Tjugofemte söndagen efter pingst

Från död till liv

Joh. 6:37-40

 

37. Allt vad min Fader ger mig,

Jesus talar här, liksom på flera andra ställen i samma kapitel, om dem som kommer till tro på honom, de av Fadern av evighet utvalda. Jesus kallar dem Faderns (egna eller egendom), och de förblir Faderns till evig tid, men Fadern överlåter dem som en kärleksgåva åt Sonen att ha vård om. Joh. 17:6.

Budskapet om Faderns egenmäktiga handlande i utkorelsen är en stötesten för allt mänskligt förnuft. Men denna lära är en central del av evangeliet och skall predikas fritt åt alla och envar, för att tas emot i personlig tillägnelse. För dem som har kommit därhän, att de inte ser sig ha annan råd än att acceptera detta budskap, för dem är det ett ljuvligt och kärt budskap, eftersom det säger dem att deras salighetsgrund inte är beroende av deras egen svaghet utan ligger säker i Faderns rådslut.

det kommer till mig;

Med dessa ord säger Jesus, att Faderns utvalda obevekligen kommer till honom d.v.s. anammar frälsningen i personligt åtnjutande. De kan inte göra annat, eftersom detta är en följd av den allsmäktige Faderns givande av sin egendom åt Sonen.

och den som kommer till mig, honom ska jag sannerligen inte kasta ut. Joh. 17:6 f.

Dessa, som kommer till Jesus för att få del av hans rättfärdighet och syndernas förlåtelse, de kommer i stor ödmjukhet med sorgset sinne under medvetande om egen ovärdighet och syndfullhet. Jesus har dem i åtanke och vet att de behöver få höra just dessa tröstens ord av honom. Ändå är det inte de till honom kommandes bedrövelse som får honom att ta emot dem, utan det att de är Faderns gåva till honom. Han kan inte förkasta sin Faders kärleksgåva.

38. Ty jag har kommit ned från himlen, inte för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. Matt. 26:39 f. Joh. 4:34, 5:30.

Denna Jesu bekännelse beträffande sitt uppdrag var ett ständigt ämne till irritation för i synnerhet fariséerna och de skriftlärda, som inte ville veta av att Jesus hade ett uppdrag från himlen utan menade att han var en bedragare som var ute i eget ärende. Jesus betonar här, att hans omsorg om dem som Fadern ger åt honom, inte är bara hans idé utan baserar sig på Faderns uppdrag.

39. Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag inte ska låta någon enda gå förlorad av dem som han har gett mig, utan att jag ska låta dem uppstå på den yttersta dagen. Joh. 10:28 f., 17:12, 18:9.
40. Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han ska ha evigt liv, och att jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen." Joh. 3:15 f., 11:24 f.

Här, och för övrigt i hela hans översteprästerliga förbön, talar Jesus inte om Faderns allmänna nådevilja angående alla människor utan om hans vilja angående de utvalda. Faderns vilja angående dessa ska ses utifrån det faktum att dessa är och alltid kommer att förbli Faderns egendom. Jesus uppfyller plikttroget och obevekligt sin Faders vilja, eftersom Fadern älskar honom och han älskar Fadern. Efter tiden av omvårdnad under Jesus kommer dessa 'Faderns välsignade' att gå in i Faderns rike, nämligen på den yttersta dagen. Matt. 25:34.

Den uppståndelse som här nämns, är en uppståndelse till evigt liv i kontrast till de ohörsammas uppståndelse till evig död. Uppståndelsen till evigt liv på den yttersta dagen innebär ett återupptagande av det andliga liv i Guds gemenskap som de utvalda redan har börjat under jordelivet, men uppståndelsen för med sig en upptrappning till direkt åskådning av det som de tidigare bara har upplevt genom tron.