Trettonde söndagen efter pingst

Jesus vår helare

Matt 12:33-37

 

När Jesus hade avvisat fariséernas påstående att det var med de onda andarnas furste som han drev ut den onde anden ur en dövstum, fortsatte han att tala om orsaken till fariséernas lögnaktiga ord.

33. Ni måste döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet. Matt. 7:17 f. Luk. 6:43 f. 34. Ni ormyngel, hur skull ni kunna tala något gott, då I själva är onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen. Matt. 3:7, 23:33.

35. En god människa bär ur sitt goda förråd fram, vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram, vad ont är.

Med 'ond människa' menas en som inte har blivit född på nytt och fått ett nytt, gudaktigt sinne. Eftersom fariséerna inte tog emot himmelrikets budskap, som skulle ha gett dem ett andligt liv, förblev de i det onda tillstånd, vari alla människor har hamnat genom syndafallet. De borde inse, att orsaken till att de tänkte och talade vad ont var, var att de själva var onda människor.

36. Men jag säger er, att för vart fåfängligt ord, som människorna tala, ska de göra räkenskap på domens dag.

Fariséerna hade talat fåfängliga eller onyttiga ord - inte om jordiska utan om andliga, allvarliga ting. Av texten ovan framgår att det inte heller var fråga om obetänkta, utflugna ord av i övrigt goda människor, utan övertänkta uttalanden. På domens dag är det ingen förmildrande omständighet om någon har talat färre onda ord än andra människor. Ett enda ont uttalande är nämligen tillräckligt för att påvisa att människan är ond, och detta enda onda ord är därmed tillräckligt för att föra henne i fördärvet.

37. Ty efter dina ord ska du dömas rättfärdig, och efter dina ord ska du dömas skyldig."

Det är människans bekännelse i ord som avslöjar vem hon tjänar. Yttre gärningar behöver i och för sig inte vara bevis på ens rättfärdighet. Samma jordiska tjänst kan nämligen utföras av onda så väl som av goda människor. En rättfärdig människa tjänar därmed sin Gud, medan den ogudaktige tjänar djävulen. Deras trosliv eller avsaknad av tro kan således vara dold under den yttre gärningen, men intentionen kommer till synes i bekännelsen. Bekännelsen är frukten av det som finns invärtes. Och 'av frukten känner man trädet.' En god frukt vittnar om en rättfärdig människa, medan en ond frukt avslöjar en ogudaktig människa.

_________________

Texten beskriver således munnens bekännelse som funktion av människans inre tillstånd - ett ämne ganska långt från dagens tema.