Andra söndagen efter påsk

Den gode Herden

Joh. 10:1-10

 

 1. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som inte går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare. Jer. 23:1 f. Hes. 34:2 f. Sak. 11:4 f. Joh. 14:6.

 Fårahuset är Guds rike och Faderns gemenskap i rättfärdighet. Därför fordras det fullkomlig rättfärdighet för att komma ditin. Alla människor är i sitt fallna tillstånd tjuvar och rövare. Alla far vilse och vill förtrösta på sin egen rättfärdighet. Men den rättfärdigheten är en lögn, eftersom ingen människa efter syndafallet förmår uppfylla Guds lag. Det finns ingen annan väg till Faderns gemenskap än genom att uppfylla lagens krav. De måste uppfyllas.

 2. Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.

 Jesus gick in lagens väg, bara han ensam. Han var själv redan rättfärdig, men han ställde sig utanför den, under vår synd, och tog på sig att gå tillbaka in till Fadern i egenskap av Människoson, representant och ställföreträdare för alla människor. Genom att gå in genom lagens dörr och göra det i vårt ställe, blev Jesus den Herde som förde hela världen in till rättfärdigheten i Faderns gemenskap. Detta var hans primära herdeuppgift, nämligen som Frälsaren. Nu fortsätter han att vara vår Herde genom att leda oss in i detta evangelium, så att vi får det till livs. Men den herdeuppgiften utför han genom sin Ande, och den beskriver vi i den tredje trosartikeln, som handlar om Anden.

 3. För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut. Jes. 40:11.

Här kommer Jesus till sin andra herdeuppgift, där han för oss in i evangeliet om den frälsning som han redan har utfört.
Dörrvaktaren är Sanningens eller evangeliets Ande, som bor i evangeliet. Fåren är de människor som lyssnar till Jesu röst i evangeliet. Jesus kallar dessa vid det nya namn som han har vunnit åt dem genom sin död för världen, nämligen 'rättfärdig', 'helig', 'avskild för Gud', 'Guds egen', 'Guds barn i Kristus' - eller kort uttryckt 'Guds utvalda och i Kristus av nåd återlösta barn'. Dessa Jesu får, som lyssnar till hans röst i evangeliet, lystrar till detta namn. Andra däremot, som inte lystrar till detta namn, vill hellre höra något i stil med 'en som vill ansvara för sig själv', 'en som vill hoppas på sig själv' o.s.v.'
Friheten, som Jesus för dem ut i, är Guds nåd i Kristus, friheten från syndens skuld.

 4. Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem,

Insikten om nådens evangelium finns inte naturligt hos människan. Därför skulle gudsbarnen gå vilse, om inte Jesus genom sitt Ord och Anden skulle gå före. Fåren kommer efter d.v.s. de kommer fram till evangeliet från sina tvivel, sin villrådighet och sin syndaånger. Jesus föser inte hjorden framför sig, utan drar den till sig med sitt tilltal.

 och fåren följer honom, ty de känner hans röst.

 De som har fått del av evangeliets frihet ser ständigt upp till sin Herre och följer honom. De känner sin synd och lider därför betryck av sitt eget kött, världen och åklagaren djävulen under hela jordevandringen. Därför behöver de ständigt höra nådens evangelium.

 5. Men en främmande följer de inte alls utan flyr bort ifrån honom, ty de känner inte den främmandes röst."

 Det finns övernog av främmande röster i världen både inom och utom människan, röster som talar tvärt emot evangeliets budskap om Guds nåd. Men den nya människa som Gud har fött till liv genom evangeliet känner inget annat budskap som kan nära, trösta och ge livskrafter. Jesu sanna får lyssnar därför inte till de främmande rösterna.
Vår egen fallna onda natur plågar oss ständigt med sina böjelser till avfall från tron på Guds nåd. Den är inspirerad av den Onde och måste undertryckas med evangeliet tills den slutligen blir kvar i graven, medan vi uppstår i det nya liv som evangeliet har gett oss.

 6. Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstod inte vad det var, som han talade till dem.

 Varken lärjungarna eller folket i övrigt förstod sig på Jesu tal om hans ställföreträdande lidande för världen.

 7. Åter sade då Jesus till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag är dörren in till fåren.

 När han en gång har gått in genom laguppfyllelsens dörr och vunnit rättfärdigheten åt oss alla, då är han själv dörren för oss till rättfärdigheten i Guds gemenskap. Det finns bara en dörr, en väg dit, och det är han själv som vår ställföreträdare.

8. Alla de som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem.
9. Jag är dörren; den som går in genom mig, han ska bli frälst, och han ska få gå ut och in och finna bete. Hebr. 10:19 f.
10. Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra.

Tjuven i ental är den Onde, Djävulen, men också alla andra som drivs av honom, nämligen vårt onda och fallna Adamssinne och hela världen i samma tillstånd. Vårt mänskliga förnuft accepterar inte Guds nåd utan vill hoppas och tro på en vår egen rättfärdighet. Det vill röva bort det himmelska brödet från vår nådebehövande ande - utan att ändå själv vilja ha det.
Detta gäller ju också alla förkunnare som sprider falsk lära, likasom var och en som vill mena sig vara en god kristen men samtidigt i sitt hjärta förnekar Kristus. Var människa som inte tror Kristi evangelium är en villolärare, en tjuv och en rövare - oberoende av om han lyckas åstadkomma någon skada eller inte. Sådana är vi alla av naturen som Adams fallna efterkommande. Judarnas andliga ledare, fariseerna och de skriftlärda, var uppenbara andliga tjuvar och rövare. De menade sig vara de rätta andliga ledarna för Israels folk med förmåga att tolka skrifterna rätt. Ändå avvisade de Jesus och hans lära, fast just den och ingen annan var förankrad i de heliga skrifterna.

 Jag har kommit för att de ska ha liv och ha över nog.

 En himmelsvid skillnad: Vi är onda tjuvar och rövare, döda i synd för allt andligt, men han dör för oss för att ge oss rättfärdigheten och livet.

  

Sammanfattning

I textens första del berättar Jesus om sig själv som den ende som går in i Guds rike via Guds lags fordringar. Alla människor är efter syndafallet tjuvar och rövare, som försöker ta sig in med hjälp av sin egen inbillade rättfärdighet. Jesus hade egentligen inte alls behövt gå in utifrån, eftersom han själv var rättfärdig och redan var förenad med Fadern, Men han gick som vår ställföreträdare och led våra synders straff och skaffade åt oss den rättfärdighet, som vi inte själv kunde nå.

I textens andra del tar Jesus fram konsekvenserna av sin gång till Fadern. Han har genom den blivit dörren för oss. Nu kan också vi komma in i Guds rike, nämligen genom Jesu åt oss vunna rättfärdighet. Likasom Jesus gick före oss till Fadern och banade vägen, så går han också i fortsättningen före oss med evangeliet om sitt verk. Han kallar oss till sig med nådens och förlåtelsens tilltal.