En av de äldste frågade mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?”
Jag svarade: Min herre, du vet det.”
Då sade han till mig: ”Dessa är de som kommit ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.
De skall aldrig mer hungra och törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.”

Vad tänker du, när du hör denhär texten? Kanske du tänker som alla andra och genast placerar det upplästa bortom detta livets slut, och så bereder du dig på ett vackert tal om det saliga livet efter döden. Men då har du gått vilse från början. Texten talar om något annat.

Vi ska läsa textens sista rad en gång till: och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon. Finns det tårar i himmelen? Naturligtvis inte. Där är idel fröjd och glädje från första början. Tårarna ska torkas bort där de flödar, nämligen här i jämmerdalen. Orden gäller livet här, inte bortom den lekamliga döden.

Eftersom denna textrad är textens sista, måste ju också allt det föregående handla om vad som sker här och nu i detta jordeliv. Också uttrycket att tjäna Gud både dag och natt pekar på jordelivet. I den eviga tillvaron finns ingen natt.

Det är alltså här som Lammet ska vara vår herde och föra oss till livets vattenkällor, där vi får släcka vår törst. Det är här som Gud slår upp sin nåds tabernakel över oss till skydd mot anklagelser om synd från djävulen och säger till dig själv: Jag är frälst och salig och ska genom Guds nåd så förbli,

jag är döpt till Guds egen och har hans gudomliga kärlek och omvådnad var dag och stund intill döden? Det är så du ska tvätta ditt samvetes kläder i Lammets blod. Vad hjälper dig annars allt vad Herren Jesus har gjort för dig – om du inte fullt och fast räknar med det och håller Gud för sannfärdig i hans ord och hans löften? Om du inte själv prisar dig salig i din Frälsare, då gör ingen annan det heller. Då är du alltjämt kvar i syndens och fördömelsens stora bedrövelse – med orent samvete och utan skydd inför den Allseende. I det tillståndet kommer du att drabbas av Lammets vrede, eftersom du har försmått hans kärlek.

När vi under våra dagliga strider med oss själva erfar vår ovärdighet till Guds nåd, då är tillfället inne att vara trogna Guds nådesord och hålla fast vid att vi trots allt är rena, rättfärdiga och heliga genom Kristi blod. Likaså när vi inte känner av att vi är syndare, ja då har vi ännu mer orsak att ta fasta på Kristi nåd, eftersom vi då är ännu mer vilsekomna, nämligen från sanningen om oss själva som syndare.

Guds tron är på grund av Jesu offer en nådens tron. Gud har som den högste domaren dömt oss fria från synd på grund av hans död. Och den domen kan ingen ändra. För att verkställa den domen sätter Gud själv upp evangeliets tabernakel över oss, nämligen ordet om domens innehåll, som är fullständig nåd och förlåtelse.

Detta budskap kallas i texten också 'livets vattenkällor', vattnet som ger oss evigt liv. På ett annat ställe talas om livets klara älv, som rinner ut från Guds och Lammets tron. Där är det igen fråga om domartronen, där Guds nådesdomslut har fattats. Det är tryggt att stå inför den tronen, där vår skuldfrihet bekräftas och anklagelserna blir förklarade ogiltiga.

Därför är det en stor och underbar gåva, att få stå inför Guds tron var dag och stund och tjäna honom med vårt hjärtas förtröstan och lovprisning. Vi får i alla livets förhållanden hålla till i tillbedjan i templet Kristus, där evangeliet är ett skyddande tabernakel mot alla anklagelser om synd.

Den som håller till där behöver aldrig hungra efter nåd och barmhärtighet eller törsta efter gemenskap med vår himmelske Fader och hans husfolk. Gud bor nämligen själv där och vi med honom. Solen, d v s den allt avslöjande klarheten från Gud, kan inte skada oss. Inte världen och vårt eget kött. Ett sådant skydd behövs inte i den saliga tillvaron efter döden.

