Andra söndagen efter pingst

Förgängliga och oförgängliga skatter

Luk. 12:13-21

 

13. Och en man i folkhopen sade till honom: "Mästare, säg till min bror, att han skiftar arvet med mig."
14. Men han svarade honom: "Min vän, vem har satt mig till domare eller skiftesman över er?"

Mannen hade gjort sig stort bekymmer om det jordiska, större än om sin andliga situation. Han förstod inte Jesu uppgift i världen och var omedvetet på väg att försöka styra Jesu verksamhet in på en jordisk linje.
Jesus kallar mannen sin vän, trots att denne uppenbart är styrd av sitt köttsliga sinne. Jesus ser honom nämligen - tillika med Judas, förrädaren, som han också kallade sin vän - redan nu som en bland alla människor som han med sitt blod har friköpt från synden. Han tillräknar inte sina fiender deras fiendskap, utan ser dem som försonade och vänner. Visserligen såg han också ofta Satans list bakom människors ord och kunde säga det åt dem.

15. Därefter sade han till dem: "Se till , att ni tar er till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror inte på att hon har överflöd på ägodelar." 1 Tim. 6:7f.

Girigheten eller habegäret (B2000) kan ingen människa släcka ut. Benägenheten finns alltid kvar. Men det är fråga om vad som styr människans livsinriktning. När evangeliet om himmelriket tar säte i människans hjärta, då mister det jordiska samlandet sin dominerande ställning. Textorden kan därför också uttryckas med orden i Matt. 6:33: Sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet.

16. Och han framställde för dem en liknelse; han sade: "Det var en rik man, vars åkrar bar ymniga skördar.

Mannen representerar inte bara några få utan är en bild av alla människor, åt vilka Gud har gett sina gåvor.

17. Och han tänkte vid sig själv och sade: 'Vad skall jag göra? Jag har ju inte rum nog för att inbärga min skörd.'
18. Därefter sade han: 'Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem ska jag samla in all min gröda och allt mitt goda.

Mannen går helt in för att samla in allt, i och för sig en vällovlig föresats, men han säger 'min skörd', 'mina lador', 'min gröda', 'mitt goda' utan tanke på att allt dock är en gåva av Gud. Alla människor har innerst denna drift och inställning mot Gud och hans gåvor i enlighet med sin genom syndafallet fördärvade natur.

19. Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott förvarat för många år; ge dig nu ro, ät, drick och var glad. 'Jak. 5:5.

Gud missunnar oss visserligen inte detta livets goda, Pred. 3:12, 13, men det är allt förgängligt och ger i och för sig ingen bestående glädje. Pred. 11:9. Vårt livs inriktning bör vara att först och främst ta vara på de himmelska skatterna och sedan därvid njuta det jordiska goda som en gåva från Gud - inte som något förtjänat. Matt. 6:33. 1 Kor. 15:32.

20. Men Gud sade till honom: 'Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem ska då få, vad du har samlat i förråd?' - Job. 27:8. Psalt. 39:7.

Den lekamliga döden kommer alltid överraskande som en tjuv för den som lever i otro. 'Natt' är också ett uttryck för självbedrägeriets mörker. 1 Tess. 5:5. Och mörkret är ett uttryck för andlig död, vilken i sin tur också innebär evig död. Frågan 'Vem ska får det?' är retorisk. Mannens samlande nyttar varken honom själv eller någon annan. Människan kan inte ta något varken åt sig själv eller åt någon annan. Allt är Guds gåvor.

21. Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men inte är rik inför Gud." 1 Tim. 6:9, 17f.

Det enda viktiga och angelägna för människan är att tro evangeliet om frälsningen i Kristus. Den som har Kristus och hans nåd är rik inför Gud. Sen må det vara hur det kan med det jordiska skattsamlandet. Också de troende är hela livet behäftade med sin jordiska naturs samlarbegär, men de är rika i Kristi nåd genom tron.