Påskdagen

Kristus är uppstånden

Joh. 20:1-10

 

1. Men på första veckodagen om morgonen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen från graven. Matt. 28:1 f. Mark. 16:1 f. Luk. 24:1 f
2. Då skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit Herren bort ur graven, och vi vet inte, var de har lagt honom."

'Den lärjunge som Jesus älskade' är evangelisten Johannes som kallar sig själv så. Joh. 21:20,24. Orden 'vi vet inte' tyder på att det hade varit flera kvinnor med Maria från Magdala vid graven. Luk. 24:10. Men evangelisten Johannes nämner här bara Maria, eftersom det var hon som kom med budskapet till honom och Petrus.

3. Då begav sig Petrus och den andre lärjungen åstad på väg till graven.

De ville uppenbarligen se om det verkligen förhöll sig så som Maria berättade.

4. Och de sprang båda på samma gång; men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven.
5. Och när han lutade sig ditin, såg han linnebindlarna ligga där; men han gick inte in.
6. Sedan, efter honom, kom också Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick då se, hur bindlarna låg därLuk. 24:12
7. och hur duken, som hade varit höljd över hans huvud, inte låg tillsammans med bindlarna, utan för sig själv på ett särskilt ställe, hopvecklad. Joh. 11:44
8. Då gick också den andre lärjungen ditin, han som först hade kommit till graven; och han såg och trodde.
9. De hade nämligen ännu inte förstått skriftens ord, att han skulle uppstå från de döda.Hos. 6:2. Luk. 24:25,44,45. 1 Kor. 15:4

Johannes såg vad Petrus såg och blev förvissad om att Jesus inte var kvar i graven. Åtminstone så långt trodde Johannes kvinnornas ord. Men huruvida han trodde att Jesus var bortförd eller att han hade uppstått från de döda, är svårt att säga helt bestämt utifrån textorden. [CS1878 har dock ställt det förra alternativet främst.] [
I SF1998 har man av oförklarlig anledning skrivit ‘förut icke’ i stället för ‘ännu icke’ för det grekiska ordet 'oudepå' i vers 9. Därmed har man styrt textens innebörd så att Johannes nu verkligen trodde att Jesus hade uppstått. Då verbformen 'ädeisan' också bör kunna förstås som imperfektum, bör meningen bli 'Ty ännu förstod de inte skriften'. Om man utgår från att Johannes trodde att Jesus var uppstånden från de döda, blir sammanhanget mellan verserna 8 och 9 i varje fall konstigt: Johannes trodde, ty de hade inte - förstått skrifterna. Men om man istället utgår ifrån innebörden att Johannes trodde att kroppen var bortförd, blir meningen begriplig.]

Nej, lärjungarna fattade inte ännu varken skriftens vittnesbörd eller Jesu tal om sin uppståndelse bättre än vid det tillfälle som berättas i Luk. 18:34. Kvinnornas berättelse om vad änglarna hade sagt menade de vara bara löst tal. Luk. 24:11. Och när Jesus själv kom till dem tvivlade de ännu och trodde i förskräckelsen att de såg en ande. Luk. 24:36f.
Med denna sak, vad Johannes just då trodde, kunde få vara hur som helst, men lärjungarnas oförmåga att tro ger anledning att erinra oss om det faktum att inga under i sig, och inga änglatal heller, förmår väcka tron. Endast genom de heliga Skrifternas vittnesbörd tänds tron. Joh. 12:37. Luk.16:31. Denna regel gäller alla människor. Även 'de troende' behöver Skriftens vittnesbörd för att kunna tro.

Efter sin uppståndelse gick Jesus obehindrat genom stängda dörrar in till lärjungarna. På liknande sätt kunde han också nu stiga ut ur sina bindlar och ut ur graven utan att invänta hjälp eller rubba någonting. Men svetteduken var ändå bortflyttad från sin plats på bindlarna, för att lärjungarna skulle kunna se att ingen fanns kvar i bindlarna, oberoende av om de just då fattade den verkliga innebörden eller inte.
Vid Jesus gravläggning hade Nikodemus haft med sig hela 30 kg av en blandning av myrra och aloe till Jesu kropp. Joh.19: 39. Hur mycket bindlar det var fråga om nämns inte, men det var meningen att lindningen skulle vara stadig och täcka allt utom ansiktet. En sådan lindning torde, också utan kropp, mer eller mindre behålla sin form efter kroppen. Då det nu inte hade funnits anledning för Jesus att röra om bindlarna vid sin uppståndelse, bör bindlarna ha legat kvar ungefär i den form som de hade haft på hans kropp.

10. Och lärjungarna gick så hem till sitt igen.

Vad annat kunde de ha gjort? De var förundrade och villrådiga och i behov av att reda upp sina tankar. Vad hade hänt med Jesu kropp? Luk. 24:12.