Gratia Christi - Kristi nåd

Det här bladet - Kristi Nåd eller på latin Gratia Christi - är en motsvarighet till den lilla estniska tidningen Kristuse Arm, som SLEF:s Estlandskommitten på prov ger ut som ett komplement till missions- eller predikoresorna i Estland. Predikoresorna är ju korta, vanligen knappt en vecka, och bara två per år. Det blir korta besök per gång på var ort. Därfor vill vi försöka komplettera med en tidning, som vi delar ut under resorna. Det kan ju också vara bra med något slag av uppföljning eller repetition av ett och annat ifråga om budskapet som vi har framfört under besöken. Ibland händer det att någon frågar efter predikokonceptet för att få ta del av predikan lite noggrannare. Vi ser också tillkomsten av bladet Kristi nåd som Guds ledning, allt har bara fallit på plats.

Den svenska versionen är inte en direkt kopia av den estniska tidningen, även om läsaren kan konstatera att artiklarna är skrivna för "framlingar" till den evangeliska rörelsen men också för främlingar och gäster i världen. I denhär upplagan tar vi också med lite info om fenomen och skeenden i Estland men också om estlandsarbetet. Men framför allt tar vi med vittnesbord om Kristi nåd.Och ännu en sak om utformningen: Ombrytningen sker i ett vanligt ordbehandlingsprogram, varför vi inte har möjlighet att forma sidorna och artiklarna som vi vill, utan måste göra det på programmets villkor.

Varför en tidning med detta namn? Svaret finns redan i namnet. Kristi nåd är ett annat uttryck för evangelium. Kristus har befallt oss at gå ut i hela världen och förkunna evangelium för hela skapelsen, Mark. 16:15, och vi vill göra detta också genom denna tidning. Det är egentligen tidningens hela syfte och ändamål. Eftersom alla människor behöver evangelium, förkunnas det aldrig för mycket. De troende behöver det for tron, och de oomvanda for att de om möjligt skulle komma till tro och bli frälsta. Naturligtvis är tidningen också på annat satt nyttig t ex för meddelanden om samlingar. Rent allmänt kan tidningen genom sitt ändamal verka som en färenade länk for Jesu vänner. Tidningen ges ut av Svenska lutherska evangeliföreningen i Finland (SLEF) och dess Estlandskommitte. Sålunda är den lära som tidningen förmedlar den evangelisk-lutherska kyrkans.

SLEF:s utsända predikanter har funnit god andlig gemenskap i Estlands evangelisk-lutherska kyrka och alldeles särskilt med människor i den gamla herrnhutiska rörelsen som kallas brödraforsamlingar (vennastekogudus). Vi vill arbeta i Herrens vingard tillsammans med dem, och det vill vi göra endast i den kraft och med den makt som Guds ord ger. All annan maktposition är for oss ointressant.

Vår mission i Estland

Säkert frågar sig läsaren hur våra kontakter till Estland har uppstått och börjat. SLEF:s kontakter till Estland tog sin början redan innan Estland återfick sin självständighet. Vid ett besök i Estland, som Evangeliska Ungas kör (senare Evangelicum) gjorde sommaren 1989, inbjöds några lärare i Nucko gymnasium att studera svenska vid Evangeliska folkhögskolan i Österbotten (EFÖ). Skolan var den hösten trängande behov av mera studerande. Tre lärare antog inbjudan och dessutom ett par andra personer, varför fem stipendiater kunde inleda sina studier i Vasa samma höst. Dessa estniska elever vid EFÖ fick som övningsuppgift att översatta några kristna skrifter, och SLEF:s estlandskommitte, som just hade bildats, beslöt trycka skrifterna. Lääne-Nigula församling inom evangelisk-lutherskan i Estland (EELK) åtog sig i ett samarbetsavtal att sprida skrifterna. Detta var början till SLEF:s verksamhet i Estland.

Ett stort samarbetsprojekt de första åren var att ordna en kurs för estniska söndagsskollärare i augusti 1992. I Estland ansågs det ändamalsenligt att hålla kursen på EFÖ i Vasa. Estlandskommitten stödde kursen. Praktiskt ordnades det så att den svenskspråkiga undervisningen simultantolkades till estniska. SLEF gav också ut några arbetsböcker för söndagsskolorna, Minu oma vihik. Beredskap fanns att ge ut mera söndagsskolmaterial, men estniska önskemål och SLEF:s möjligheter sammanföll inte.

Arbetet utvidgades.

1 oktober 1995 överenskoms med EELK Lääne-Nigula församling att en i församlingen anställd, Heikki Mutso, skulle arbeta halvtid för SLEF. Från 1 november 1997 anställdes Heikki Mutso som heltids medarbetare i Estland med EELK Lääne prosteri som formell arbetsgivare. Heikkis arbete bestod i ungdomsarbete, mest inom scoutrörelsen. För undervisning i skriftskola har SLEF gett ut en lärobok under namnet Väike usuõpetus (Lilla trosläran). En tredje utvidgad upplaga ges ut nu. I den har intagits några sånger och gudstjänstordningen för att ännu bättre tjäna sitt syfte. SLEF har också spelat in sång och musik med olika körer, som församlingarna sedan har gett ut som C-kassetter eller CD-skivor.

Från början har också undervisning via gästbesök från Finland funnits med. Men småningom upptogs också regelbunden predikoverksamhet i Estland. Sedan EELK genom sin dåvarande ärkebiskop Jaan Kiivit d.y. vänt sig till missionsorganisationer i utlandet med begäran om missionärer till Estland, har SLEF gjort punktinsatser i Estland med förebild i den egna predikoverksamheten i Finland. Minst ett par gånger i året besöker präster och predikanter olika församlingar och predikar i deras gudstjänster. Detta arbete har numera också utvidgats till några brödraförsamlingar. I detta arbete vill SLEF också uppmuntra sångverksamheten och arbetar med att språkligt modernisera och harmonisera sånger, bl.a. ur sång sångsamlingen Laulud Talle kiituseks, som gavs ut i Estland i början av 1900-talet i form av häften.

I SLEF finns också beredskap att ytterligare engagera sig i ungdomsverksamheten. Det blir intressant att se vart Gud leder oss på den vägen. Han har hittills fört uppgifter i SLEF:s väg i Estland och vi väntar att han allt fort gör det. SLEF har ingen annan önskan än att sprida evangelium till så många som möjligt. Någon strävan till kyrkopolitisk eller annan makt har SLEF inte, utan vill i allt vara Ordets ringa tjänare.

En viktig milstolpe i samarbetet med evangelisk-lutherska kyrkan i Estland (EELK) uppnåddes då man år 2004 sände ut en gemensam missionär till Kenya, Rael Leedjärv. Det var ett Guds svar på något vi ”inte ens kunnat bedja och tänka”.