Vidare är det här på jorden som vi ska komma ur den stora bedrövelsen genom att tvätta våra kläder i Lammets blod. Man kommer inte in i himmelen i smutsiga kläder. Eftersom vi vet inte när vår tid är ute, måste de vara rena var dag. Vi bör alltså med ledning av texten fråga varandra: Har du kommit ur den stora bedrövelsen - genom att tvätta dina kläder i Lammets blod? Befinner du dig inför Guds tron, så att du tjänar honom dag och natt. Befinner du dig i templet, som är Herren Kristus med hans fullbordade frälsningsgärning? Är du under den gode Herdens ledning, så att du håller till vid syndernas förlåtelses andliga livskälla?

Eller är det så, att du är kvar i den stora bedrövelsen, som vi alla hamnade i genom Adams syndafall? Står du under bar himmel utan skydd för Den Allseendes ögon, utanför evangeliets tabernakel, utan visshet om syndernas förlåtelse och Guds nåd?

Låt oss börja från textens början. Där talas om att tvätta sina kläder i Lammets blod. Men vilka kläder är det fråga om? Vi har lärt oss, att vi alla har fått Kristi rättfärdighet till skänks. Och Herren Gud har klätt oss personligen i den dräkten, när han döpte oss i sitt namn. Den dräkten är ren och felfri. Den är himmelsk. Den förvaras i himmelen och smutsas inte av vår synd, och behöver behöver därför aldrig tvättas. Den rättfärdighet som Herren Jesus med sitt blod har förvärvat åt oss är nämligen alltid fullkomlig - efter det att han uttalade orden 'Det är fullbordat'. Efter det att vi blev döpta ser Gud oss alltid klädda i den rena dopdräkten.

Vilka är då de kläder som talas om i texten? Vilka kläder smutsas och behöver tvättas i Lammets blod? - Det är vårt eget samvetes kläder. Vi behöver drapera också vårt samvete med den nådesrättfärdighet som vi redan har fått. Vi behöver ha visshet om syndernas förlåtelse och barnarätten hos Gud. Vi behöver få Guds nåd inskrivet i vårt medvetande, så att vi kan säga med aposteln Paulus: ”Jag är viss om att ingenting kan skilja mig från Kristi kärlek”.

Från Guds sida är frågan om din frälsning och salighet helt klar: Du är återlöst från synden och döden, friköpt från syndens skuld och upptagen i Guds gemenskap – men räknar du med det? Tar du Gud på orden och heller mörkrets makter eller människorna. Ty Gud själv omsluter oss och håller oss i sin hand.

Ty Lammet, som står mitt för tronen, d v s han som har Faderns godkännande beträffande sitt offer i vårt ställe, han leder oss till livets vattenkällor, han styr våra tankar med sitt ord till den rättfärdighet, som han har förvärvat åt oss, och till den barnarätt som vi har hos Fadern genom honom.

Evangeliets tabernakel är inte bara ett skydd utan också en mångsidig barmhärtighetsinrättning. Där helas de sjuka, de som har sargade samveten. Där stärks de i tron svaga, där återupplivas de andligen döda. Där tröstas de som sörjer över sig själv. Alla får den hjälp de behöver. Och Gud själv är läkaren som med gudomlig kunskap vet vad som fattas oss.

Under evangeliets tabernakel får vi vårt samvete rentvättat i Lammets blod, så att vi med frimodighet och full trosvisshet kan utropa: Se, jag har vita kläder på mig. Jag är rättfärdig och helig i min Frälsares verk. Jag har kommit ur den stora bedrövelsen och kommit in i den himmelska glädjen och friden. Och allt detta har Gud gett mig genom min Herre Jesus Kristus, och han ska aldrig ta det ifrån mig – eftersom han är trofast. Visserligen är jag trolös och avfällig, men Gud står fast vid sina domar, och han ska för sin trofasthets skull bevara mig intill änden och inte tillåta att jag förgås. Om min frälsning ens till den minsta del vore i min egen hand, då vore jag förlorad, men han är den gode och trofaste Herden som bevarar sina lamm.

En sådan bekännelse är en lovprisning till Gud. Den är känneteckande för den vitklädda skara, som omtalas i texten. Den skaran befinner sig på jorden, men den har sin ungängelse i himmelen och skall för evigt leva i gemenskap med Gud och hans Son, som med sitt blod har frälst dem från den stora bedrövelsen. Amen.