Vi såg hans härlighet, som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Joh. 1:14

 

Vad är Guds härlighet?

Strax före sitt lidande och sin död bad Jesus: Fader, förhärliga ditt namn. Joh. 12:27. Han ville att hans förestående offer skulle uppenbara Faderns härlighet för oss syndare.
Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt."

Fadern hänvisar genom rösten till vad han redan har gjort: utgett Sonen, låtit honom födas till människa och sedan vid Jordanfloden döpt honom till syndare och syndabärare i vårt ställe. Med orden"skall förhärliga det på nytt" anger Fadern, att ett stort förhärligande ännu låg framför, nämligen genom Jesu uppståndelse i rättfärdighet och alla människors frälsning genom honom.

Fadern förhärligas genom att han utger Sonen, men också Sonen själv skulle bli förhärligad, nämligen genom att han utför frälsningsverket. Det framgår av en annan bön, som Jesus bad lite senare: Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig.... Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har gett mig att utföra. Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till. Joh. 17:1-5.

Innan Jesus hade lidit straffet för våra synder och uppstått som syndfri och rättfärdig, hade han varken rättfärdighet eller härlighet. I stället var han den störste syndare som någonsin gått på denna jord. Han var gjord till synd för oss. 2 Kor. 5:21. Syndare har ingen härlighet. Men han fick snart både rättfärdigheten och härligheten tillbaka, nämligen genom sin död och uppståndelse. Efter sin uppståndelse påminde han sina klentrogna lärjungar: Måste inte Messias lida detta för att ingå i sin härlighet? Luk. 24:26.

Jesus gick in i sin härlighet genom sin död och uppståndelse. Den Jesus som Maria mötte vid graven, var redan den förhärligade Jesus, sådan han var hos Gud av evighet. Jesus gick alltså inte in (eller kom) i sin härlighet först när han for upp till himmelen eller senare utan redan vid sin uppståndelse.

Och nu kommer han till oss i sin härlighet i evangeliet genom evangelisterna och sina förkunnaränglar. Evangeliet om nåd och förlåtelse för oss fördömda syndare är fyllt av Jesu härlighet. Evangelisten Johannes skriver om det: Vi såg hans härlighet, som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Jesu härlighet består alltså i nåden och sanningen: fullständig förlåtelse åt oss syndare genom Jesus.

Guds härlighet är inte ett försvinnande sken. Sådana yttre tecken kan förekomma, när Gud sänder budskap till människor från sin himmelska värld, men härligheten består i hans kärlek, i det som han har gjort och gör för oss genom sin kärlek. Hans härlighet uppenbaras i det att han utgav sin enfödde Son i döden till försoning och betalning för våra synder. Hans kärlek syns i hela Jesu jordiska liv, i hans människoblivande och i det att han lät sig förödmjukas så att han blev gjord till syndare och brottsling i vårt ställe.

Guds härlighet syns vidare i det, att Jesus inte utgavs för goda och välartade människor, som gärna tar emot honom och hans gåvor, nej, han dog för idel fiender, som inte ville veta av honom. Vi är alla från födelsen Guds fiender, egenkära, egensinniga och i själ och hjärta ovilliga till allt andligt och gudfruktigt. Det svala mottagande som det nyfödda gudabarnet mötte i Betlehem är en bild av det kalla mottagande som vi alla ger honom i vårt oomvända tillstånd.

Men ifall någon ser något av Guds härlighet i Jesu lidande för oss, då gör han det inte av sig själv utan på grund av att Gud genom sin Ande och sitt ord har gett honom en ny syn och ett nytt sinne, som förmår uppfatta det himmelska budskapet. Jesus sade till Petrus, när denne hade vittnat om sin tro på honom: "Salig är du, Simon, Jonas' son, ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader i himmelen." Matt16:17.

Vi människor är födda blinda för Guds härlighet. Jesus gjorde många under och tecken inför judarna, för att bevisa, att han var den Messias som Gud hade utlovat i de profetiska skrifterna, men de trodde varken på undren eller på honom. Evangelisten Johannes skriver i det tolfte kapitlets trettiosjunde vers: "fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de icke på honom." Därav ser vi, att underverk i sig inte föder tro. Det är i stället så, att om någon tror Jesu ord, då ser han också Guds finger i de underverk som Jesus gjorde. Underverken är alltså tecken för de troende för att stadfästa deras tro, som det också sägs i Markus evangeliums sista vers: Och Herren verkade med dem (apostlarna) och stadfäste ordet genom de tecken, som åtföljde det.

När det i bibeln talas om Guds härlighet är det i grunden fråga om härligheten genom Jesus Kristus. Vi ser det redan i tredje Moseboken, där Guds härlighet omtalas. Gud befaller folket via Aron och Mose att ställa till med offer. När Mose hade framfört befallningen, sade han: "Detta är vad Herren har bjudit er att göra; så skall Herrens härlighet visa sig för eder." Och Mose sade till Aron: Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och folket." När de sedan hade ställt till offret enligt befallningen, visade sig Herrens härlighet för allt folket. Och eld gick ut från Herren och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. Och allt folket såg detta; då jublade de och föllo ned på sina ansikten. 3 Mos. 9. Vad är detta om inte en tidig bild av Jesu offer? Guds vredes eld slog ner på honom för vår synds skull, vilken han bar i sin kropp. Guds härlighet visar sig allra tydligast i Jesu osjälviska lidande. Han, helig och rättfärdig, dog för ogudaktiga, för oss som inte på något sätt har gjort skäl för en sådan välgärning.

