Tjugoandra söndagen efter pingst eller reformationsdagen

Trons grund

Matt 16:1-4

 

1. Och fariséerna och sadducéerna kom dit och ville sätta honom på prov;

Fariséerna och sadducéerna bekämpade annars varandra, men när det gällde att försöka få Jesus i vanrykte som en falsk profet, då kunde de förenas i gemensam aktion.

de begärde, att han skulle låta dem se något tecken från himlen. Matt. 12:38 f. Mark. 8:11 f. Luk. 11:16.

Jesus hade redan utfört flera underverk, men de ville inte tro att han gjorde det i Guds kraft eller i egenskap av Messias, utan de menade att han använde sig av onda makter. Matt. 12:24. Naturligtvis antog de, att han inte skulle förmå göra något som t.ex. Josua med solen (Jos. 10:12) eller Elias med eld från himmelen, (2 Kon. 1:9 f.) men om de ändå skulle få honom att försöka och så komma till korta, då skulle de ha bevis på att han var en bedragare, och hans anseende hos folket skulle sjunka.

2. Men han svarade och sade till dem: "Om aftonen säger ni: 'Det blir klart väder, ty himlen är röd',
3. och om morgonen: 'Det blir oväder i dag, ty himlen är mulen och röd.' Ja, om himlens utseende förstår ni att döma, men om tidernas tecken kan ni inte döma.

Frågan gällde hela tiden huruvida Jesus var den utlovade Messias eller inte. Jesus påpekar det märkliga i att judarna nog kunde bedöma ganska rätt ifråga om sådana ganska obeständiga och nyckfulla ting som vädret, men inte kunde fatta att de profetiska och mosaiska skrifternas utsagor om Messias nu hade gått i fullbordan och att de underverk som Jesus gjorde var just Messias' tecken.

4. Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men inget annat tecken ska ges det än Jonas' tecken."

Med det 'onda och trolösa släktet' menas visserligen judarna i gemen och deras andliga ledare men med dem också alla människor utan undantag, nämligen i sitt naturliga och oomvända tillstånd. Detta släkte står i motsats till ett annat släkte, som är gott och gudfruktigt, nämligen alla de människor som är födda på nytt till ett andligt liv genom Guds ord.
Visst gjorde Jesus underverk bland judarna, men dessa under blev inga tecken för dem. De underverk som Jesus gjorde, och även de under som hans efterföljare gör i hans namn, är nämligen till för dem som tror, för att stadfästa evangeliet i deras hjärtan. Mark. 16:20. Undren kan inte direkt förstås som tecken från Gud av dem som inte tror på Jesus som Guds son. Tron ges nämligen inte genom undertecken utan genom evangeliet. Rom. 10:17. Men också evangeliet förmedlas genom ett tecken, nämligen Jesu uppståndelse från de döda - som Jesus här kallar Jonas' tecken p.g.a. likheten. Detta tecken bekräftar inte bara Jesu Messiasidentitet utan hela frälsningsverkets fullbordan för hela världen. Den som tror detta tecken tillämpat på sig själv som en individ ibland den av Jesus frälsta världen, den människan har sedan inga svårigheter att också uppfatta andra under som tecken från Gud.
Johannes Döparens verksamhet tjänade just till att genom Ordets predikan (Joh. 10:41) förmedla tron på Jesus som Messias - för att människorna därigenom också skulle bli i stånd att uppfatta Messias' gärningar som tecken från Gud och inte från onda makter. Men de som inte trodde Johannes' predikan, bland dem i synnerhet judarnas ledare, (Matt. 21:25) förblev blinda inför Jesu under.

Och så lämnade han dem och gick sin väg. Joh. 2:1 f. Luk. 11:29 f.

Det var meningslöst att försöka övertyga fariséerna och sadducéerna om Jesu Messiasidentitet, när de inte trodde vare sig profeternas eller hans eget vittnesbörd. Jesus följde alltså nu sin princip att inte 'kasta pärlor för svin'. Matt. 7:6. Så bör också hans efterföljare handla. Tit. 3:10, 11.