Avslutningsord i Dagsmarks bönehus 24 nov 2019

Bön i Jesu namn

21 När en kvinna ska föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, minns hon inte längre smärtan i sin glädje över att en människa är född till världen.
22 Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.
23 Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er.
24 Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.
26 Den dagen ska ni be i mitt namn. Jag säger inte att jag ska be till Fadern för er.
27 Fadern själv älskar er, för ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud.

Herren Jesus befann sig i en situation liknande en barnaföderskas, men för honom var det fråga om något mycket större: Han skulle föda fram hela världen på nytt i ny och rättfärdig gestalt. Han skulle, som Johannes Döparen sade om honom, ta bort världens synd. Han hade ju vid sitt dop i Jordanfloden åtagit sig att svara för oss människor inför Gud. Och då måste han dö i vårt ställe, för att göra oss rättfärdiga i Guds ögon.

Och för den uppgiften måste han nu för en stund lämna sina lärjungar. Och han visste väl hur det kändes för dem. Trots att det gällde bara några dagar, var det tungt för dem. Jesus säger: Nu har också ni det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.

Och visst blev de glada när han sen kom tillbaka till dem igen från de döda. Och sen när återseendets glädje hade lagt sig var det ändå inte slut med glädjen. Det blev kvar hos dem en annan glädje, nämligen över resultatet av Herrens verk. Och det är ju det som gläder alla Herrens vänner i all evighet. Och det måste ha varit det som gladde också Herren själv, för han fortsätter genast att tala om resultatet avsitt lidande och säger:

23 Den dagen, d v s när jag kommer tillbaka efter fullgjort arbete, då kommer ni inte att fråga mig om något.

Dittills hade det varit omöjligt för lärjungarna att sätta sig in i hur det skulle komma att bli efter det att Herren Jesus hade utfört sitt frälsningsverk. De förstod inte ens att han måste lida och dö, fast han hade sagt det. De hade bara frågor, och fast de fick svar, förstod de ingenting. Men den dagen då Herren skulle komma tillbaka från de döda och börja förklara sammanhanget för dem utifrån skrifterna, då skulle de komma att förstå.

Nu har ju Herren kommit tillbaka från de döda - hur är det nu med oss då? Förstår vi betydelsen av Herrens offergärning för oss? Kanske en liten gnutta. Trots att vi har alla nödvändiga skrifter, gamla och nya testamentet, där det förklaras vad som har hänt, så förstår vi ändå nästan ingenting, Herrens frälsningsverk är så stort och omfattande, att varken vårt förstånd eller vår tro kan överblicka det.

I sitt tal nämner Herren Jesus nu bara en detalj av vad hans verk skulle komma att leda till. Han säger:

26 Den dagen ska ni be i mitt namn. Jag säger inte att jag ska be till Fadern för er. 27 Fadern själv älskar er,

Herren Jesus har genom sitt frälsningsverk gjort det möjligt för oss att ha kontakt med Gud själv. Utan Jesu verk vore det inte möjligt. Vi skulle inte kunna tala med honom. Men nu har Jesus etablerat kontakten och den kanalen är hela tiden öppen genom honom. I hans namn får vi lägga fram våra bekymmer för Gud, han som håller hela världen i sin hand och styr allt efter sin vilja.

När vi talar med Gud i Jesu namn, står vi inte ensamma. Vi har Herren Jesus på vår sida och vi har hans verk som en fast grund för vår bön. Vi får hänvisa till Jesu verk och säga: Fader i himmelen, du vet att också jag är en av dem som Herren Jesus har återlöst från synd, och att du själv i det heliga dopet har klätt mig i hans rättfärdighet. Och det var ju i dopet som du, fader, på ett andligt sätt födde mig på nytt till ditt barn, så att du nu är min Far och jag ditt barn. Och Herren Jesus säger, att du älskar mig och hör mig och besvarar mina böner för hans skull ......

