Treenighetssöndagen

Den dolde Guden

Joh. 15:1-10

 

1. Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.

Gud Fader har planterat vinträdet i sin vingård d.v.s. han har sänt sin Son i världen. Här är det inte fråga om bara personen Jesus utan med honom allt vad han står för, nämligen hans frälsningsverk och budskapet om detta. Det finns bara ett sant vinträd, en sann lära, genom vilken det ges frälsning åt världen.

2. Var gren i mig, som inte bär frukt, den tar han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den ska bära mer frukt. Matt. 15:13.

Grenarna är i första hand israeliterna, Guds egendomsfolk, men också alla till Kristus döpta, samt i sista hand också hela världen, vilken omfattas av Jesu försoningsverk. Jesus och hans verk ger genom evangeliet näring åt grenarna. Fadern står över allt och sköter grenverket i avsikt att få en god skörd. Men allteftersom grenarna mångfaldigas och evangeliet utbredes, visar det sig, att många grenar trots allt inte bär någon andlig frukt. Dessa suger åt sig evangeliets sken men föraktar dess kraft. Sådana grenar tar Fadern bort. Andra grenar visar sig bära frukt. Dessa har tagit emot Kristi lära med glädje och fört den vidare som bekännelse. Men även dessa grenar bär på ofruktsamma delar, utväxter i form av vanföreställningar som härrör från djävulen och människans av synd fördärvade natur. Sådana utväxter rensar Fadern bort med Sanningens ord. På det sättet får han en allt större del av evangeliets rikedom att flöda fram i bekännelsen.
Man brukar förknippa Faderns beskärningar med sjukdomar och svårigheter som drabbar människan. Visserligen använder Fadern sådana, men jordiska motgångar och lidanden i sig biter inte på lögnens utväxter. Endast tillsammans med Ordets undervisning blir lidandet till nytta. Det är Ordet som har skärpan och kraften. Ett exempel på Guds beskärningar är hans handlande med konung David för att bryta hans högmod. Han lät honom först falla i svår synd och lät sedan denna synd falla tungt på hans samvete.

3. I är redan nu rena i kraft av det ord, som jag har talat till er. Joh. 13:10. Apg. 15:9.

Lärjungarna var redan rensade (B2000 'ansade') i den meningen att de, med undantag av Judas, hade anammat Jesu rena evangelium, som innebär syndernas förlåtelse och därmed rättfärdighet inför Gud. Joh. 13:10, 11.

4. Förbliv i mig, så förblir också jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förblir i vinträdet, så kan ni det ej heller, om ni inte förblir i mig. Joh. 6:56.

Jesus visste väl, att Guds makt genom Ordet skulle bevara lärjungarna i tron på honom, men han ville att lärjungarna skulle vara medvetna om betydelsen av förhållandet mellan honom och dem.
Enligt vårt naturliga tänkesätt är det vi som ska försöka prestera god andlig frukt. Men så fungerar det inte, för det blir bara ond frukt. Den goda frukten kommer via Jesusträdets sav som är hans Ord. Framför allt är det ordet om hans rättfärdighet, som ges oss helt utan vår förtjänst. Likaså att vår frälsning och salighet är en ren gåva av ren nåd, som vi har i Krstus helt utan vår medverkan. Att tro detta är att förbli i vinträdet Kristus.

5. Jag är vinträdet, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kan ni inte göra någonting. 1 Kor. 12:12, 27. 2 Kor. 3:5. Fil. 2:13.

Det är en lag som inte rubbas, att det rena evangeliet om frälsning av nåd allena verkar mycken god frukt i form av tro och tillit till Ordet och en bekännelse, som är inspirerad av Ordet. En Jesu lärjunge kan inte verka på egen hand. Om livsflödet från stammen inte kommer in i grenen, då avstannar dess liv. Orden 'ty mig förutan kan ni inte göra någonting' inbegriper allt från tanke, initiativ och beslut till verkets fullbordan. Denna lära om stammens och grenarnas förhållande till varandra är grundläggande i sann kristendom. Gud ger aldrig sin hjälp som ett tillskott till vår egen förmåga, utan han verkar själv allt i sina barn genom sitt mäktiga Ord.

