Tjugonde söndagen efter pingst

Tro och otro

Joh. 7:40-52

 

40. Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: "Denne är förvisso profeten." 5 Mos. 18:15,18. Joh. 1:21, 6:14.
41. Andra sade: "Han är Messias."

Jesu predikan hade verkat tro i dessa människor. De var förvissade om att Jesus inte var någon bedragare utan Guds utsände, som i skrifterna omtalas som Profeten och Messias.

Andra åter sade: "Inee kommer väl Messias från Galiléen? Joh. 1:46.
42. Säger inte skriften, att Messias ska komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde?" 1 Sam. 16:1 f. Ps. 89:4 f. 132:11 f. Mik. 5:2. Matt. 2:5 f. 22:42. Luk. 2:4.

Dessa människor, som inte hade låtit sig övertygas av Jesu predikan, riktade nu sin uppmärksamhet på omständigheter som kunde stöda dem i deras övertygelse, att han inte var sänd av Gud utan talade sin egen lära. Om de hade tagit emot Jesu predikan i tro, då hade de haft bevis nog för att förstå att han talade sanning och att han var sänd av Gud. Men de hade snabbt bestämt sig för att han inte skulle vara varken Messias eller profeten. Han avslöjade nämligen deras innersta tankar och anklagade dem för skrymteri, och han var inte heller den politiska Messias som de önskade sig. Dessa förnekare tog nu profetiorna till hjälp emot dem som trodde på honom. Men de hade ingen lust att kontrollera närmare hur det förhöll sig med hans jordiska härstamning eller födelseort. Argumenten var viktigare som sådana än frågan om deras tillförlitlighet.

43. Så uppstod för hans skull stridiga meningar bland folket, Joh. 9:16, 10:19.
44. och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom.
45. När sedan rättstjänarna kom tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: "Varför har ni inte fört honom hit?"
46. Tjänarna svarade: "Aldrig har någon människa talat så som den mannen talar." Matt. 7:28 f.
47. Då svarade fariséerna dem: "Har nu också Ni blivit förvillade?
48. Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna? Joh. 12:42. 1 Kor. 1:20,26, 2:8.

Vilka argument! När man inte vill veta av skrifternas och Guds Andes vittnesbörd och bevis, då för man fram de jordiska auktoriteternas åsikter som avgörande. Frågan 'Vem ska man lita på i tolkningen av bibelns budskap?' är av samma slag som paradisormens 'Skulle då Gud ha sagt?' eller Pilatus' ord Vad är sanning?' eller påståendet 'Då det finns så många olika åsikter om vad som är rätt, kan ju ingen ha mer rätt än en annan'. - Sådana frågor eller påståenden är försök till försvar för otron.

Ändå har Jesus sagt att 'Visheten har fått rätt av sina barn' (Matt. 11:19), likaså 'Om någon vill göra hans (Guds) vilja, då ska han förstå om denna lära är från Gud'. Joh. 7:17. Den som tror evangeliet behöver inte fråga vilken utttolkare man ska tro på. Den frågan kommer vanligtvis inte från ett uppriktigt och ärligt sinne, utan den är en förevändning för oviljan att tro bibelns budskap sådant det är - samma ovilja som hos dessa överstepräster och fariséer till att tro skrifternas och Jesu vittnesbörd.

49. Nej; men detta folk, som inte känner lagen, det är förbannat."

Ack om de skulle ha vetat vilken förbannelse de därmed uttalade över sig själva! De menade sig känna lagen, Mose lag, men också där fanns vittnesbördet om vem Jesus var. De var själv okunniga om väsentliga saker i lagen.

50. Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom och som själv var en av dem: Joh. 3:1 f. 19:39.
51. "Inte dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt, vad han har gjort?"3 Mos. 19:15. 5 Mos. 1:16 f. 17:4,8 f. 19:15 f.
52. De svarade och sade till honom: "Kanske också du är från Galiléen? Rannsaka, så ska du finna, att ingen profet kommer från Galileen."

Nikodemus, som hade lyssnat till Jesu förkunnelse, försökte nu föra fram själva huvudfrågan, nämligen Jesu verksamhet. Är den lära som han förkunnar rätt eller falsk? Om den är rätt, varför dömer man honom då sådär på förhand som en bedragare? Frågan om vad Jesus gjorde eller sade irriterade dem. Hans lära hade inte fallit dem i smaken. Han var inte en sådan Messias som de ville ha, och då tog de till argumentet 'Eftersom han kommer från Galiléen, kan han inte vara någon profet, och då kan varken hans lära eller underverk vara från Gud. De må sedan vara hurudana som helst'. Så går det ofta till i världen. Man sätter en stämpel på sanningssägaren som förevändning för att inte vilja höra hans budskap.

Sammanfattning

Ovanligt nog är dagens tema 'tro och otro' kongruent med texten. Denna ger en bild av människors olika inställning till Jesus och hans lära. Ordets predikan skapar tro hos en del människor, så att de blir förvissade om att Jesus talar sanning och att han är Guds Son, den som profetiorna talar om.

Eftersom tron kommer endast av Guds ord, finns det ingen möjlighet att göra en hållbar bedömning av Jesus och hans lära på annat sätt. De som ändå vill göra detta är motståndare till sanningen. De har vänt ryggen åt det som har blivit predikat - för att i stället förlita sig på sin egen bedömning utifrån egna föreställningar. Dessa människor vill i ingen händelse att Jesus ska vara den han är, eftersom hans ord innebär en anklagelse mot dem och deras andliga skrymteri och inbillade rättfärdighet. De kämpar förtvivlat med alla medel för att kunna behålla åtminstone skenet av en egen rättfärdighet.

Översteprästerna och fariséerna har otaliga efterföljare i nutida 'kyrkliga' kretsar i deras sätt att ta ställning till Jesus och hans lära. Man nämner honom visserligen, i bästa fall, men inte som den han är, nämligen som syndares Frälsare och den enda och levande Vägen till Gud.