Om vi vill bli bönhörda, så ber vi på detta sätt i Jesu namn. Vi får i bönen liksom påminna Fadern om vår ställning som hans rättfärdiga barn på grund av Jesu verk, och dessutom får vi påminna honom om alla löftena om bönhörelse. Det är alltså Guds egna ord som vi ska ta fram och liksom lägga på Guds bord. När vi gör det, då är det detsamma som att be i Jesu namn, trots att vi efter bönen kanske inte tillägger orden 'i Jesu namn'. Att efter bönen nämna orden 'i Jesu namn' garanterar inte att vi har bett i Jesu namn. Det är bönens innehåll som gör bönen till en bön i Jesu namn. Publikanen i templet bad i Jesu namn - utan att säga det - när han bad: "Gud, förbarma dig över mig syndare!". Han nämnde Guds barmhärtighet, som är uppenbarad i Jesu verk

Egentligen är det ju så, att Gud inte behöver påminnas om någonting. Han vet allt redan av evighet, men när vi talar till honom, påminner vi samtidigt oss själva om vad han har sagt, och Guds Ord har i sin tur en inneboende kraft till att ge stöd åt vår klena tro. Och det är just det som behövs. När vi tar fasta på Guds ord och löften, vilket han vill att vi ska göra, då sker det som vi begär. Har vi inte Guds eget ord med oss när vi kommer inför honom, så sker ingenting.

Aposteln Jakob säger: 'Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön' (5:16). I 1917 års bibel finns tillägget 'när bönen bedes med kraft'. Men med vilken kraft då? - Inte vår kraft. Den är obefintlig. Hur skulle vi kunna ha kraft, när vi inte ens har tro? Jesus säger om vår tro, att om den vore ens av ett senapskorns storlek, då skulle vi kunna förflytta berg.

Men trots vår brist på tro och kraft är vi inte utelämnade. Det är rentav till fördel att inse hur klent beställt det är med oss. Det finns tro och kraft att hämta. Guds ord om Jesu verk för oss, det som vi åberopar inför Gud, det har nämligen den nödiga kraften. Och Guds Ande, som finns i Ordet, ger kraften åt oss på samma gång. Denna stora förmån att få vara insatt i den Allsmäktiges kraftfält är bara ett av resultaten av Jesu offergärning.

Fadern älskar oss, säger Jesus. Ja, redan av evighet såg Fadern oss och planerade vårt liv. Han säger genom profeten: "Med evig kärlek har jag älskat dig och därför låter jag min nåd förbli över dig." Jer. 31:3. Men det kunde vi varken veta eller ta till oss innan Jesus hade utfört sitt frälsningsverk och vi hade fått del av frälsningsverket genom dopet i Guds namn. Genom Jesu verk öppnar sig nu hela den andliga världen för oss redan här i tiden. Och vad det innebär finns sammanfattat i de korta orden 'Fadern älskar oss'.

Då redan en människas kärlek kan ge glädje och kraft åt en annan människa, hur mycket mera kan då inte Gud Faders kärlek ge glädje och kraft åt oss? Hans kärlek blev uppenbar redan genom att han utgav sin egen ende och älskade Son i döden för oss.

Och en sak som visar hur gudomligt stark Guds kärlek till oss är, att vi i själ och hjärta var hans fiender, när han sände sin Son till oss. Han kunde inte lida att hans skapade varelser hade vänt sig ifrån honom, han måste vinna oss tillbaka till sig.

Eftersom Gud är oföränderlig från evighet till evighet, så är hans kärlek till oss lika levande och stark nu som då. Och kunde han komma oss till undsättning när vi var hans fiender, så hur mycket mera vill han då inte se till oss i barmhärtighet nu när vi har blivit rättfärdiggjorda och hans vänner genom Sonen vår Herre Jesus Kristus?

Detta får vi ha i minne när vi talar i bön med vår himmelske Far. Och det är detsamma som att be i Jesu namn. Amen.

- Vi tackar dig Gud, vår Far i himlen, att du genom Jesus har ställt så väl för oss att vi har fritt tillträde till dig i hans namn. Amen.