Harkugatans
bönehus i Nõmme
Vi har en serie om herrnhutiska bönehus och brödraförsamlingar i Estland. Vi började i nr 1 med bönehuset i Endla, en stadsdel på västra sidan om järnvägen i Tallinns centrum. Också på västra sidan om järnvägen men sju kilometer mot sydväst finns Nõmme brödraförsamlings bönehus vid Harkugatan 48 i Nõmme.
Staden – stadsdelen.
Nõmme numera är en ”ny” stadsdel i
sydvästra delen av Tallinn. Nõmme fick
stadsrättigheter 1926, men införlivades av sovjetmakten
med Tallinn år 1940. År 1993 fick stadsdelen eget
stadsdelsfullmäktige. Vid ingången av år 2008
bodde 38725 personer i Nõmme.
Församlingen –
brödraförsamlingen.
År 1901 byggde godsägare Nikolai von Glehn
(1841–1923) ett gjuteri i Nõmme. Sedan det gått
i konkurs 1904 gjordes huset om till ett bönehus för
brödraförsamlingens behov. Den hade grundats år
1887. Den lutherska församlingen firade också sina
gudstjänster i bönehuset. Ägaren, godsägare
von Glehn donerade år 1913 bönehuset till den lutherska
kyrkan. År 1922 avskiljdes sedan Nõmme till en ny,
självständig församling, Nõmme Rahu
församling med det forna gjuteriet / bönehuset som
huvudkyrka. I Nõmme centrum finns också en kyrka
byggd år 1932.
Harku bönehus.
Eftersom brödraförsamlingen blev utan eget
bönehus började man år 1926 diskutera ett nybygge.
Det var diskussioner för och emot något nytt. Det blev
tanken på ett nytt bönehus som segrade och den 3
februari 1927 köptes tomten Harkugatan 48 av staden. Den 10
juni 1927 hade tomten ingärdats och kunde välsignas som
bönehusets byggnadsplats. Det tog lite över ett år
att bygga bönehuset. Församlingens kyrkoherde Anton
Eilart och brödraförsamlingens kurator,
äldstebroder Jüri Leidtorff ledde
invigningsgudstjänsten den 18 oktober 1928, fem månader
efter att grundstenen murats.
Invigningen inleddes utanför bönehuset där de närvarande stämde upp psalmen Nu tacken Gud allt folk. Under psalmen låste äldstebroder Leidtorff upp dörren och menigheten gick in. I en historik beskrivs ögonblicket som heligt och glädjefyllt ända till tårar. Sedan dess har bönehuset fått tjäna brödraförsamlingen i Nõmme och hela tiden i intimt samarbete med församlingen.
Tack vare detta samarbete kunde bönehuset också användas under den kärva sovjettiden, då brödraförsamlingarna var förbjudna. Men verksamheten kunde fortsätta då bönehuset förklarades vara ”hjälpkyrka” eller kapell. – Sedan sovjetmakten konfiskerat det stora, nybyggda bönehuset i centrala Tallinn blev brödraförsamlingen i Nõmme och Hiiu naturlig samlingsplats för herrnhutarna i Tallinnområdet.
Eftersom bönehuset vid Harkugatan var församlingens ”kapell” var det också församlingsstyrelsen som under ryska ockupationen skulle utse äldstebroder. Den 15 juni 1983 utsågs Jüri Pootsmaa till äldstebroder. Han är det ännu i dag. Vid sin sida har han fru Laine som värdinna (perenaine) Verksamheten består av mötesverksamhet, bibelstudier och strängband (pillikoor). Aino Piibeleht är strängbandets äldste. Det är samlingar i bönehuset varje onsdagkväll kl 18 och söndag kl 15, också sommartid.
Det var i Harku bönehus som SLEF:s predikanter kom över sångsamlingen Laulud Talle kiituseks (Sånger till Lammets lov). Den har använts flitigt i brödraförsamlingarna. Boken består av häften, som utkom de två första årtiondena av 1900-talet. Namnet på samlingen för tankarna till brödraförsamlingarnas emblem, Lammet som bär korsvimpeln. Sånger ur samlingen är grund för estlandsmissionens försök att inspirera till ny användning av de gamla väckelsesångerna.
Brödraförsamlingen i Harku firar bönehusets årsdag den tredje söndagen i oktober. Den åttionde årsdagen firades den 19 oktober 2008. Bland de medverkande då kan nämnas ärkebiskop emeritus Kuuno Pajula, nittioåriga prästen Priit Rannut, församlingens f.d. kyrkoherde, professor Voldemar Ilja samt nuvarande kyrkoherden, assessor Ove Sander.
BS
Källor: Nõmme stadsdels och Nõmme Rahu församlings hemsidor, Laine Pootsmaa, m.fl.