10 december 2005. Tal i Pjelax bönehus anledning av Anders Gustav Stjernberg 95 år

De frälstas lovsång
Upp. 7:9-12

Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stå inför tronen och inför Lammet, och de voro klädda i vita, fotsida kläder och hade palmer i sina händer. Och de ropade med hög röst och sade: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."

Denna skara ropade med hög röst, eftersom de visste vem de skulle tacka och prisa: Inte till någon del sig själva, utan allenast honom som sitter på tronen, honom som redan av evighet har utvalt dem till att frälsas. De vet att det är uteslutande Faderns välsignelse som har fört dem dit där de befinner sig. Såsom Jesus säger det på den yttersta dagen: "Kom, ni min faders välsignade, och ta i besittning det rike som är tillrett åt er före världens begynnelse."

De frälsta tackar Fadern, och de tackar också Lammet, som Fadern sänt till att i deras ställe lida deras synders straff och utplåna deras skuld med sitt blod. Det finns ingen osäkerhet i de frälstas vittnesbörd. De ropar högt och bestämt sin lovprisning till Gud. De har fått erfara under sitt liv i tron, att de inte själv har förmått bidra med något till sin frälsning. De har varit som alla andra människor, de har spjärnat emot när Herren har kallat dem, de har velat gå sin egen väg. Men Herren har blivit dem övermäktig. De har nödgats tillstå: 'Jag är en syndare och värd att bli förkastad'. När Gud förde dem till den insikten, då smakade hans nåd och barmhärtighet dem väl.

Det tacksamhetsrop, som väller fram ur deras hjärtans djup, det är förstås obegripligt för denna världen, men det hörs klart och tydligt i himmelen och blir förstått där. "Varför ropar du till mig?" sade Gud till Mose en gång. Herren Gud hör vårt hjärtas rop. Om det så är bara en liten suck av tacksamhet för Guds barmhärtighet, så klingar det som ett glädjerop i himmelen. En sådan suck uppfattas med glädje av alla dem som förstår vad Guds nåd innebär.

Människorna inför Guds tron var klädda i vita, fotsida kläder. De frälsta bär den rättfärdighetens dräkt som Lammet har vunnit åt dem, en fotsid klädnad som täcker dem så, att ingenting av deras ofullkomlighet syns till. En märklig dräkt som förmår skyla någonting för den allseendes blick! Och när inte ens han ser vår synd, då måste vi säga, att den inte finns mer. Nej, den är borttagen och betald med Jesu blod.

Nu vill jag fråga: När klädde Gud dem så i Kristi rättfärdighet? Var det först efter döden? Nej, det var det inte. När Jesus på korset uttalade orden 'Det är fullbordat', då var de, med oss alla, fria från skuld, gjorda rättfärdiga, klädda i hans rättfärdighet. Och dessa levde i tron på den rättfärdigheten.

Det sägs också om dessa frälsta, att de står inför tronen och inför Lammet. När hamnar då de frälsta inför Guds tron och inför Lammet? Är det först efter döden? Nej. Aposteln Paulus skriver till efesierna: 'Nu då ni är i Kristus Jesus. . .har ni kommit nära i och genom Kristi blod.. ..Ty genom honom har vi, i en och samme Ande, tillträde till Fadern. Alltså är ni inte mer främlingar och gäster, utan har medborgarskap med de heliga och är Guds husfolk. Paulus skrev detta till de efesier, som då ännu levde här på jorden. De var redan i Guds gemenskap. Och närmare kan vi ju inte komma. Gud är vår Far och Jesus vår bror.

De frälsta har palmer i sina händer, segerpalmer. När fick de segerns palm i handen? Var det först efter döden? Nej, o nej. Viftar inte aposteln Paulus med segerpalmen när han utbrister: 'Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.'

Vi segrar i tron på den seger som Kristus redan har vunnit åt oss. Vi sjunger i en sång: 'Skulden är gäldad, segern är vunnen. Kristus har dött: försoning är funnen.' Och Paulus skriver vidare: 'Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg. Det finns inga nederlag för dem som älska Gud. Allting samverkar till deras bästa. Det är fråga om himmelska förmåner redan här.

Viftar du med din segerpalm? Bekänner du i ditt hjärtas djup, för dig själv och andra, vilken segervinnare du är genom Lammets blod? Prisar du dig salig i Kristus? Säger du: 'Jag är rättfärdig, helig och ren inför Gud - i min Frälsare, Jesus Kristus'? Säger du inte det, då håller du inte upp din segerpalm, och då håller du dig inte heller till sanningen. Ty sanningen är den, att Kristus har köpt dig fri och gett dig segern till skänks. Hans seger är din seger.

