Sjuttonde söndagen efter pingst

Jesus ger liv

Joh. 11:21-45

 

21. Och Marta sade till Jesus: "Herre, hade du varit här, så vore min bror inte död.

Marta visste, att Jesus hade makt över sjukdomar, men nu kunde hon inte annat än konstatera, att han hade kommit för sent. Hon såg döden som något slutgiltigt och oåterkalleligt.

22. Men jag vet ändå, att allt vad du ber Gud om, det ska Gud ge dig."

Vad Marta avsåg med dessa ord är svårt att veta, men de uttrycker i alla fall en viss förtröstan till Jesu person mitt i all bedrövelse. Hon hade liksom Petrus sett på vågorna och blivit förskräckt. Hon hade sett döden, men hade liksom Petrus ändå kvar en viss tro på Jesus, även om hon inte visste hur eller vad han skulle göra i den rådande situationen.

23. Jesus sade till henne: "Din bror ska stå upp igen."

Man måste gå till berättelsens början, som är bortklippt ur denna text, för att få veta vad Jesus menade. I det föregående har berättats hur Jesus, när han fick budet om Lasarus' insjuknande, med avsikt dröjde kvar där han befann sig till dess att Lasarus var död. Jesus hade bestämt sig för att låta sina vänner få se Guds makt över döden genom att återuppväcka Lasarus. Jesus avsåg således ett återuppväckande av Lasarus till jordelivet.

24. Marta svarade honom: "Jag vet, att han ska stå upp vid uppståndelsen på den yttersta dagen." Luk. 14:4. Joh. 5:29.

Marta svarade vad hon hade lärt sig. Hon förmådde inte tänka att Jesus skulle ha planer på att återkalla Lasarus till livet här och nu. Han hade ju varit död redan flera dagar och hans kropp börjat undergå förruttnelse.

25. Jesus sade till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör; Joh. 14:6.
26. och var och en som lever och tror på mig, han ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?" Joh. 5:24, 6:40,54, 8:51.

Genom att tilltala den döde Lasarus och kalla ut honom ur graven ville Jesus ge en konkret illustration till att de som dör i tron på honom alltjämt är levande.

27. Hon svarade honom: "Ja, Herre, jag tror, att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen." Matt. 16:16. Joh. 4:42, 6:49.

För Marta är Lasarus' död så slutgiltig, att hon inte orkar koncentrera sina tankar på Jesus tal om liv och uppståndelse. Hon tar i stället fasta på orden om att tro på Jesus som den person som finns omtalad i Skrifterna, inte en Messias med makt över den lekamliga döden.

28. När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: "Mästaren är här och kallar dig till sig."
29. När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
30. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn, utan var kvar på det ställe, där Marta hade mött honom.
31. Då nu de Judar, som var inne i huset hos Maria för att trösta henne, såg, att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
32. När så Maria kom till det ställe, där Jesus var, och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: "Herre, hade du varit här, så vore min bror icke död."

Även Maria såg i Lasarus' död något slutgiltigt, och att Jesus obönhörligen hade kommit för sent.

33. Då nu Jesus såg henne gråta och såg, att jämväl de judar, som hade kommit med henne, grät, upptändes han i sin ande och blev upprörd
34. och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade honom: "Herre, kom och se." Och Jesus grät.

I bibeln berättas endast om ett fåtal tillfällen då Jesus grät. Vid samtliga tillfällen var grundorsaken människornas otro. Han hade medlidande med människorna för att de inte kunde tro på honom. På grund av deras otro fick de inte se Guds rikes härlighet, som han så gärna hade velat låta dem få erfara. Det var bittert att se människorna gråta ut i hopplös sorg, när han var så nära dem med sin makt.

35. Då sade judarna: "Se, hur kär han hade honom!"

Det måste ha varit tungt för Jesus att höra hur människorna misstolkade hans känslor så gruvligt. Visst hade han Lasarus kär, men han sörjde honom inte som död. Hur skulle han kunna göra det, när han avsiktligt hade låtit honom dö för att kunna återuppväcka honom? Och för det andra: Lasarus var minst lika levande för honom som alla de människor som stod runt omkring honom och inte hade en gnutta av tro på hans makt över döden.

36. Men somliga av dem sade:
37. "Kunde inte han, som öppnade den blindes ögon, också ha gjort så att denne inte hade dött?" Joh. 9:6 f.

Dessa judar ifrågasatte nu också Jesu förmåga att bota Lasarus' sjukdom. De hade ännu mindre tro på Jesu makt än Marta och Maria.

38. Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.

39. Jesus sade: "Ta bort stenen." Då sade den dödes syster till honom: "Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn."
40. Jesus svarade henne: "Sade jag dig inte, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?"
41. Då tog de bort stenen.Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig, för att du har hört mig. Matt. 14:19.
42. Jag visste ju förut, att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står häromkring, säger jag detta, för att de ska tro, att det är du, som har sänt mig."

Här deklarerar Jesus för folket avsikten med det han gör. Återuppväckandet av Lasarus skulle vara ett tecken för folket på att han verkligen var sänd av Fadern. Det var varken hans egen eller människornas sorg och saknad efter Lasarus som fick honom att utföra gärningen. Det var Faderns uppdrag och omsorgen om människornas eviga väl som drev honom. Människorna måste tro att han verkligen var den han var - med makt också över döden.

43. När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut." Luk. 7:14 f.
44. Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: "Lös honom och låt honom gå."
45. Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett, vad Jesus hade gjort, trodde då på honom. Joh. 12:42.

Den återuppväckte Lasarus är andligt sett en bild av hela människosläktet, som i Kristi död och uppståndelse åter är levandegjort, nämligen i Guds ögon och på ett juridiskt sätt, genom att Jesus både dog och uppstod som vår ställföreträdare. Men vi har ännu dödens bindlar för våra ögon och runt våra lemmar till dess att de genom Guds ord, evangeliet, blir borttagna, så att vi ser det nya livet och kan börja fungera i det.