6. Om någon inte förblir i mig, så kastas han ut som en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp. Matt. 3:10, 7:19.

Den som inte håller fast vid Guds nåd i Kristus som en gåva av ren nåd, utan som därtill räknar med egna förtjänster såsom god vilja, gudsfruktan, ståndaktighet i tron mm sådant, den är redan att likna vid en avbruten gren utan kontakt med stammen. Det finns ingen återvändo för dem som på ett sådant sätt lämnar evangeliet, eftersom kraften till omvändelse finns endast i det rena evangeliet, som är utan tillägg eller avdrag. Det sken av gudsfruktan som en sådan människa eventuellt har, försvinner inför Guds domstol.

7. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så må ni be om vadhelst ni vill, och det ska ges er. Joh. 14:13, 16:23, 26f. 1 Joh. 3:22.

Jesus ger här ett exempel på konsekvenserna av föreningen mellan stammen och grenen. Han konstaterar att lärjungens alla böner går fram och blir besvarade. Bönen kan gälla vad som helst. Det som lärjungen ber om ska ske utan villkor. Om en bön inte blir besvarad, måste felet ligga i förbindelsen mellan grenen och stammen: Har man inte tagit till sig hans lära? Har man gjort sig egna föreställningar? Är det faktiskt Jesu andlige lärjunge som har bett, eller var det fråga det gamla sinnets egoistiska tankar?

8. Därigenom blir min Fader förhärligad, att ni bär mycken frukt och blir mina lärjungar. Matt. 5:16. Fil. 1:11. 1 Petr. 2:12.

Fadern blir förhärligad genom det som han verkar i och genom sina barn. Det är nämligen Faderns verk genom Sonen och Anden att människor blir hans barn och lärjungar. Vidare är det Faderns verk genom Ordet och Anden att dessa bär frukt i form av bekännelse av Kristus. Alla de tolv var Jesu lärjungar i yttre mening, men bara elva blev det i den mening som Jesus här avser.

9. Såsom Fadern har älskat mig, så har också jag älskat er; förbliv i min kärlek.

Jesu kärlek till lärjungarna är gudomlig, ren och djup så som Faderns kärlek till Sonen. Jesus vill att lärjungarna ska förbli i tron på hans kärlek. Den som tror på Jesu gudomligt djupa kärlek är också innesluten i denna.

10. Om ni håller mina bud, så förbliver ni i min kärlek, likasom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Joh. 8:29, 14:15, 21.

Om någon anammar Jesu lära, då är och förblir han i Jesu kärlek. Hans kärlek finns nämligen uppenbarad i hans ord och lära, evangeliet om hans ställföreträdande lidande för världens frälsning. Den som tror hans ord åtnjuter i detta hans kärlek. På liknande sätt är Jesus inbegripen i Faderns kärlek då han tror Faderns ord till honom.
Man kan inte förbli i Jesu kärlek genom att hylla honom som person under det att man förbigår hans ord och lära. Vägen till hans kärlek går nämligen genom det som han säger och lär.

_________

Denna text, som talar om trons gemenskap med Kristus, dess nödvändighet och funktion, har inget gemensamt med handbokens rubrik för denna dag 'Den dolde Guden'. Uttrycket 'den dolde Guden' är för övrigt helt omöjligt i kristen förkunnelse. Guds väsen övergår visserligen allt mänskligt förstånd, som det sägs i introduktionen för dagen, men därmed är ju också sagt att vi inte kan veta eller säga något om det och får inte heller. Det däremot som Gud har uppenbarat om sig i sitt Ord vill han ha förkunnat. Visserligen är också det fördolt för visa och kloka, men helt uppenbart för trons folk. Bara så som han har uppenbarat sig vill han bli förkunnad, inte som dold, inte heller för att bli begapad med förvåning, likt judarnas förhållande till Jesu underverk, utan sedd med trons ögon likt den som sade: 'Ett vet jag: att jag som var blind, nu ser'. Förkunnar man Gud som dold, talar man för det mänskliga förståndet och kommer ingenting åstad. Förkunnar man däremot Gud som uppenbarad, till den del han vill bli uppenbarad, då talar man för tron och förmedlar evigt liv genom Guds uppenbarelse i Kristus.