Tjugonde söndagen efter pingst

Tro och otro

Joh. 9:24-38

 

24. Då kallade de för andra gången till sig mannen, som hade varit blind, och sade till honom: "Säg nu sanningen, Gud till pris. Vi vet, att denne man är en syndare." Jos. 7:19. Esr. 10:11.

Uttrycket 'Gud till pris' eller 'ära Gud' brukades då man ville framtvinga en bekännelse. Judarna hade bestämt sig för att anse Jesus som en falsk Messias, då han inte godkände deras andliga skrymteri. De sökte därför ivrigt att få någonting hållbart att anklaga honom för och så få honom oskadliggjord. Enligt 'de äldstes stadgar' måste han anses vara en syndare, eftersom han inte följde föreskrifterna. Men de äldstes stadgar var en falsk utveckling och ett tillägg till den Mosaiska lagen, och dessa stadgar var tydligen inte tillräckliga för att få Jesus inför domstol. Judarna hoppades nu att mannen skulle säga att Jesu verk med honom hade något samband med onda andemakter. Matt. 12:27. Luk. 11:18 f. Varken Jesu predikan eller hans underverk fick judarna omvända till tro på hans Messiasidentitet. Underverken förblev för dem bara ett hokus pokus till att förvåna sig över. Underverken är nämligen till för de troende för att stadfästa den tro på Gud som de redan har.

25. Han svarade: "Om han är en syndare, vet jag inte; ett vet jag: att jag som var blind nu kan se."
26. Då frågade de honom: "Vad gjorde han med dig? På vad sätt öppnade han dina ögon?"
27. Han svarade dem: Jag har ju redan sagt er det, men ni hörde inte på mig. Varför vill ni då åter höra det? Kanske vill också ni bli hans lärjungar?"
28. Då bannade de honom och sade: "Du är själv hans lärjunge; vi är Moses' lärjungar.
29. Till Moses har Gud talat, det vet vi; men varifrån denne är, det vet vi inte." Joh. 7:27, 8:14.
30. Mannen svarade och sade till dem: "Ja, däri ligger det förunderliga, att ni inte vet, varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon.
31. Vi vet ju, att Gud inte hör syndare, men också att om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då hör han honom. Job. 27:9, 35:13. Ps. 16:18. Ords. 15:29, 28:9. Jes. 1:15.

Jesus kom visserligen in under synden genom sitt frivilliga ställföreträdarskap för världen, men han var i sig själv utan synd. Vad beträffar oss människor är vi alla syndare alltifrån syndafallet i lustgården och skulle inte bli bönhörda av Gud som fordrar rättfärdighet. Men på grund av att Jesus i sin person avtjänade straffet tillfullo för alla människors synder, bönhör Gud också alla dem som i tro åberopar hans förtjänst.

32. Aldrig förut har man hört, att någon har öppnat ögonen på en som föddes blind.

Onda andemakter bygger inte upp utan river ner det som Gud har byggt upp. Det ligger inte i Djävulens intresse att bota sjukdomar, eftersom dessa är en påminnelse om syndafallets följder, och han strävar till att binda oss i otro, hopplöshet och förtvivlan med hjälp av dem.

33. Vore denne inte från Gud, så kunde han inte göra någonting."
34. De svarade och sade till honom: "Du är hel och hållen född i synd,

Judarna ansåg sjukdom vara straff för begången synd, t.o.m. så att en bestämd sjukdom följde på en bestämd synd. När man mötte en lam eller blind skulle man därför uttala orden 'Lovad vare den rättfärdige Domaren.' [HS 1972 s. 927]

och du vill undervisa oss!" Och så drev de ut honom.
35. Jesus fick sedan höra, att de hade drivit ut honom, och när han så träffade honom, sade han: "Tror du på Människosonen?"

Av mannens samtal med fariséerna framgår det att han var övertygad om att den som hade gett honom hans syn var sänd av Gud. Att denne hette Jesus hade också blivit omtalat (vers 11), men eftersom mannen var blind, när han träffade Jesus och inte fick sin syn förrän han kom till Siloam, hade han inte ännu sett Jesus. Jesus visste om mannens tro utan att behöva fråga någon, och nu ville han gärna visa sig för honom för att meddela honom sin identitet som Messias, Människosonen. Det är livsviktigt för vår eviga salighet att veta vem Jesus är.

36. Han svarade och sade: "Herre, vem är han då? Säg mig det, så att jag kan tro på honom."
37. Jesus sade till honom: "Det är han som talar med dig." Joh. 4:26.

Situationen liknar den vid Jakobs brunn, då Jesus talade med den samaritiska kvinnan och sade till henne: "Jag som talar med dig är den du nu nämnde" (Messias). Jesus gav henne ett Messiastecken genom att profetiskt tala om hennes dolda gärningar. Denna gång var tecknet botandet av mannens blindhet och dessutom tillvägagångssättet vid botandet. Jesus hade nämligen uppmanat honom att tvätta sina ögon i dammen Siloam, vars namn betyder 'utsänd'. Vi människor ska gå till den av Gud utsände, för att av honom få andlig syn.

38. Då sade han: "Herre, jag tror." Och han föll ned för honom.

___________________

Berättelsen är en undervisning om en andlig och större verklighet: Så som en blind inte kan känna igen någon på utseendet, så kan vi av synd förblindade människor inte heller veta vem Jesus är innan evangeliet har öppnat våra andliga ögon. Vi känner inte Jesus som Guds sändebud och hans nåds arm från himlen.Fariséerna hade avvisat Jesu vittnesbörd om sig själv och förkastat hans undervisning. Därmed hade de avhänt sig möjligheten att få grepp om vem Jesus var. Det under som Jesus utförde med den blindes syn var därför inte till hjälp för dem. Här besannas ordet 'Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord'. Undertecken fungerar inte som genvägar till tron. Däremot kan de stadfästa en redan befintlig tro.