Tredje söndagen i fastan

Jesus segrar över ondskans makter

Joh. 8:46-59

 

Föreliggande text är ett avsnitt av Jesu ordväxling med judarna i Jerusalems tempel.

46. Vilken av er kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tror ni mig då inte? Jes. 53:9. 2 Kor. 5:21. 1 Petr. 2:22. 1 Joh. 3:5.

Avvikelse från Sanningen, från Guds ord och bud, är synd: 'Skulle Gud hava sagt?' 1 Mos. 3:1. Jesus följde Guds lag i dess innersta mening. Därvid kom han visserligen i konflikt med judarnas tolkningar av lagen, de äldstes stadgar, men han ledde i bevis att dessa var vantolkningar och ett sätt att slingra sig undan lagens egentliga mening. Mark. 7:8,9. Trots att judarna inte kunde sätta fast honom för osanning, ville de ändå inte tro hans ord.

47. Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att ni inte är av Gud, som ni inte lyssnar till det." Joh. 10:26, 18:37. 1 Joh. 4:6.

Att 'vara av Gud' är att vara född av honom. Efter syndafallet är alla människor gudsfrånvända och onda, så att de varken kan eller vill lyssna till Guds ord. Det krävs en ny födelse, en helt ny och andlig skapelse av Guds Ande i människan, för att man ska bli i stånd att acceptera, tro och lyssna till Guds ord. Joh. 3:3 f.

48. Judarna svarade och sade till honom: "Har vi inte rätt, då vi säger, att du är en samarit och är besatt av en ond ande?" Mark. 3:22. Joh. 7:20, 10:20.

Judarna menade att talet om att 'vara av Gud' var någonting helt ovidkommande för deras del, eftersom de redan från födelsen var Guds utvalda folk och Abrahams efterkommande. Att det skulle behövas en ny och andlig födelse var en helt främmande tanke för dem. En utväg att bli kvitt problemet var att anta att Jesus var vilseförd av egen lust att hävda sig. Och så kom han ju faktiskt från det hedniska Galiléen. De kallar honom samarit, eftersom samariterna var avgudadyrkare.

49. Jesus svarade: "Jag är inte besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Far. Ni däremot skymfar mig.
50. Men jag söker inte min egen ära; en finns dock, som söker den och som dömer.

Jesus var inte ute i eget ärende utan var utsänd av sin Far i himmelen till att fullgöra hans uppdrag. Jesus behövde inte alls tänka på att försvara sin egen ära, eftersom Fadern själv skulle se till att han fick upprättelse mer än väl. Fadern skulle via uppdraget förhärliga honom (Joh. 12:28) och upphöja honom till Herre över allt och alla. Matt. 28:18.

51. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som håller mitt ord, han ska aldrig någonsin se döden." Joh. 5:24, 6:40,47, 11:25.

Nej, det var ett stort misstag av judarna att inte sätta tro till Jesu ord, eftersom det andliga och eviga livet fanns i hans ord och kunde meddelas åt dem uteslutande genom hans lära, den lära som också egentligen var densamma som profeternas, vilken judarna hade förvrängt till oigenkännlighet.

52. Judarna sade till honom: "Nu förstår vi, att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, likaså profeterna, och likväl säger du: 'Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.'
53. Inte är väl du förmer än vår fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna har också dött. Till vem gör du då dig själv?" Joh. 4:12.

Jesus hade talat om det eviga livet, vilket inte borde ha varit någonting obekant för judarna genom de många profetiska omnämnandena om detta. Men de förvrängde hans ord till att gälla den lekamliga döden, för att de ville ha fast Jesus på något sätt, så att han skulle åtminstone för folket framstå som en omöjlig skojare och de själva i motsvarande mån skulle kunna behålla anseendet som förståndiga.

54. Jesus svarade: "Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära ingenting; men det är min Far, som förlänar mig ära, han som ni säger vara er Gud.

Jesus förbigår judarnas misstolkning av hans ord och återgår i stället till sitt förhållande till Fadern.

55. Dock, ni har inte lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade, att jag inte kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord. Joh. 7:28.

Jesus, som själv är Sanningen om Gud, kan inte annat än säga vad sant är om sin egen person.

56. Abraham, er fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad. " Matt. 13:17.

57. Då sade judarna till honom: "Femtio år gammal är du inte ännu, och Abraham har du sett!"

Åter är judarna i färd med förhånande förvrängningar av Jesu ord. Jesus hade sagt att Abraham såg, inte att han själv gjorde det. Abraham, som judarna hänvisade till, kunde glädjas över att Jesus hade kommit och löftet hade gått i uppfyllelse. Då borde ju rätteligen också judarna som hans efterkommande ha glatt sig och satt tro till Jesus. Att de inte gjorde det visar att de inte var Abrahams rätta andliga efterkommande.

58. Jesus sade till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag." Joh. 1:15.
59. Då tog de upp stenar för att kasta på honom.

Det var uppenbart för judarna att Jesus genom dessa ord gjorde anspråk på att vara Gud. Dessutom använde Jesus uttrycket 'jag är' (här på svenska 'är jag'), vilket är Guds namn. 1 Mos. 31:3. 2 Mos. 3:14. Det är troligt att detta var gnistan som fick judarnas vrede att blossa upp. Eftersom de inte förmådde motsäga honom med sakargument, tog de till fysiskt våld. Det fanns tydligen stenar i närheten eller i den del av templet, där Jesus brukade hålla till när han undervisade, nämligen på kvinnornas förgård.

Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen. Joh. 10:31.

Det var ingen idé att disputera med dem, då de inte ville höra på utan bara ville ha fram sin egen mening.

 

Sammanfattning

Texten är en åskådlig undervisning av motsatsförhållandet Sanningen och lögnen, Jesus och otron. Det framgår med tydlighet hur bundna kontrahenterna var på var sitt håll. Jesus, som var sanningen själv i sin person, kunde inte frångå sanningen. Och judarna var bundna i deras egen villfarelse av djävulen. De varken ville eller kunde föra ett riktigt samtal med Jesus. De försökte i stället sabotera och förlöjliga Jesu ord.

Texten talar inte direkt om det som enligt handboken skulle vara dagens tema 'Jesus segrar över ondskans makter'. Hans seger kommer inte till synes ännu i detta skede. Men att han var helt viss om sin seger framgår av hans ord att Fadern själv skulle ge honom den ära som tillkom honom.