Tjugofjärde söndagen efter pingst

Medborgare i två riken

Luk. 12:4-7

 

4. Men jag säger er, mina vänner: Frukta inte för dem som väl kan dräpa kroppen, men sedan inte har makt att göra något mer. Matt. 10:28 f. 1 Petr. 3:14.

Jesus undervisar sina lärjungar. Han har talat om fariséernas falskhet, som dock skulle bli uppenbar. Han har uppmanat lärjungarna att akta sig för att följa dem i deras falska lära. Det är inte farligt att tala och handla emot deras föreskrifter. De kan bara döda kroppen - vilket Jesus med många efterföljare skulle komma att erfara. Den som inte följer deras lära, utan håller sig till Jesu evangelium, blir bevarad till själen och får sin kropp tillbaka hel i den eviga världen.

5. Jag vill lära er, vem ni ska frukta: frukt honom som har makt att sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.

Onda människors makt att dräpa kroppen är egentligen skenbar. Ytterst sett är det Gud själv som bestämmer över människans jordiska livs längd. När han låter människor döda, är det han som gör det. Job. 1:21. Luk. 12:20. Det krävs det domsmakt för att kasta någon i den eviga elden. Bara Gud har denna makt - inte djävulen. Men Gud har gett den vidare åt sin Son. Joh. 5:27. Upp. 1:18. Matt. 28:18. Sonen har rätt och makt att sända människor till helvetet. Honom ska vi därför frukta och älska som Gud själv. Ps. 2:12. Han låter domen falla över de ohörsamma redan vid evangeliets predikan och fastställer den på den yttersta dagen. Jesus var i allmänhet sparsam med att nämna sig själv i sådana sammanhang. Ofta använde han omskrivningen 'Människosonen'.

6. Säljs inte fem sparvar för två skärvar? Och inte en av dem är glömd hos Gud.

Den som fruktar Gud har ingenting att vara rädd för. Eftersom det är Gud som rår över människans liv och eviga välfärd, får vi vara helt trygga. Under världens förföljelser kan det se ut som om Jesu lärjungar skulle vara bortglömda av Gud, men verkligheten är den motsatta. Han har omsorg också om obetydligare varelser.

7. Men på er är till och med alla huvudhåren räknade. Frukta inte; niI är mer värda än många sparvar. Luk. 21:18. Apg. 27:34.

Ingenting har värde i sig själv. Alltings värde består i det värde som Gud ger det. Skapelsen har det värde som han tillmäter det som dess skapare. Men människorna är i en särställning i förhållande till skapelsen i övrigt. Gud har gett människorna värdet av sitt eget liv genom Sonen som han utgav i döden för att frälsa människorna från syndens följder. Joh. 3:16. Detta värde som Gud har gett människorna är oföränderligt, eftersom han själv är oföränderlig.

_______________

Texten är inte kongruent med handbokens tema för dagen. Den behandlar inte våra plikter eller vårt tjänande i de två rikena, det himmelska och det jordiska, utan den beskriver Guds folks villkor i denna onda värld.

Världen, som är ledd av djävulen hatar Gud och hans Ord och därmed också Ordets bekännare. Men Gud är starkare än världen och beskyddar sina barn från allt ont. Om han än tillåter världen att dräpa kroppen, är ingen egentlig skada skedd, eftersom han i varje fall ger en ny och fullkomligare kropp i sitt rike vid uppståndelsen. Däremot går världens barn genom sin avvisande inställning till Gud och hans nåd en ond död och evig pina till mötes.