Sjätte söndagen efter pingst eller apostladagen

I Herrens tjänst

Matt 16:13-19

 

13. Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sade: "Vem säger folket att Människosonen är?" Mark. 8:27f., Luk. 9:18f.

'Människoson' betyder egentligen bara en individ av människosläktet, och svarar så tillvida mot det faktum att Jesus var född till sann människa. Men detta var inte den innebörd som Jesus åsyftade. I dåtida litteratur och av Jesu samtida förknippades nämligen uttrycket 'Människoson' med en himmelsk gestalt som skulle komma för att hålla dom. [SH1972 s. 715] Jesus var den Människoson som omtalas i Dan. 7:13,14. Med facit i hand ser vi nu att 'Människosonen' också kan stå för det att Jesus i sin person var hela människosläktets representant inför Gud: Alla människor var i honom en enda människa.

14. De svarade: "Somliga säger Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna." Matt. 14:2, 17:10. Luk. 9:19.

Enligt Matt. 14:2 hade Herodes fått för sig att Jesus var Johannes döparen, som han hade låtit halshugga, och som nu hade återuppstått. I Mal. 4:5 profeteras det om Elias' återkommande.

15. Då frågade han dem: "Vem säger då ni att jag är?"

Här identifierar Jesus sig med Människosonen. Han visste mycket väl vad folket menade om honom och hade inte alls behövt fråga lärjungarna, men han ville ta upp ett samtal med dem för att ge dem ett tillfälle att bekänna sin tro på honom som Guds son.

16. Simon Petrus svarade och sade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." Joh. 6:69, 11:27. Apg. 9:20. 1 Joh. 4:15, 5:5.
17. Då svarade Jesus och sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas' son; ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen. 1 Kor. 2:10. Gal. 1:15f.

Man kunde säga, att Jesus gratulerar Petrus till att ha blivit föremål för Guds nådiga handlande. Det är ingen människa givet att på egen hand eller ens med andras hjälp kunna treva sig fram till sanningen om Jesus. Orsaken därtill ligger i människans genom syndafallet inbyggda ovilja att acceptera Jesu verkliga identitet. Det visar t.ex. judarnas inställning till honom. De hade både Skrifternas vittnesbörd och Jesu tecken att gå efter, men såg likväl inte vem Jesus var.
Här finns en anknytning till dagens rubrik 'I Herrens tjänst'. Jesus anger med dessa ord på vilket sätt vi kommer i Herrens tjänst. Vi människor av 'kött och blod' är helt blinda och främmande för Guds rike och kan inte utröna någonting om det. Men när Gud efter sitt behag och av ren barmhärtighet ger oss andlig syn genom sitt Ord och sin Ande, då blir vi samtidigt tagna i hans tjänst. Vi blir bundna genom evangeliets kunskap till Jesus, som själv är Ordet, Uppenbarelsen om Guds nåd. Eftersom det var Gud själv som genom sitt mäktiga Ord hade uppenbarat för Petrus vem Jesus var, var Petrus helt övertygad och fast i sin bekännelse. Detta är regel för alla som är undervisade av Guds ord och Ande. De har trons visshet, eftersom vissheten finns i evangeliet.

18. Så säger också jag dig, att du är Petrus ; och på denna klippa ska jag bygga min församling, och dödsrikets portar ska inte bli henne övermäktiga. Joh. 1:42. Ef. 2:20.

Jesu sätt att tilltala Petrus har en parallell i Matt. 16:23, där Jesus tilltalar Petrus med orden 'Gå bort, Satan!' Jesus tilltalar inte den nakna eller stumma individen utan den ande som besjälar människan, eftersom människans tal är styrt av den ande som behärskar henne. Eftersom Petrus nu i sin bekännelse är besjälad av trons och Sanningens Ande, tilltalar Jesus nu Petrus på detta sätt med de ovannämnda textorden. Jesus ger inte individen Petrus någon självständig makt eller egenskap av klippa, utan knyter egenskapen och makten till den bekännelsens Ande, som besjälar Petrus. Petrus är en mäktig klippa endast i sin bekännelse av Jesus som Messias, Guds Son. En parallell till Petrusklippan finns i t.ex. Jer. 1:18. Så är också hela Guds församling byggd på den sanna bekännelsens klippa - och är själv i samma bekännelse en klippa.

19. Jag ska ge dig himmelrikets nycklar; allt vad du binder på jorden, det ska vara bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det ska vara löst i himlen." Jes. 22:22. Matt. 18:18. Joh. 20:23.

Petrus skulle, tillsammans med alla som får denna himmelska kunskaps och bekännelses Ande, få den domsmakt som ligger i evangeliet om Messias, Frälsaren.
Evangeliet, som han skulle förkunna, har två slags verkningar:
1) en frikännande dom med liv och salighet, egentligen ägnad åt alla; samt
2) förhärdelse med fällande dom och evig förtappelse för dem som förkastar evangeliet.
Lösandet från synden består däri att evangeliet genom den Helige Ande verkar tro i människan och övertygar henne om hennes synders förlåtelse i Kristi blod.
Bindandet i synden består däri, att människans onda sinnelag blir uppdagat och bekräftat genom att hon inte accepterar evangeliet. Luk. 2:35. Människan lägger därmed själv domen på sig. Joh. 3:18.