Herrens härlighet nämns också i berättelsen om Jesu födelse. I de yttre förhållanden, som rådde vid hans födelse, syntes ingenting av hans härlighet. Han blev utestängd från människorna, så att han måste födas i ett stall. Men en ängeln kom med bud åt herdarna ute på marken om att barnet var den Messias, som skulle frälsa oss från våra synder. Det budskap som ängeln kom med var ett budskap om Guds härlighet i Jesus Kristus. Därför heter det i berättelsen: och Herrens härlighet kringstrålade dem. Luk. 2:9. Skenet som vid tillfället omgav ängeln och herdarna var ett yttre tecken på den stora sak som det innerst var fråga om.

Vidare nämns Jesu härlighet i berättelsen om bröllopet, där han förvandlade vattnet till vin. I berättelsens slut står det: Detta var det första tecken, som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galiléen och uppenbarade så sin härlighet. Joh. 2:11. Jesus uppenbarade eller bevisade genom det under han gjorde, att han var den Frälsare, som Gud hade utlovat och nu hade sänt till oss. Det fanns ingen särskild härlighet i Jesu yttre och jordiska gestalt, utan härligheten låg i att han var den han var, nämligen den som representerade Guds kärlek och genom sitt livsverk uppenbarade den.

Ytterligare nämns Guds härlighet i berättelsen om vad som hände när Jesus och tre av hans lärjungar var på det s k förklaringsberget. Men Petrus och de som var med honom var förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, såg de hans härlighet och de båda männen, som stod hos honom. Luk. 9:32. De båda männen var Mose och Elia, som i sina skrifter och genom sina liv hade profeterat om den kommande Frälsaren. Nu var Frälsaren kommen, och det var just Frälsarens härlighet som sammankomsten gällde och som kom till synes också i ett yttre sken omkring honom. Jesus blev vid detta tillfälle konfirmerad i sitt frälsarämbete i vittnens närvaro från både gamla testamentlig och nytestamentlig tid. Gud Fader lät då en röst höras, som sade: Denne är min älskade Son. Lyssna på honom! Jesus förhärligades genom det höga ämbete, som han den stunden blev insatt i.

Men Herren Jesus behåller inte sin härlighet för sig själv. Han säger i sin översteprästerliga förbön före sitt lidande: Den härlighet, som du har givit åt mig, har jag givit åt dem. Joh. 17:22. Ordet 'dem' inbegriper oss alla. På vilket sätt gav han då sin härlighet åt oss? Han gav den därigenom att han bevisade sin kärlek på oss. Vi är föremål för hans gudomliga och självuppoffrande kärlek. Vi, som i oss själva inte är annat än en handfull stoft och dessutom vilsegångna missdådare, som inte är värda annat än straff, vi har har fått hans kärleks härlighet. Vi har fått det stora värde, som ligger i det att han älskar oss. Vi betyder mer för honom än hans eget liv. En sådan härlighet har han gett oss. Någon egen härlighet eller eget värde har vi inte. Vi är inte värdefulla för vår egen skull utan för Guds kärleks skull. Men det är mer än nog, för att livet ska vara värt att leva.

Jesu härlighet innebär också makt - både för honom själv och för oss, nämligen genom att vi har fått del av hans härlighet. Före sitt lidande talade Jesus om att han skulle sätta sig på sin härlighets tron. Matt. 19.28. Tronen är ett uttryck för domsmakt. Han skulle utöva ett domarämbete på basen av den härlighet som han uppenbarar i sitt frälsningsverk. Hans utövande av domarämbetet går till så som han säger åt Nikodemus enligt Joh. 3:18. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som icke tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn d v s att Sonen har frälst oss från våra synder. Den som förkastar Frälsaren förkastar ju sin egen möjlighet till frälsning. På det sättet är Jesu dom slutgiltig och kan inte överklagas.

Vi får se Guds härlighet genom att tro på honom, han som är 'Guds härlighets återsken'. Jesus sade till Marta: "Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?" Att se Guds härlighet är detsamma som att se sig själv och hela världen frälst genom Kristi verk. Att se Guds härlighet har med sig andligt och evigt liv. Berättelsen om kopparormen, som israeliterna skulle se på för att bli vid liv efter att ha blivit ormstungna belyser detta: Vi är alla ormstungna av lögnens furste djävulen, så att vi har förlorat allt andligt liv. Men genom en blick på den korsfäste får vi livet åter. Vi blir då saligt medvetna om den härlighet som vi äger i honom som har utgivit sig själv för oss. Detta seende brukar också uttryckas med hörande. "Hör, så får er själ leva", uppmanar Herren sitt folk genom profeten Jesaja. Jes. 55:3. Guds ord är verksamt och har kraft till att ge både tro och andligt liv. För oss räcker det med att lyssna.

Har du sett Kristi härlighet? I så fall har du sett också din egen härlighet i honom. - Eller är det så, att du ännu irrar med blicken på jorden och på ditt eget onda hjärta? Söker du ännu efter en härlighet hos dig själv, en som kunde duga inför Gud? - Då må Gud i sin barmhärtighet lyfta dina ögon upp på den korsfäste i stället, så att du ser hans härlighet. Du har del i hans härlighet och därmed har du allt du behöver. Tro det och var salig!