Det är nu Guds vilja, att vi skulle hålla före att vi är - inte det som vi själva tycker oss vara, utan det som han säger i sitt ord att han har gjort oss till genom sin Son. Han säger genom aposteln: Salig är den, vilken Herren icke tillräknar synd.' Rom. 4:7. Du är en salig människa, som Herren inte tillräknar synd p g a att Kristus har dött i ditt ställe.

Detsamma sägs i uppenbarelseboken på ett annat sätt: Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen'. Upp. 20:6. Jesu uppståndelse är den första uppståndelsen. Han är förstlingen bland de avsomnade. Och vi har del i hans uppståndelse, eftersom han är vår ställföreträdare inför Gud. I hans person trädde vi inför Gud och bar straffet för våra synder, och i hans person uppstod vi i hans uppståndelse - som rättfärdiga, saliga och heliga. På det sättet har vi del i hans uppståndelse.

Må vi hålla före att vi är uppståndna till evigt liv med Kristus! Håll frimodigt upp din segerpalm - för dig själv och inför Gud och inför all världen!

Vidare såg Johannes:

11. Alla änglar, som stod runt omkring tronen och omkring de äldste och de fyra väsendena, föll ned på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud
12. och sade: "Amen. Lovet och priset och visheten och tacksägelsen och äran och makten och starkheten tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen."

Guds änglar, Guds budbärare, de som står runt tronen, nära Gud, i den sanna kunskapen om Gud och hans frälsning, de är evangeliets förkunnare. Dessa vittnar, att visheten och makten är Guds och ingen annans. De har i sin uppgift fått erfara mången gång, att de inte själva har varken vishet till att förkunna Guds Ord rätt eller makt till att föra någon till tro. De har fått allt från Gud. Honom allena tillhör allt lovet och priset.

Säkert instämmer också Anders Gustav gärna med dessa änglar.

- När du våndas inför predikouppgiften, då vet du inte av dig själv vad du ska säga. Men Herren Gud ger dig sitt ord. Han har visheten till att veta vad någon själ behöver i den stunden. Det kan hända att du inte själv upplever det så utan kanske att din predikan var mera ett misslyckande. Kanhända suckar du för dig själv: 'Det är för eländigt att mitt kött alltid vill blanda sig i uppgiften. Men det är heller inte meningen, att du själv ska börja lysa. Vår himmelske Fader låter oss erfara just så mycket av himmelrikets salighet som vi kan bära utan att förhäva oss.

Men oberoende av vår mänskliga skröplighet sköter Herren Gud om sitt rike - eftersom riket är hans, och han vill att hans kraft ska bli synlig genom det svaga. Han ger inte sin ära åt någon annan, eftersom äran är hans, liksom makten och starkheten. Det är vår lycka, att Herren Gud själv bygger sitt hus, sitt Jerusalem. Och det är likaså vår lycka, att vi får vara med i hans bygge - trots våra brister. Vår oförmåga.inverkar inte på resultatet, eftersom han själv kontrollerar och rättar till våra fumligheter. Det är saligt att vara i Herrens tjänst.

Och som hans tjänare befinner vi oss redan i himmelen, i hans eviga rike. Det riket börjar inte nån gång i framtiden, efter döden, utan det kom till oss när han själv vandrade här i synlig gestalt. Han förkunnade ju först att 'Guds rike är nära', och sedan grundade han det och upprättade det i sin död. Det var då som han ställde Guds tabernakel på jorden mitt ibland oss, nådens och förlåtelsens tabernakel. Vi är nu inneslutna i detta gudomliga nådens hägn, och vår ande får leva och röra sig i dess skydd.

Himmelen är här. Vi upplever den visserligen ännu bara i tro och inte i åskådning. Men lika fullt är det sant: Där Jesus är, där är himmelen. Och vår himmelske Fader är oss redan så nära som han någonsin kan komma. Vi får tala med honom som hans barn, och han hör oss alltid.

De dagar vi ännu vandrar här på jorden får vi göra i sällskap med honom under en trygghet som inte är av denna världen. Visserligen fruktar och bävar vår mänskliga varelse för allt möjligt som kan tänkas komma i vår väg. Men under den allsmäktige Faderns hand kan ingenting skada hans barn, inte ens döden.

Det som händer när vi far härifrån är bara det att allt som nu skymmer vår blick för den eviga världen, det far sin kos, och vi får se Herren och alla dem som har farit före oss.
Det är ljusa framtidsutsikter, oändligt ljusa. Vi får bara instämma i tillbedjan inför Gud: Lovet och priset och visheten och tacksägelsen och äran och makten och starkheten tillhöra vår Gud i evigheternas evigheter. Amen."