Första söndagen efter påsk

Uppståndelsens vittnen

Luk. 24:36-49

 

Maria från Magdala hade varit med bud åt lärjungarna att Herren hade uppstått från de döda, men de trodde henne inte. Efter henne kom de två lärjungar, som Jesus hade uppenbarat sig för på vägen till Emmaus, och vittnade om att han levde, men lärjungarna trodde inte dem heller. Mark. 16:9 f. Också för Simon hade Jesus uppenbarat sig. Lärjungarna samtalade nu om dessa förunderliga rapporter.

36. Medan de nu talade om detta, stod han själv mitt ibland dem

Enligt Joh. 20:19 hade lärjungarna dörrarna stängda av rädsla för judarna, men det hindrade inte Jesus från att komma in. Han bara stod där plötsligt mitt ibland dem.

och sade till dem: "Frid vare med er." Mark. 16:14 f. Joh. 20:19 f.

Hälsningen var den vanliga judiska, men i detta sammanhang säger den oss mycket, nämligen när vi beaktar att Jesus strax före hade vunnit den nämnda friden åt oss genom sitt lidande och sin död för våra synder. Det råder fred mellan himmel och jord, mellan Gud och människorna. Gud är tillfreds, och Jesus förkunnar detta. [Se även särskild predikan om Jesu frid enligt Joh. 14:27]

37. Då blev de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde, att det var en ande de såg.

De elva var ännu så helt fixerade vid Jesu död, att de helt omedvetet förutsatte att det inte kunde vara han. Dessutom var ju dörrarna stängda, så att ingen av kött och blod borde kunna komma in. Alltså måste det vara en ande, var deras naturliga reaktion. Här besannas det som sägs i Rom. 10:17: Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord. Jesus hade utlagt skrifternas profetior för Emmauslärjungarna, och de trodde nu. På samma sätt måste Jesus öppna också de elvas sinnen med hjälp av skrifterna. Vers 44 f. Det är tydligt, att andra människors vittnesbörd om egna upplevelser inte är nog. Vittnesbördet måste vara förankrat i skrifterna, för att tron ska kunna tändas. Här ges oss alltså ett recept för ett vittnesbörd som har kraft med sig.

38. Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan?
39. Sen här mina händer och fötter och se, att det är jag själv; ja, ta på mig och se. En ande har ju inte kött och ben, som ni ser att jag har."
40. Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och fötter.
41. Men då de ännu inte trodde för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: "Har ni här något att äta?" Joh. 21:5, 10.
42. Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43. och han tog det och åt av det i deras åsyn.

Jesus behövde inte mat efter sin uppståndelse, men han åt för att visa att han var kroppsligen uppstånden från de döda. När han uppväckte Lasarus, då uppväckte han honom bara till det timliga livet, så att han åter måste dö. Men Jesus hade uppstått till sin härlighets kropp som den förste av oss alla, som uppstår till evigt liv.

44. Och han sade till dem: "Det är så som jag sade till eder, medan jag ännu var ibland er, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna." Luk. 9:22, 18:31 f.

Alla profetiorna om honom gick i uppfyllelse. Något annat var inte möjligt, eftersom profetiorna, såsom allt Guds ord i övrigt, var givna av Guds Ande. Det är därför viktigt att ge akt på vad som verkligen står skrivet. Gud har inte låtit nedteckna någonting i onödan.

45. Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstod skrifterna.
46. Och han sade till dem: "Det är skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk och först i Jerusalem. Apg. 13:38. 1 Joh. 2:12.

När nu Jesus frälsningsverk var fullbordat, så att han hade vunnit rättfärdighet och syndaförlåtelse åt mänskligheten, då var följande åtgärd att förkunna detta för alla och genom budskapets inneboende kraft förmå dem att vända om från tron på sin egen rättfärdighet till Guds nåd och förlåtelse, en omvändelse från fåfänga rättfärdighetsgärningar i eget namn - till tro på en rättfärdighet av nåd i Jesu namn.

Ordet bättring är misslyckat så tillvida att det inte uttrycker hur radikal förändring det är fråga om. Människan kan inte förbättra eller bättra på sitt av synd fördärvade naturliga sinnelag gentemot Gud. Men genom evangeliet ges ett helt nytt och andligt sinnelag. En rätt bättring är att tro evangelium om syndernas förlåtelse.

Det var naturligt, att evangeliet skulle predikas först åt Israels folk, eftersom de - trots sin avoghet och halsstarrighet mot Gud - ändå var Guds egendomsfolk enligt Guds tidigare förbund med dem. Men också hednafolken, d.v.s. alla andra folk än judarna, skulle få del av detta evangelium. Jes. 47:6. Genom Kristi verk är nämligen hela världen ett Guds egendomsfolk. Det jordiska Israel var en försvinnande bild av det i Kristus evigt bestående andliga Israel.

48. Ni kan vittna om det. Joh. 15:26 f.

Det som Jesus sade var egentligen ingenting nytt för lärjungarna. De hade åhört Jesu undervisning om det, men de hade förträngt det, när allt såg ut att gå om intet genom Jesu korsfästelse och död. Nu däremot, när Jesus åter levde, fick orden aktualitet för dem. Situationen var helt förändrad. Eftersom Jesus levde, var det självklart att hans lära skulle förkunnas för världen. Och vem skulle göra det om inte hans lärjungar?

49. Och se, jag vill sända till er, vad min Fader har lovat. Men ni ska stanna kvar här i staden, till dess ni blir beklädda med kraft från höjden." Joh. 14:26, 16:7. Apg. 1:4,12, 2:1 f.

Men för att kunna utföra förkunnaruppdraget framgångsrikt behövde lärjungarna både ledning och stöd och kraft. Jesus skulle inte vandra med dem på samma sätt som tidigare. Men han skulle ändå vara med dem, nämligen genom Anden. Den kraft som lärjungarna skulle få var Anden, som Fadern hade lovat sända.

 

Sammanfattning

Jesus är verkligen uppstånden från de döda, inte bara andligen eller själsligen utan även kroppsligen. Men det skulle visa sig, att vissheten om hans uppståndelse kom varken genom andras vittnesbörd om deras upplevelse av honom eller genom att han själv visade sig. Det fordrades Skrifternas vittnesbörd för att väcka tro, eftersom endast dessa är och innehåller Guds kraft till tro. Även Jesus själv måste använda skrifternas vittnesbörd för att förmå lärjungarna att tro. Men när man har fått tron på Jesus som uppstånden är man villig att föra budskapet vidare.