Tredje söndagen efter pingst

Kallelsen till Guds rike

Luk. 19:1-10

 

1. Och han (Jesus) kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
2. Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.
3. Denne ville gärna veta, vem som var Jesus, och ville se honom, men han kunde det inte för folkets skull, ty han var liten till växten.
4. Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
5. När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus."

Jesu ord är inte bara ett uttryck för hans önskan om ett möte med Sackeus. Jesus visste nämligen genom sitt gudomliga allvetande att Sackeus i motsats till judarna i allmänhet var beredd att tro på Jesus och hans evangelium. Det var en ovillkorlig regel för Jesus att ta hand om alla som Gud Fader gav åt honom, och han gladde sig storligen för var människa som Fadern drog till honom. Joh. 6: 37, 39, 44.

6. Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
7. Men alla som såg det mumlade förargat och sade: "Han har gått in för att gästa hos en syndare."

Judarna såg med förakt på Jesus för hans sätt att inte göra åtskillnad mellan dem som judarna ansåg vara rättrogna och 'syndarna' som inte följde judarnas lagar och föreskrifter. Folket tyckte antagligen också, att Sackeus som en representant för ockupationsmakten inte var värd någons uppmärksamhet. Den glädje som Sackeus utstrålade vid mötet med Jesus måste snarare ha irriterat än glatt åskådarna.

8. Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: "Herre, hälften av mina ägodelar ger jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så ger jag fyradubbelt igen." - 2 Mos. 22:1. 4 Mos. 5:6f. Luk. 3:12f.
9. Och Jesus sade om honom: "I dag har frälsning kommit till detta hem, eftersom också han är en Abrahams son.

Sackeus hade i Jesus och hans förkunnelse funnit något som var värt mer än jordisk rikedom: himmelriket med syndernas förlåtelse. I glädjen över sin nyfunna andliga skatt skänkte han nu bort en del av sina jordiska ägodelar och var villig att gottgöra sina eventuella oförrätter mot dem som han hade haft att betjäna i sin tjänst. Uttrycket 'Abrahams son' betyder en människa som likt Abraham är rättfärdig genom tron på Guds nåd - i motsats till dem som vägrar tro på nåden och i stället hoppas vinna rättfärdigheten genom egna goda gärningar. 'Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.' Rom. 4:3.

Orden 'är en Abrahams son' ger emellertid också anledning att erinra om en ännu djupare innebörd: Sackeus blev inte då en Abrahams son. Han var det redan. Det som hände var att det som förut var fördolt nu blev uppenbart, nämligen att Sackeus var en Abrahams son redan i Guds fördolda rådslut. Gud hade uppenbarat sin nåd och frälsning för Sackeus av den orsaken att han hade utvalt honom till att vara en 'Abrahams son'. Det fanns ingen orsak hos Sackeus mer än hos andra människor varför Gud skulle ge just honom tron till frälsning, eftersom alla människor är lika djupt fallna och oförmögna till andlig tanke, vilja eller handling. Orsaken till Sackeus' frälsning fanns bara hos Gud. Orden 'har kommit' i denna vers och 'ty' i den följande understryker att det var Gud själv som handlade - inte Sackeus - dels genom utkorelsen och dels genom Jesus.

10. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat." Hes. 34:16. Luk. 5:32. 1 Tim. 1:15.

Dessa ord har två tillämpningar:

1. Allt, d.v.s. alla människor, som alla var förlorade, fallna i synd, blev genom Jesu försoningsgärning frälsta från syndens straff och därigenom också alla återfunna såtillvida att de åter kom in under Guds nåd och välbehag.
2. Detta evangelium blir sedan olika mottaget av människorna. De som finner sig till rätta med att vara i denna mening återfunna av Jesus, de åtnjuter denna allmänna frälsning i fullt mått. Sackeus var en sådan.
Men flertalet anser sig inte vara förlorade och därför inte heller i behov av att bli funna. Dessa utesluter därmed sig själva från delaktigheten av frälsningen. Jesus blev genom judarnas otro ständigt påmind om detta och gladde sig därför stort över Sackeus.