Efter en resa, nästan vilken som helst är det i efterhand ganska svårt att peka ut det värdefullaste minnet från resan. Så är det också ifråga om de missionsresor i Estland som SLEF:s predikanter gör ett par gånger i året. Årets första resa inföll 22-26 april. Trots svårigheterna så är det särskilt två möten med människor jag vill lyfta fram. Det betyder inte att de andra mötena är mindre betydelsefulla. Gud allena vet vilka möten som verkligen har evighetsbetydelse. Kanske det är helt andra möten än dem vi själva tror. De händelser jag tänker på visar hur vi i Guds rikes arbete får gå i hans beredda gärningar.
Numera hör det till rutinerna att sammanställa ett nytt nummer av tidningen Kristuse Arm inför predikoresorna. Så också denna gång. Tidningens tredje nummer, liksom en ny upplaga av nummer två, trycktes av ett tryckeri i Põltsamaa i Estland. Av praktiska skäl ville vi ha dem levererade till EELK Misjonikeskus – kyrkans missionscentral – i Tallinn, där Kristuse Arms språkredaktör jobbar. Där skulle tidningarna alltså hämtas.
Första mötet under resan för Juhani Martikainens och Bengt Strengells del var onsdagkväll i Nõmme brödraförsamling i bönehuset vid Harkugatan. För att hinna hämta tidningarna och sammanträffa med anställda på Misjonikeskus togs en tidigare färja från Helsingfors. Mötet med personalen var en god början på resan. Ledaren för centralen, Mika Tuovinen, utsänd av Folkmissionen i Finland, tog emot tillsammans med centralens medieansvariga, Piret Riim. – Piret har beredvilligt ställt sig till förfogande som språkgranskare av tidningen Kristuse Arm. Kring kaffebordet fördes sedan en god diskussion om SLEF:s verksamhet i Estland och om distributionen av den nya upplagan av Lilla trosläran – Väike usuõpetus – som är under arbete. Ifråga om Lilla troslärans nya upplaga har det varit många krokar på vägen som fördröjt utgivningen.
Det oväntade på Misjonikeskus var att Tartu Pereradio hade bokat tid för en kort intervju med predikanterna. Lika oväntat var, att redaktör Janne Kütimaa intervjuade på en god svenska. Hon har studerat svenska i Kronoby folkhögskola samt vid Åbo akademi. Det var lättare att ge den oförberedda intervjun på svenska.
Gud måste tydligen använda Tartu Pereradio för att få ut budskapet om våra predikobesök. Under den fortsatta resan i Estland framgick det att många noterat intervjun. Pereradio vill göra en längre intervju i samband med höstens predikobesöke i Estland. SLEF-medias CD-skivor skall också doneras till Pereradio.
Det andra oväntade mötet blev den enkla andaktsstunden med människorna på Järvakandi huoldukodu. Nu hade också predikantskaran utökats med Hans Sandberg. Diakon Kalju Kukk, som bor i Järvakandi, hade ordnat med andakt i serviceboendets samlingsrum. Vid den andakten, liksom i övrigt under resans möten, sjöngs de språkligt reviderade sånger ur samlingen Laulud Talle kiituseks som kopierats i ett litet häfte. Juhani Martikainen höll en andakt. Efteråt samtalade Juhani Martikainen enskilt med en gammal estlandssvensk dam, som bor på servicehemmet. Det var egentligen för hennes skull Järvakandi besöktes.
Samtidigt gick Kalju, Hans och Bengt från rum till rum och sjöng för sängliggande klienter. Flera visade uppenbar glädje över sången och en av dem fortsatte att sjunga, även när gästerna lämnade rummet. Utan att förringa övriga möten under resan upplevdes detta besök av predikanterna som en av resans höjdpunkter.
Utöver dessa möten ingick som vanligt möten bl.a. med brödraförsamlingar samt högmässor och gudstjänster i reseprogrammet. Bland brödraförsamlingarna besöktes denna gång Harku i Nõmme, Nissi och Rapla. Det är en trogen skara bröder och systrar som samlas till möten kring Guds ord. Vi finländare fick vittna om vår Frälsare i tal och sång. Det är för det SLEF bedriver estlandsaarbete. Som bonus uppstår gemenskap och vänskap som inte heller skall föraktas. I Käru hölls en församlingsafton och i Lääne-Nigula församlingshem en bibel- och bönesamling.
Söndagens gudstjänster var denna gång koncentrerade till Järva och Ida-Harju prosterier. Hans Sandberg predikade först i Paide kyrka, där han berättade att samtalet i sakristian var trespråkigt om vart annat – Hans talade svenska och kyrkoherde Algur Kaerma svarade på danska och däremellan användes estniska. – Kaerma har studerat i Danmark, därför kan han danska. – På eftermiddagen predikade Hans i Käru kyrka med t.f. Kyrkoherde Teet Hanschmidt som liturg.
Juhani Martikainen hade denna gång fått på sin lott att predika i Kuusalu kyrka med kyrkoherde Jaanus Jalakas som värd och liturg. Men det räckte inte med det. Jaanus Jalakas sköter också kyrkoherdetjänsterna i EELK Leesi och Loksa församlingar. De finns på en udde ute vid Finska viken. I de församlingarna hade han också gudstjänster denna söndag.
I EELK Harju-Jaani församling ansvarar diakon Leo Lekarkin för verksamheten, med khde Jalakas som ansvarig kyrkoherde. Leo ledde högmässan där Bengt Strengell predikade. Också han hade en bygudstjänst på eftermiddagen. Den hölls i Kehra kulturhus klockan tre. Mellan gudstjänsterna hann Leo Lekarkin och Bengt Strengell dessutom med en konfirmandlektion om missionen. Bengt berättade om SLEF:s missionsarbete utöver estlandsmissionen.
Dessa åtta tillfällen på söndagen avslutade vårens missionsresa i Estland. Det var med tacksamhet till Gud predikanterna kunde konstatera att nya kontakter igen hade skapats och att allt förlöpt enligt Guds förutseende plan. Den var som alltid utöver vad vi människor kan tänka och planera.
På kvällen togs sen färjan till Helsingfors, denna gång med hyttplats för övernattning. Efter en natts sömn gick det bra att starta färden mot Österbotten i tidig otta.
Bengt Strengell