Tredje söndagen före fastan eller septuagesima

Den oförtjänta nåden

Matt. 19:27-30

 

Denna text hör till samma ämnesområde som kapitlen 24 och 25, där Jesus beskriver det kommande resultatet av sitt lidande för världen och det därav framsprungna evangeliets öden bland människorna.

27. Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: "Se, vi har övergett allt och följt dig; vad ska vi få för det?" Mark. 10:28 f. Luk. 18:28 f.

I den rådande situationen var Petri fråga naturlig. Jesus hade då ännu det stora försoningsverket framför sig. Han hade inte ännu 'satt sig på sin härlighets tron' d.v.s. uppenbarat sin härlighet. Bortsett från att Jesus hade kommit i världen och gjort en del tecken, var allt som förr, d.v.s. man levde ännu i löftets tid. Men lärjungarna hade redan hunnit ställa om sitt liv. Skulle det bli någon kompensation för deras försakelser, eller var det allt bortkastat?

28. Jesus svarade dem: "Sannerligen säger jag er: När världen föds på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron,

Visst skulle det bli kompensation, inte bara till täckande av förlusterna utan mångfaldigt och hundrafalt, och den skulle ges redan här i tiden. Mark. 10:30. Därtill skulle ges ett evigt liv. Grunden för allt skulle vara den Människosonens upphöjelse på ett avrättningskors, som i människors ögon skulle se ut som ett fullständigt nederlag, men i realiteten innebära en 'världens nyfödelse', en nyfödelse mera genomgripande än ett nyskapande av jorden och världsalltet i yttre bemärkelse. Hela världen skulle i Gudasonens person renas från syndaskuld och uppstå i ny och rättfärdig gestalt.
'Människosonens härlighets tron' är den position och maktställning som han uppnår genom fullbordandet av sin stora uppgift.

då ska också ni, som har följt mig, få sitta på tolv troner som domare över Israels tolv stammar. Jes. 65:17. Dan. 7:9 f. Matt. 25:31. Luk. 22:29 f. Upp. 3:21, 20:4, 21:1 f.

Detta Människosonens verk skulle föra med sig en domsmakt som hans lärjungar skulle komma att använda. Lärjungarnas utövande av domsmakt skulle ske här i tiden - i analogi med att också den övriga 'ersättningen' ges redan här i tiden. Domsmakten skulle grunda sig på det faktum att världen - i och genom Kristi person och i hans gärning - redan har sonat sina brott mot Gud och därför skall få en frikännande dom. Denna dom skall Kristi lärjungar förkunna åt vemhelst de möter. Så som Herren Kristus hade makt att förlåta synder i kraft av sin försoningsgärning, skall också hans lärjungar utdela förlåtelse på samma grunder m.a.o. använda den s.k. nyckelmakten. Lärjungarnas 'troner' är delaktigheten i resultatet av Människosonens verk.

'Israels (alla) tolv stammar' betyder fulltalighet. I Kristi seger är hela världen ett sant Israel, ett Guds folk, heligt och rent. Och så långt är allt gott. Men det skulle dock komma att ske, att 'många av de första skulle bli de sista'. Av alla dem som skulle bli tillerkända denna frikännande dom skulle många komma att bli ohörsamma och genom otro dra över sig en annan dom, en fällande dom. En sådan dom har Kristi lärjungar emellertid inte rätt att uttala över någon, då inte ens Jesus själv gjorde det, (Joh. 12:48, 3:18) och knappast skulle väl en sådan uppgift vara något som lärjungarna med längtan ville se fram emot.

Lärjungarna fick inte annat än evangeliet till arbetsredskap (Mark. 16:15), men detta var fullt tillräckligt, eftersom himmelrikets båda nycklar, lösandet och bindandet, ligger inneslutna i evangeliet. Evangeliet har nämligen två slags verkningar:
1) en frikännande dom med liv och salighet, egentligen ägnad åt alla; samt
2) förhärdelse med fällande dom och evig förtappelse för dem som förkastar evangeliet.

Lösandet från synden består däri att evangeliet genom den Helige Ande verkar tro i människan och övertygar henne om hennes synders förlåtelse i Kristi blod.
Bindandet i synden består däri, att människans onda sinnelag blir uppdagat och bekräftat genom att hon inte accepterar evangeliet. Luk. 2:35. Människan lägger därmed själv domen på sig. Joh. 3:18. Eftersom Guds Ande är i Kristi ord, evangeliet (Joh. 6:63), är ett avvisande av evangeliet detsamma som synd mot den Helige Ande. Detta är den synd som för människan till förtappelsen. Matt. 12:32.

29. Och var och en som har övergivit hus eller bröder eller systrar eller far eller mor, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han ska få mångfaldigt igen, och ska få evigt liv till arvedel. 1 Mos. 12:1,2. 5 Mos. 33:9. Job. 42:12 f. Mark. 10:29 f. Hebr. 10:34

Utom denna upphöjelse till domare skulle lärjungarna också få ersättning för de jordiska anförvanter och ting som de för Kristi namns skull måste överge. Men hur är det möjligt att den som förlorar mor eller syskon ska få dessa mångfaldigt igen här i tiden? Svaret är, att det här görs ett byte av de förlorade jordiska anförvanterna mot andra, till vilka Kristi lärjungar har en högre och mycket närmare släktskap, nämligen alla andra Kristi lärjungar i alla tider. Mark 3:33. Vidare: Allt det jordiska goda, som är försvinnande, byts mot det himmelska goda, som är bestående. Dessa byten görs emellertid av alla Kristi lärjungar även om de inte alltid måste avstå synligt från det jordiska goda. Matt 10:39

30. Men många som är de första ska bli de sista, och många som är de sista ska bli de första." Matt. 20:16. Mark. 10:31. Luk. 13:30

Dessa ord har en vid tillämpning, men de torde här närmast syfta på sant och falskt lärjungaskap. Många är ivriga att tjäna Gud, men de gör det i ett köttsligt sinne och tar äran åt sig själv. Dessa blir 'de sista' d.v.s. går miste om lönen. Andra däremot, vilka under lärjungaskapets tid under medvetande om sin svaghet har tytt sig till Guds nåd allena, skall komma före d.v.s. få ut lönen, den salighet som Gud i Kristus av nåd har berett åt världen.

Denna text lär oss,
1) att det är en nåd att få utstå vanära och fördömande i världen för Kristi skull, eftersom förmånen att få dela Kristi domsmakt och vara med om att tillsäga syndare en frikännande dom i kraft av Kristi verk övergår vida den förnedring vi får utstå i världen, samt
2) att det är en nåd att för Kristi skull nödgas överge något av det försvinnande jordiska goda, eftersom ersättningen är mångfaldig och bestående.