Sjätte söndagen efter påsk

Väntan på den helige Ande

Joh. 7:37-39

 

37. På den sista dagen i högtiden, som också var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: "Om någon törstar, så kom han till mig och drick. 3 Mos. 23:36; Jes. 55:1; Joh. 4:14, 6:35; Upp. 22:17

Den törst som Jesus talar om är en andlig törst efter rättfärdighet d.v.s. efter syndernas förlåtelse. Matt. 5:6. Trots att Jesus ännu inte i tiden hade burit och borttagit världens synd, så gällde detta verk redan nu inför Gud som ett evigt fullbordat faktum, vars resultat redan nu kunde utdelas i form av syndernas förlåtelse. Alla människor är i behov av syndernas förlåtelse, eftersom ingen är rättfärdig inför Gud. Men de som verkligen törstar efter rättfärdighet och förlåtelse är få. Alla de övriga är alltfort andligen döda och känner inte en sådan törst. Fariséen och publikanen i templet exemplifierar dessa två tillstånd. Luk. 18:9-14. Jesu ordvalet 'Om någon törstar' antyder att han var medveten om att ytterst få av dem som då stod där hade en sådan törst. Detta var hans sorg. Av samma orsak rördes han till tårar när han var på väg till Jerusalem. Han ropade nu ut sitt budskap med hög röst, kanhända inte bara för att göra sig hörd, utan också på grund av att han visste att många inte trodde honom.

38. Den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram, som skriften säger." Jes. 12:3, 44:3, 58:11; Sak. 14:8

Det levande vatten som flyter fram från den troendes inre är samma budskap om Kristi nåd och tillräknade rättfärdighet som hon själv har fått del av. De som tror på Kristus kan inte motstå att bekänna honom inför sin omgivning, eftersom det är evangeliet självt som verkar sitt framflödande. Joh. 4:14, 6:63.

39. Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle få, ty Anden var då ännu inte kommen, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. Hes. 36:27; Joel 2:28; Joh. 14:16f., 16:7; Apg. 2:4, 19:2; Ef. 1:13

Johannes' uppfattar orden i vers 38 som en profetia om Andens utgjutande, som skedde en tid efter Jesu uppståndelse. Johannes nämner vidare, att orsaken till att Anden inte hade kommit då, var att Jesus inte ännu hade blivit förhärligad genom sitt försoningsverk. D.v.s. emedan försoningsverket inte var utfört i tiden, förelåg inte Guds evangelium om frälsningen uppenbarat i sin helhet ännu. Eftersom Guds Ande står för det fullkomliga eller hela Sanningen, på samma sätt som Fadern och Sonen, (Joh. 16:13) sände Gud Anden först då hela verket var fullbordat. Att Anden inte blev sänd förrän efter Jesu uppståndelse, betyder ändå inte att Anden inte skulle ha varit verksam tidigare, t.ex. hos alla Herrens profeter och hos lärjungarna. Joh. 14:16, 17.

Med uttrycket 'strömmar av levande vatten' menade varken Jesus eller Johannes att Anden är något slags opersonligt flöde. Anden är gudomens tredje person. Men han finns med med sin kraft i varje ord av Kristi evangelium, som flyter fram genom bekännelsen. Det är evangeliet som är flödet och tillika flödets källa. Men det är Anden som åstadkommer bekännelsen och evangeliets flöde, eftersom Anden bor i evangeliet. Det finns inget sant evangelium utan Guds Ande, likasom man inte heller kan ha Anden utan evangeliet. Guds Ande bor i människan endast i det fall att hon omfattar Kristi evangelium. Anden är nämligen intimt förbunden med evangeliet eller Ordet - som är Jesus själv. Joh. 16:14. Den som har Kristi lära, han har också Anden.

______________

Dagens tema 'väntan på den helige Ande' är visserligen relevant för Jesu tolv lärjungar under deras tid, eftersom de var tillsagda att invänta Andens utgjutande, men det är fel valt med tanke på oss som lever i Andens tid. Anden är redan utgjuten och ges åt oss genom Ordet. Ingen köttslig människa väntar på Anden, eftersom vi av naturen är fiender till Anden. Och de som av Guds nåd har fått Anden och blivit födda till andligt liv, de har ju honom redan. Därför är också handbokens böneformulering horribel, där man läser: 'Hjälp oss att ta emot den heliga Anden'. Inte är Anden heller beroende av människans mottagande. Anden är som vinden, som blåser var den vill och bemäktigar sig utan någon hjälp de människor som den vill. Joh. 3:8