Elfte söndagen efter pingst

Kallelsetider

Luk. 4:23-30

 

Jesus hade just avslutat sitt tal i Nasarets synagoga. Han hade överraskat de närvarande med sin goda utläggning av texten om Messias i Jesajas bok, och de hade berömt honom för detta. De noterade emellertid sinsemellan att han ändå var bara en bland dem, timmermannen Josefs son.

23. Då sade han till dem: "Helt visst ska ni nu vända mot mig det ordet: 'Läkare, bota dig själv' och säga: 'Sådana stora ting, som vi har hört vara gjorda i Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.'"

Med andra ord: 'Nu väntar ni förstås, att jag ska tillfredsställa er fåfänga genom att som en god nasaretbo göra staden berömd genom liknande underverk, som ni har hört att jag har gjort i Kapernaum.'

24. Och han tillade: "Sannerligen säger jag eder: Ingen profet blir i sitt fädernesland väl mottagen. Matt. 13:37. Joh. 4:44.

Jesus jämför här sig själv med profeterna i fråga om att han inte kommer att bli accepterad av sina egna.

25. Men jag säger er, som sant är: I Israel fanns många änkor på Elias' tid - då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och stor hungersnöd kom över hela landet - 1 Kon. 17:7 f. Jak. 5:17.

26. och likväl blev Elias inte sänd till någon av dessa, utan allenast till en änka i Sarepta i Sidons land.
27. Och många spetälska fanns i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien." 2 Kon. 5:1 f.

Med andra ord: Ni behöver inte mena, att ni utan vidare, på grund av er härstamning eller er inbillade rättfärdighet, är berättigade till Guds ynnest framom hedningarna. Om ni inte tror på mig, som Gud har sänt, hur skulle ni då kunna ha något företräde? Jesus hade ofta vid sina möten med judarna i allmänhet och de skriftlärda i synnerhet anledning att säga detta. Matt. 21:31, 43.

28. När de som var i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede

Folket ansåg det vara förmätet av Jesus som en timmermans son att med hänvisning till profeterna sätta sig själv över dem som profet och antyda att det var något fel på deras religiösa övertygelse. De accepterade inte att exemplen om dessa två hedningars företräde i gångna tider skulle ha giltighet för dem. De ansåg sig vara Guds folk i kraft av deras naturliga födelse som ättlingar till Abraham. De ansåg det som förnedrande för dem att tala om hedningars företräde. De kunde möjligen tänka sig att Israel i gångna tider kanhända hade avfallit, men de menade sig själv vara i stånd att både rätt förstå och rätt uppfylla Guds lag. Därför tog de exemplen som en skymf och en orättmätig insinuation, och det var irriterande för dem att Jesus talade sådant offentligt i sin position som textutläggare.

29. och stod upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg, som deras stad var byggd på, och ville störta ner honom.

Det var inte bara hastigt vredesmod som drev dem till detta. De menade sig nämligen vara ute i helt rättmätigt ärende, då de tänkte döda honom. De hade bestämt sig för att anse att Jesus hade falskeligen upphöjt sig själv till profet eller rentav till Messias och därmed smutskastat både Gud och hans folk med sitt tal.

30. Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare.

Naturligtvis kunde han ha lämnat dem i ett tidigare skede, men han lät det bli uppenbart hur långt de ämnade gå i sin ondska.

______________________

Texten visar ett exempel på en negativ reaktion på Guds kallelse. Jesu tal i synagogan innebar en Guds kallelse för de närvarande nasaretborna. Dessa kunde väl förvånas över hans kunskaper, men de avvisade för egen del innehållet i hans budskap. Om de hade satt tro till hans ord, skulle de ha förstått att han var Messias, Guds Son och inte bara en timmermans son i Nasaret.
Här skedde det som förutsades av Simeon i templet vid Jesu omskärelse: 'Denne är satt till fall eller upprättelse . . . Så ska många hjärtans tankar bli uppenbara.' Luk. 2:34,35.