i oss. Detta är visserligen en förnuftsvidrig lära, men för den som tror är det en underbar konkretisering av Guds nåd i Kristus.

57. Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så ska också den som äter mig leva genom mig.

Jesus har inget separat liv i sig skilt från Fadern. Fadern och han är samme Gud. På liknande sätt har inte vi heller något andligt liv skilt från Kristus. Det finns inget annat sätt för oss att få andligt och evigt liv än genom att komma i gemenskap med Jesus och ha del i hans liv.

I fråga om allt tal om mystik i nattvarden är det visserligen sant att nattvardens innehåll är ren mystik eller helt obegripligt för de oomvända och vårt förnuft, men för tron finns det ingenting mystiskt i nattvarden. Det är inte så att Kristus skulle på något underligt sätt flyta in i oss och bo i oss som ett andeväsen. Det hela handlar nämligen om tron. Den som tror Jesu lära om hans självutgivande verk, han har med denna lära honom i sitt hjärta. Endast på det sättet kan han bo i oss. Ifråga om denna sak är det ingen skillnad på att delta i nattvarden och att ta emot det predikade Ordet. Jesus är nämligen Ordet, och det är Ordet eller läran som är den verkande faktorn i vartdera fallet. Att tro Ordet är att ha Jesus i sitt hjärta. Detsamma gäller för övrigt också angående talet om Jesu inneboende i oss. Också där är det fråga om tron, ingenting annat.

58. Så är det med det bröd, som har kommit ned från himlen. Det är inte som det fäderna fick äta, vilka sedan dog; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid."

Versen är Jesu sammanfattning och understrykning av det som han har sagt. Gud unnar oss visserligen det jordiska brödet, men det är långt viktigare, att vi tar vara på det himmelska brödet, eftersom det är det enda verkliga livsbrödet, ett som inte ger bara tillfällig mättnad utan evigt liv. Jesus är själv detta himmelens bröd genom att han utger sig själv i döden för oss. Hans för oss utgivna kropp och utgjutna blod är andlig själaföda för alla som tror. Det som sker i detta ätande och drickande av Kristus är att vi ogudaktiga, i oss själva andligen döda, uppfylls genom tron av den rättfärdiges liv och lever av hans nåd och kärlek.

Texten handlar visserligen om handbokens tema för söndagen, 'Livets bröd', men den tar upp ämnet ur en särskild synvinkel, nämligen den stora skillnaden mellan det himmelska brödet och det jordiska.